Mål i massor i eftermiddag
Sheffield Wednesday har släppt in näst flest mål så här långt av säsongen, 25, endast ett lag har läckt mer och det är dagens gäster från sydkusten, Southampton som släppt in 28.
Senast lagen stötte samman på Hillsborough blev det sex mål, broderligt delade. Med tanke på det och det faktum att båda lagen haft svängdörrar i försvaret ser det ut att kunna bli en upprepning. Men riktigt säkert är det inte för Wednesday har börjat täta igen bakåt. Senast borta mot West Bromwich Albion lyckades försvaret stå emot en enorm press och släppte bara en 1 mål. Kvittering sex minuter in på tilläggstid gjorde att en poäng stals ifrån Baggies.
Laws sa efter matchen att WBA var det bästa laget i serien och att de dominerade matchen. Samtidigt tyckte samme Laws att Wednesday förtjänade poäng eftersom laget kämpade och slet matchen igenom och vägrade att ge upp. Något som alltså till sist betalade sig då Steve Atson fick in kvitteringen och än en gång bekräftades det gamla talesättet att släkten är värst. Watson tog som bekant steget över från Baggies i somras efter att varit inlånad från WBA under våren.
Frågan är nu hur Laws ska göra med backlinjen. Michael johnson som lånats in från Derby har varit en starkt bidragande anledning till att försvaret börjat tätas. I veckan var han borta på grund av ryggskadad, men kan vara spelklar idag. Frågan är då om Mark Beevers 17 åringen som alltså gjorde en kanonmatch får kliva åt sidan eller vågar Laws låta Beevers fortsätta. Svaret kommer i eftermiddag.
Utlåning
Brian Laws har satt upp ytterligare två spelare på utlåningslistan. Det är mittfältarna Kenny Lunt och Yoann Folly. Sedan tidigare finns Lee Bullen och Peter Gilbert till låns. Men än är det ingen som hört av sig.
Anledningen till att Laws bjuder ut spelare på lånemarknaden är att han vill kunna lta in nya spelare till Hillsborough och för att kunna det måste några bort.
Kontakter lagen emellan.
Yoann Folly kom först på lån förra säsongen och gjorde bra ifrån sig och fick i fjol sommar fast kontrakt med Owls. I Southampton blev det 12 matcher och ingen lysande investering eftersom han köptes in för en kvarts miljon pund från St Etienne 2003 och kostade Wednesday en mindre summa.
I Southampton finns det just nu ingen som spelat för Wednesday..
Sedan tidigare finns också dessa spelare som haft både röd och blå vita tröjor.
Peter Rodrigues, Terry Curran, Jim McCalliog, David Hirst, Carlton Palmer, Gordon Watson, Dan Petrescu, Jim Magilton, Chris Woods, Barry Horne, Stuart Ripley, Garry Monk, Trond-Egil Soltvedt, Eric Nixon.
STATISTIK
Ska vi se till statistiken är det totalt sett fördel för Wednesday, än mer övertygande på hemmaplan där mer än hälften av matcherna vunnits, men i söder går det inte riktigt så bra, något vi fick uppleva förra säsongen. Senast lagen möttes på Hillsboroughvar dagen före julafton och den slöt 3-3 i en match som var dramatisk. I sista tilläggsminuten får Wednesday hörna och över hela plan springer målvakten Mark Crossley till motståndarnas straffområde och nickar in kvitteringen till 3-3.
Den 31 januari spelades returmötet i Southampton och där tog hemmalaget tre poäng efter seger med 2-1. Det är ny fyra matcher utan seger på Hillsborough för Owls, senaste segern mot Saints var den 4/4 1998 då Wednesday gjorde matchens enda mål och det betydde en dubbel för det blev seger även i Southampton den 29 november 1997 då Owls vann med 3-2 i Premiership. Det första mötet lagen emellan tog sin plats 1896 den 1/2 i FA-Cupen och den slutade; Southampton - The Wednesday 2 - 3. Första ligamötet var den första januari 1923 i division 2 på Hillsborough som slutade oavgjort, 0-0.
