- -
2-0 mot Man.United!
I söndags säkrade West Ham segern mot Man. United med 2-0. Ett resultat som förkunnar att vi inte har förlorat sedan premiären och dessutom har tre raka hållna nollor. Den här starten ger oss en bra grund att stå på inför fortsättningen av säsongen.
West Ham startade med två förändringar i startelvan från de tre tidigare matcherna. Manuel Lanzini hade spelat med smärta mot Aston Villa och blir borta i ytterligare några veckor, i hans frånvaro spelade Pablo Fornals från start. På vänsterbacken var jag i införrapporten inne på att spela Ben Johnson, då jag var orolig för Aaron Cresswells form. Cresswell fick förtroendet och oj vad han motbevisade mig, han var en av planens bästa spelare och avgjorde matchen med en ruskigt fin frispark! Där såg vi den Cresswell som var så bra för några år sedan.
Matchen började annars trevande, lagen kände på varandra och egentligen tände varken lagen eller publiken till ordentligt inledningsvis.
Första halvlek fortlöpte också utan riktiga målchanser fram till slutminuterna. Då tog Andriy Yarmolenko en djupledslöpning bakom backlinjen, Mark Noble höll kyligt i bollen i väntan på någon att spela och hittade Felipe Anderson som slog en passning till Yarmolenko som nu kommit upp på rätt sida. Han tog ner bollen och placerade snyggt in den utom räckhåll för De Gea. Viktigt att ta ledningen före paus!
Målet fick matchen att tända till i andra halvlek. Bara minuter hade spelats när Mata fick en passning som skar genom West Hams försvar och spanjoren hade utjämnat om han hade nått bollen ordentligt. Spelet var något öppnare nu och lagen hade mer tempo i anfallsspelet.
Felipe Anderson fick en bra chans att öka på ledningen efter en timmes spel, då han fick bollen vid sidan av målet, men De Gea var med.
United skapade sedan bara två bra kvitteringschanser. Först var det Maguire som efter en hörna fann sig ensam framför Lukasz Fabianski, men vår pålitlige målvakt skar av luckorna och kunde rädda avslutet. Den andra chansen kom då Fabianski bröt ett halvt friläge och returen gick ut till gästande spelare, men Yarmolenko kastade sig fram och bröt skottet
Matchen gick mot sitt slut när Noble befann sig utanför straffområdet och blev oschysst tacklad av Young. Cresswell hade minuterna tidigare skjutit en frispark över och Yarmolenko såg sugen ut. Men Cresswell visste nog att han skjutit in sig för Yarmolenko lommade iväg. Bredvid muren skymde Issa Diop och Angelo Ogbonna förtjänstfullt De Gea. Cresswells skruvade frispark gick över Uniteds mur och dalade förbi en dykande De Geas utsträckta hand och bollen begravdes i nätet. Där var segern säkrad och det blev en njutningsfull väntan på slutsignalen, även om James hade ett avslut i burgaveln.
2-0 tycks vara ett gångbart resultat när jag besöker London Stadium. Två matcher- två vinster med 2-0. Den här gången tack vare mycket stabilt försvarsspel (tredje raka hållna nollan säger väl det mesta), ett mycket bra centralt mittfält med Noble och Declan Rice och ett anfall som tog chansen och bidrog med ett viktigt arbete både med och utan boll. Spelet var inte perfekt och glimrande, men det var stabilt och vi har sådan kvalitet i laget nu att vi kan vinna utan att rada upp chanser. Det här kan bli en rolig säsong!
Jag tycker faktiskt om London Stadium där vi nu är inne på vår fjärde säsong. Arenan är inte optimalt byggd som fotbollsarena, men för att ha löparbanor så har klubben löst det bra. Vi skulle kunna ha sittplatser längre ner och lite brantare läktare för att få bättre inramning och det går lite för långa stunder utan sång. Men när bubbles spelas, alla står upp och sjunger ”fortunes always hiding...” så är stämningen elektrisk, det sker dock lite för sällan. Min uppfattning är att det här även fortsättningsvis kommer bli allt bättre med tiden, jag längtar redan till min nästa West Ham-match!
I’m forever blowing bubbles!
