Resa: Lost in Leeds
Tre av oss åkte över och såg bortamatchen mot Leeds i november 2006
Datum
2006.11.10 - 2006.11.13
Colchester matcher
Coca Cola Championship: Leeds - Colchester 3-0
Övriga matcher
inga
Deltagare
Loyal, Layer Road och Posse
Fredagen den 10 november
03:15 ringer klockan för uppstigning, pigg som få, då detta skulle bli min första resa till England och i och med det även min första Colchester match, så man kan ju säga att förväntningarna var, minst sagt, höga.
06:40 lyfte planet från Skavstad för destination Stansted. Efter att ha landat och vimsat omkring på Stansted hittade vi till slut den busshållplats samt dito buss som skulle ta oss från Stansted till Golders Green i London för byte av buss och färd norrut med slutdestination Yorkshire och staden Leeds.
Resan gick smidigt och man kan väl säga att man fick sig en dos sightseeing när vi passerar små vackra och pittoreska städer som Mansfield, Derby, Huddersfield, Chesterfield, Sheffield och Barnsley. Vyerna av kolkraftverk, stålindustrier, nerlagda industrikomplex och grå himmel ville aldrig ta slut, HÄRLIGT!
Kommer fram till Leeds och får i oss en mycket delikat och näringsrik portion Fish & Chips samt några burkar Carlings. Det blir mer Carlings, så till slut somnar det tappra reseparet …
Lördagen den 11 november
Matchdag!
Eftersom "Layer Road" skulle anlända till Leeds kl. 10:35 så skuttade vi upp ur sängarna för att efter den obligatoriska the koppen ta lokalbussen ner till centrala Leeds för att sen gå till tågstationen där "Layer Road" stod och väntade. Efter den sedvanliga hälsningsriten så väntade vi på ett Col U fan vid namn Gareth som skulle guida oss till dylika vattenhål på vägen mot Elland Road.
The Grove Inn i Leeds
Svenska U's fans på pubrunda före match
Första stoppet blir på puben "The Packhorse", charmigt ställe med ett lokalt "real ale" på tapp som kan rekommenderas, vad det hette … tja någon lustig bokstavskombination var det nog… några fler CUFC supportrar anländer, och vår guide bestämmer att vi ska röra på oss till en annan pub. Denna gång föll valet på "The Grove Inn" en väldigt charmig liten pub som låg mitt på en rivningstomt, otroligt mysiga lokaler där två hundar sprang omkring bland dom törstiga Col U anhängarna. Vi mötte här upp Martyn som hade våra biljetter, samt en kille från falangen "The Northern Exiles". Klockan började närma sig det magiska klockslaget så det var dags att bryta upp för att promenera upp mot Elland Road.
Stand up if you love Colu
Framme vid arenan så började dagens förta problem, biljettkontrollen.
Layer Road och Posse kom in utan problem men för er man vid pennan så blev det en annan historia. Displayen visade retfullt "The ticket is already in use", PANIK!!!! Fick tag på en steward som först inte var så tillmötesgående men som mjuknade efter att jag dragit historien om att det var min första resa bla, bla, bla, bla … så han tog med mig till Leeds biljettkontor, där fick jag dra samma historia, så dom tryckte ut en extra biljett, under uppmaningen ”pull up your jacket zipper sir” då biljettkontoret ligger på "deras" sida och blå/vit randiga tröjor är kanske inte att föredra när man står där… hur som helst tillbaka till insläppet för bortafans och ett nytt försök med den förhatliga biljettläsaren, samma sak uppenbarar sig och efter lite bönande och bedjande så släpps jag in genom en sidodörr.
Upp på läktaren för att göra sällskap med Layer Road och Posse samt ca 1100 andra Col U fans, ramsor som "shall we sing a song for you" och "you're not famous anymore" ekade länge på läktarna. Leeds ägde väl första halvlek, och tack vare målvakten Aidan Davison så var siffrorna bara 1-0 till Leeds. Svårt att säga vem som var bäst i CUFC efter första då det mest hade handlat om försök till spel på kanterna som allt som oftast hade misslyckats så Leeds fick farliga kontringar. Domarens insats ska vi nog inte prata om …
You're not famous anymore ...
Andra halvlek … misär … Leeds gör slut på ett ineffektivt CUFC på ganska kort tid, domaren fortsätter sin inslagna väg att döma bort att som heter "fördel för CUFC". Ett exempel på domherrens inkompetens var när en CUFC spelare blir fälld, och bollen går fram till en fri CUFC spelare som sätter bollen i mål, vild glädje om inte mannen i svart fått för sig att blåsa för en Colchester frispark i momentet innan, glädjen förbyttes i vrede och ord som "f***ing c*nt" börjar eka från borta sektion.
Förra storklubben Leeds nu inför halvtomma läktare. Trist!
Colchester har hörna inför runt 1100 tillresta U's supportrar
Något mer händer inte direkt och det mest intressanta som hände under resten av halvleken var när polisen släpade ut ett gäng CUFC anhängare då de inte ville sitta ner (!?).
Domaren blåser för sista gången och dags att ge sig hemåt, när vi står och småpratar så hör vi på klingande västgötska: "ska vi kröka nu?" Vi hajjar till lite, för vem hade räknat med att hamna mitt i Leeds Uniteds svenska fan klubbs uppsamlingsställe. Förbrödringen var dock total och efter att ha hälsat på nästan alla i LUFC lägret så begav vi oss till en pub vid namn The Commercial, som är ägd av den gamle Leeds stjärnan Peter Lorimer, som var med när CUFC slog ut Leeds ur FA-Cupen 1971.
Svenska Leeds och Colchester festar efter matchen, vår flagga regerar
Mums ...
Vems runda? Watsons ?
Klockan tickade iväg och Layer Road var tvungen att försöka ta sig till tågstationen för färd söder ut.
Vi andra dumpade Leeds gänget och begav oss till en nattclub. Somnade någon gång på morgonen …
"Layer Road" leker trainspotter på stationen i Leeds
Söndagen den 12 november
Söndagen ägnades åt att turista i Leeds centrala delar och förberedelse för hemfärd på måndag morgon.
Måndagen den 13 november
Måndag och hemfärds dag, samma buss fast den här gången söder ut med destination London.
Ganska intressant att se dessa enorma städer i mörker då vi åkte 05:20 från Leeds.
Allt går smidigt och vi är hemma i kalla tråkiga Sverige sent på Måndags eftermiddagen.
Synd att CUFC förlorade då detta har varit en kanon resa, som har fått mig att vilja åka över varje veckoslut!
Up the U's!
Loyal
Tillbaka till Våra Resor