Totalt Owls vs Saints
76 31 22 23 106 - 9
Hillsborough
38 19 14 5 58 - 30
I Southampton
38 12 8 18 48 - 6
HISTORIA
Flytten till nya St Marys stadium 2001 var något av en religiös hemkomst för Southampton Football Club.
Laget som spelar i rött och vitt kan spåra sina rötter tillbaka till grundandet av klubben 1895 av medlemmar i St Marys kyrka förening för unga män. De spelade på stränderna av floden Itchen i 13 år innan de flyttade vidare.
Laget som från början hette Southampton St. Marys gick med i the Southern League 1894 och vann titeln tre på raken 1897 till 1899 och ytterligare tre titlar åren 1901, 1903 och 1904.
De här framgångarna ledde till stora förändringar för the Saints när de flyttade till en nybyggd arena som kostade £10 000, the Dell 1898.
Trots att de skulle komma att stanna de kommande 103 åren där så var framtiden långt ifrån säker vid den tiden. Klubben var till en början tvungna att hyra faciliteterna innan de kunde skramla ihop tillräckligt för att köpa anläggningen i början av 1900-talet.
Goda tecken dök dock snart upp och innan det gamla seklet var slut fick klubben smaka på något av vad som skulle komma när laget tog sig till sin första av fyra finaler i FA-Cupen 1899.
Det blev förlust i det första försöket då Bury vann med 4-0 och tre år senare fick de uppleva ännu en förlust. Denna gång var det Sheffield United som vann med 2-1 efter omspel, men det gav ändå klubben smak för stora saker. Fast det skulle ta över 7 decennier för att få smaka på verklig succé.
Efter första världskriget var det många lag som splittrats på grund av tjänstgöring i krigsmakten. Saints gick med i den nybildade division 3 1920 som året därpå delades upp i en norr och söderliga.
Säsongen 1920-21 slutade i triumf med uppflyttning och inledningen på svit på 31 lång vistelse i division 2.
Under andra världskriget fick Saints för en kortare period flytta sina hemmamatcher till lokalrivalerna Portsmouth arena Fratton Park . Detta sedan en bomb fallit ner på the Dell och lämnat en sex meter djup krater på planen som skadade en vattenledning som gjorde att planen blev översvämmad.
Laget var ytterst nära att gå upp till högsta serien både 1949 och 1950, första gången med en poängs marginal och gången därpå var det målskillnaden som ställde till det, trots att Charlie Wayman tofflade in totalt 56 mål. 1953 blev det nedflyttning tillbaka ner i division 3 södra. och det skulle dröja till 1960 innan Saints var tillbaka i tvåan igen. Den säsongen gjorde laget 106 mål och Derek Reeves gjorde 39 av dem.
1963 kom 68 000 till Villa Park för semifinal i FA-Cupen, men Manchester drog det längsta strået och vann med 1-0.
Drömmen om spel i division 1 blev verklighet 1966 när laget under ledning av Ted Bates kom tvåa och flyttades upp. En händelse som aldrig kommer att glömmas.
Den kommande säsongen anlände Ron Davies som gjorde 43 mål under sin första säsong och Saints kom att stanna i eliten under åtta säsonger. Två gånger under den perioden kvalificerade sig laget för spel i Europa, innan laget blev det första av att drabbas av nyordningen at tre lag flyttades ned 1974.
Den mest minnesvärda händelsen i Southamptons fotbollshistoria inträffade 1976 då laget, som då spelade i division 2, under ledning av managern Lawrie McMenemy vann FA-Cupen för första gången. Detta efter att sensationell slagit storfavoriterna Manchester United med 1-0 på Wembley.
1978 tog sig Saints tillbaka till division 1 och ett år senare var laget åter på Wembley. Den här gången blev det dock förlust med 1-0 mot Nottingham Forest i finalen av Ligacupen. I laget återfanns Alan Ball en av många stjärnspelare som kom till klubben.
