Ternana - Cittadella
1 - 0

Ännu ett haveri för Spurs

Det var 55 minuter av bra fotboll där Tottenham var hungriga och rörliga och spelade som ett lag som inte alls borde vara i närheten av bottenlagen. En storspelande bortamålvakt höll gästerna kvar i matchen och 1-0 var ett resultat som bara kunde utökas och matchen skulle spelas hem. Men när dagens Spurs spelar går det aldrig som fansen vill.

Någon gång mellan den 55:e och 60:e minuten skrev jag i mitt block att Blackburn börjar få ta del av intiativet och en chans att komma tillbaka. När så ett något slumpartat mål av Benni McCarthy via touch på Michael Dawson letade sig in bakom en chanslös Radek Cerny innebar det förutom kvitteringen att Spurs återigen tappade all tro på sig själva och blev ett förlorarlag. Vi har sett det förut, vi vet hur det brukar gå och vi kände alla att Blackburns segermål i den 93:e minuten skulle komma. För Blackburn var det fest och Samba och på läktaren satt Juande Ramos och fick lyssna på hemmapublikens burop. Låt oss hoppas att han kan göra sitt för att de ska bytas ut till jubel i fortsättningen.

Fartfylld inledning
Tottenham började starkt och spelade aggresivt och fartfyllt de första fem-sex minutrarna. Efter det följde en kvart där Blackburn kunde jämna ut spelet lite och Roque Santa Cruz jobbade till sig ett par farliga lägen som han inte mäktade med att förvalta fullt ut. Efter en kvarts spel hade dock hemmalaget tagit tillbaka intiativet igen och radade upp chanser. Brad Friedel i Blackburnmålet storspelade dock och det stod 0-0 när lagen gick till halvtidsvila ackompanjerade av hemmapublikens applåder.

Tidigt straffmål
I inledningen av andra halvlek slog Robbie Keane en mycket fin boll fram till Aaron Lennon som gjorde det han är bäst på, nämligen springa som en iller. När han kom in i straffområdet blev han fälld av Stephen Warnock. Keane tog straffen och den lille irländaren gjorde sitt 23:e mål på sina 30 senaste matcher. 1-0 och det såg sannerligen ljust ut.

Bud på mer
När Spurs tar ledningen brukar man låta motståndarna kvittera strax efter, men mycket nöjd kunde jag konstatera att man fortsatte att dominera. Steed Malbranque och Keane var överallt och Young-Pyo Lee fick ett drömläge efter ett vackert Spursanfall, men dagens stora hjälte Friedel gjorde ännu en räddning på hög nivå. Publiken var vild, glad och galen och någonstans började hoppet gro om att faktiskt få se sitt kära Spurs vinna en match.

Slumpmål
Efter alla lägen Tottenham haft var det en riktigt skitig och vass nagel i ögat när Benni McCarthy drog på ett skott som träffade Michael Dawson så lyckosamt att bollen begav sig i en perfekt båge över stackars Cerny och inte helt rättvist var det kvitterat. Strax efter spelade Keane in en perfekt nickboll till Dimitar Berbatov som bulgaren borde ha förvaltat bättre. Nu tilläts Friedel ännu en gång få glänsa, men i sanningens namn är det ju svårare för en målvakt om man inte träffar rakt på honom.

Spelmässigt jämnt
Nu hade Tottenham tappat sitt övertag och kvaliteten på matchen gick ner betänkligt. Matchen stod och vägde men det var ändå Spurs som hade lägena. Keane hade ännu ett friläge som Friedel tajmade genialt men utöver det var det mest halvchanser. Blackburn hade lite sporadiska ambitioner att anfalla, men det var också där mest frågan om halvchanser.

Haveri
Så när det var fem minuter kvar av den ordinarie matchtiden krälade nerverna ut på tröjorna på hemmaspelarna och de var knappt tvåa på i stort sett varje boll. Det var ängsligt och räddhågset och man tillät
Blackburn att få sin andra riktigt heta chans i matchen, vilket också innebar deras andra mål och tre poäng att ta med sig hem från White Hart Lane.

För mig var inte det här första matchen efter Jol utan sista matchen innan Ramos. Dagens match satte förhoppningsvis punkt för den anskrämliga period som den här säsongen hittills har inneburit. Imorgon tar Juande över taktpinnen och jag tänker glömma den här matchen illa kvickt.

Ut med det gamla, in med det nya!

Audere-Est-Facere!