Värvningen av Kevin Keegan, två gånger vald till årets spelare i Europa, från Hamburg var ett genidrag av Lawrie McMenemy. En värvning som fick fotbollsvärlden att studsa till och säsongen därpå kom att bli den mest framgångsrika någonsin i klubbens historia.
Med den store Peter Shilton i mål kom laget på andra plats efter Liverpool och nådde semifinal i FA-Cupen där Everton efter förlängning satte stopp för finalspel.
Genom at bli femma 1984/85 kvalificerade sig Saints för spel i Europa för fjärde gången på fem år och året därpå nådde laget än en gång seminfinalen av FA-Cupen bara för att slås ut av Liverpool.
Lawrie McMenemy lämnade under sommaren och ersattes av förre Saintsspelaren Chris Nicholl.
1986/87 satte Liverpool än en gång stopp Saints hopp att nå en final på Wembley, denna gång i de två semifinalsmatcherna i Ligacupen.
Säsongen 1988/89 skrev Southampton historia när laget blev först med att ha med tre bröder i samma match i division 1. Det var bröderna; Danny, Rodney och Raymond Wallace.
Säsongen som följde kom att få se Saints att vara ett av de mest underhållande lagen med näst flest gjorda mål, 71 stycken. Matthew Le Tissier gjorde flest mål 24 stycken och blev utsedd till bäste unge spelare, PFA Young Player of the Year och hans anfallskollega Rodney Wallace kom tvåa.
1990/91 blev Le Tissier återigen skyttekung med 23 mål. Alan Shearer visade vilket lysande löfte han var när han utsågs till lagkapten för Englands U-21 lag.
Säsongen därpå tog Readings förre manager Ian Branfoot över rodret på skutan. Då nådde Saints finalen i Zenith Data Systems Cup Final på Wembley. En match som förlorades i en jättekamp där det krävdes förlängning för att Nottingham Forest skulle vinna till sist med 3-2. Shearer var Saints målkung med sina 21 mål och togs ut i Englands landslag.
I slutet av säsongen 1992/93 sattes ett rekord för övergångar i England när Blackburn Rovers betalade £3 miljoner för att köpa loss Shearer från sydkusten.
Southampton blev kommande säsong ett av premiärlagen i the Premiership och mitt under säsongen följde Tim Flowers sin forne lagkamrats fotspår och lämnade även han för Lancashire och Blackburn Rovers. Även denna gång slogs ett nytt rekord. Denna gång blev Flowers den dyrast målvaktsvärvningen någonsin på jorden vid den genom tiderna med prislappen £2 miljoner.
Efter det att Branfoot fått sparken i januari 1994 ersattes han av fansen drömduo, förre lagkapten Alan Ball och Lawrie McMenemy som återkom som fotbollsdirektör. och emot alla odds lyckades de rädda Saints kvar genom seger i avslutningsmatchen. who the club as Direktor of Football.
Säsongen 1994/95 slutade Saints på en hedervärd tiondeplats och Matthew Le Tissier som gjorde 30 mål utsågs till årets spelare i klubben.
Förre reserv och ungdomstränaren Dave Merrington tog över som manager i juli 1995 när Alan Ball lämnade klubben för Manchester City och Saints lyckades än en gång rädda sig undannedflyttning i sista stund, denna gång genom att spela 0-0 hemma mot Wimbledon.
Ironiskt nog klarade sig Saints kvar på bekostnad av Manchester City som i sin sista match hade 2-2 mot Liverpool och trodde att det resultatet skulle rädda dem kvar så istället för att gå för seger spelade de för oavgjort och åkte alltså därför ut.
Den skotske hjälten Graeme Souness tog över som managern inför säsongen 1996/97.
Souness värvade flera nya spelare bland dem nuvarande mittbacken Claus Lundekvam och trots laget slog Manchester United för tredje gången på fyra år nu med förkrossande 6-3 så räddade inte Saints kontraktet förrän i sista omgången trots förlust med 1-o mot Aston Villa.
Souness och McMenemy avgick strax efteråt och ersattes av Dave Jones som just lett Stockport till uppflyttning till division 2.
Jones ledde Saints till en tolfteplats under sin första säsong, men säsongen därpå; 1998/99 gjorde en urusel inledning i de första åtta matcherna med bara en poäng som facit att laget såg ut att vara på väg mot nedflyttning.
En fantastisk avslutning på den andra halvan av säsongen lede till en otrolig återhämtning och "the Great Escape" möjliggjorde med tre raka vinster på de avslutande matcherna och laget klarade sig kvar på Charltons bekostnad.
Jones fortsatte att bygga sitt lag och laget låg på en komfortabel trettonde plats när han blev anklagad för barnmisshandel, anklagelser som var helt utan grund. Jones fick ledigt med lön för att ordna med sitt försvar (som blev framgångsrikt). Glenn Hoddle rekryterades som ersättare i januari 2000.
Hoddle höll Saints kvar, men stannade bara lite drygt ett år och lämnade i mars 2001 för att bli manager för sin hjärteklubb Tottenham Hotspurs.
Tränaren för a-laget Stuart Gray hoppade in som tillfällig manager under de avslutande matcherna. Inkluderande den minnesvärda sista matchen som spelades på the Dell när Saints triumferade över Arsenal med en 3-2 seger. efter det att Matthew Le Tissier gjort ett magiskt mål i sista minuten.
Gray utsågs till att överta rodret på allvar sommaren 2001 samtidigt som den sista finputsning gjordes på klubbens nya superfinal nya Friends Provident St Marys Stadium med plats för 32 000 åskådare och som kostat £32 miljoner.
Gray blev dock inte långvarig efter en usel inledning med bara två segrar på de första åtta matcherna låg laget näst sist i tabellen.
Ordföranden Rupert Lowe avskedade och hans assistent Mick Wadsworth i oktober 2001 och tog dit förre Coventrymanagern Gordon Strachan för att få fart på laget. Gordon gjorde det och ledde laget till en slutlig elfte plats. Fjärde gången på fem år som Saints haft kontraktet klart långt före säsongslutet.
I sin andra säsong som manager överträffade den lille skotten alla förväntningar genom att ta laget till en åttonde plats, laget bästa i Premiership genom att laget vann över Manchester City i sista matchen och så ännu en final i FA-Cupen.
Trots att den stora dagen i Cardiff kom att bli en besvikelse efter det att Arsenal efter en hård match till sist stod som segrare med 1-0, så kommer ända den här dagen att bli ihågkommen på grund av det fenomenala stöd från fans. De överröstade sina motståndare till och med när the Gunners gick fram för att hämta sina medaljer och bucklan.
Eftersom Arsenal redan kvalificerat sig för spel i Champions League så fick cupförlorarna Saints en plats i Uefacupen 2003/4. En svår inledande motståndare i form av Steaua Bucharest gjorde att europaäventyret fick et tvärt slut och några månader senare såg det ut som att lagets säsong skulle bli än skakigare när Gordon Strachan meddelade att han skulle sluta efter säsongen för att få mer tid ihop med familjen.
Till sist visade det sig att han kom att lämna tidigare då Strachan och klubben gemensamt kom överens om att de skulle gå skilda vägar i februari 2004. Steve Wigley hoppade i hans skor som tillfällig lösning att stilla skutan och under hans ledning i två matcher var laget obesegrat.
En efterträdare hittades så småningom i form av förre Plymouth bossen Paul Sturrock som tog laget till en slutlig respektabel tolfte plats. Men efter bara två matcher säsonger därpå skildes klubben och Sturrock åt.
Wigley tog återigen över den här gången som fast på jobbet tillsammans med förre reserv och ungdomslagledaren Rupert Lowe.
Det blev ännu ett kort engagemang eftersom Wigley inte förmådde vända lagets lycka, med bara en seger mot Portsmouth på 14 försök. Saints gjorde sedan en kupp när de snodde förre managern för Portsmouth Harry Redknapp efter det att han lämnat klubbens bittra rivaler någon vecka tidigare, men det blev ingen succé eftersom Southampton åkte ur.
Strax före jul 2005 återvände Redknapp till Portsmouth.
Källa: Southampton FC:s hemsida
