Resa: Uppflyttade till Championship!
Sista resan i våran följetång och det blir när vi åker till Yeovil och får se Colchester ta klivet upp till Championship. Våran absoluta höjdpunkt som Colchestersupporter.
Datum
2006.05.05 - 2006.05.07
Colchester matcher
League One: Yeovil - Colchester 0-0
Övriga matcher
inga
Deltagare
Layer Road, SwedishDad, Colu
Fredagen den 5 maj
Vi möttes upp i Blackeberg för vidare befordran till, ja vad tror ni? Jo, givetvis Skavsta lufthamn med London Stansted som adress.
Solen sken och det var köigt värre på utfarten från Stockholm, vilket gav upphov till en viss nervositet. Inte för att vi skulle missa planet utan att vi fick gott om tid att fundera på tanken att Colchester skulle missa direktuppflyttning till Championship säsongen 2006-2007. En enda futtig poäng var allt som behövdes och sällan har väl en futtig poäng känts så avlägsen som den gjorde just nu…
Köerna släppte, vi hann till Skavsta i mycket god tid, Ryanair avgick i hyfsad tid och det gjorde också Stansted express in till London. Och tanken på att missa försvann tillfälligtvis gradvis.
Denna gång låg hotellet vid Marble Arch minsann och det var nyrenoverat med godtagbara priser. Mat på italiensk restaurang och kvällsdricka på mysig gammaldags pub avslutade kvällen.
Lördagen den 6 maj
Klockan 08.18 avgick ett tåg från Paddington mot Yeovil Pen Mill station. Tidigt upp alltså och frukost först på stationen. Flera Colchesterfans syntes till och några kom till undervägs.
Tågbyte i glamorösa Westbury
Stationen i Yeovill låg långt från staden. En pub nära stationen hade av ColUsupporters lockats att öppna en timme tidigare än vanligt och den var snart en samlingspunkt för oss. Efter några pints började en lång vandring genom ett skogsområde för att nå fram till stadscentrum där våra biljetter skulle avhämtas.
"Colu" och gamla bekantingen Fred
Framme i Yeovil å första pubstoppet klockan 11
Vädret började surna till under promenaden och ett och annat regnstänk förmärktes. Vår biljettleverantör dök inte upp på någon av de pubar som var påtänkta så det var i stället vi som glasen iskänkta …
Huish Park ligger flera miles utanför staden, så det blev taxiresa dit. Tursamt nog - i annat fall hade vi 1/ kommit för sent, 2/ knappast hittat arenan.
Utanför arenan fick vi våra biljetter. Läktaren för bortasupporters var utan tak och där trängdes 1600 Colusupporters beredda att skrika laget upp till Championship.
Ena huvudläktaren i Yeovil
1600 tillresta Colchester supportrar fyllde bortaläktaren i Yeovil
Ballonger och konfetti i massor välkomnade spelarna in på planen
Ett för dagen gulklätt Colchester möttes av ett veritabelt hav av gula och blå ballonger samt konfetti.
Spelet började - någon matchanalys ska jag inte ge mig. Dagens stora allvar gjorde nämligen att jag, liksom de flesta på vår läktare och också spelarna, var med intresserade av matchurets snigelframfart än själva spelet. Konstateras kan dock att Colchesterspelarna var minst lika nervösa som vi på läktaren, att det gått cirka 15 minuter av matchen innan våra spelare fick tag i bollen för ett långt anfall och ett längre bollinnehav, att Yeovil dessförinnan hade fått till ett ribbskot, att Colchester hade flera reserver från start, bland annat en ung målvakt, att det stod 0-0 i halvtid (då var vi uppe), att det började regna och blåsa, att solen kom fram när det var 15 minuter kvar och då hade spelet gått över i Colchesters favör, att de sista fem minuterna innan matchslut var en lång pina för då gjorde Yeovil ett kraftigt ryck och ColU slog ifrån sig med alla medel, att vår läktare exploderade av glädje vid slutsignalen och exploderade av glädje gjorde Colchesterspelarna också!
Karl Duguid till attack!
Hörna. Colchester pressar på
Men sluta nu!
Vissa ser lugnare ut ... Colin som jag tidigare jobbade med i Colchester, numera i Australien hade återvänt till England bara för att se denna match
Dricker vatten i regnet
Nickduell
Nervöst på läktaren ... i alla fall på våran
Inte långt kvar nu ...
Sekunder kvar ...
Laget som var tippat att ramla ur League One hade gjort det OMÖJLIGA - direktkvalificerat sig till Championship!!! Tack för det, Phil Parkinson och alla i och runt laget.
Glädjeorgierna på vår läktare ville aldrig ta slut, spelarna kom mot oss i våg efter våg, Yeovilklacken stannade kvar extra länge för att hylla gästerna, Kung Phil Parkinson kunde ses med en liten tår i ögonvrån, matchtröjor, målvaktshandskar, undertröjor, strumpor, ja till och med Duguids skor hamnade bland oss. TV-kanaler intervjuade spelare, ledare och supporters, det var helt enkelt UNDERBART, till och med bättre än en bal på slottet!
Domaren blåser äntligen av
Vilt jubel bland Colchester supportrarna
Några försöker hoppa in på planen
Jublet bara tilltog och tilltog
Spelarna rusar fram. Halford, Iwelumo, White
Kramkalas
Spelarjubel
Baldwin filmar fansen
Lagfoto av något slag
Efterfest då ingen vill lämna arenan
Två av tre närvarande ur Swedish Branch. Den tredje tog bilden
"Layer Road" och Fred bland mängder av supporterbussar ... men vi skulle tåga
Vi skulle med 18.20-tåget från en annan järnvägsstation än den vi ankom till, nämligen Yeovil Junction, som låg ännu längre bort, så det var bara att trappa ner firandet så smått och börja promenera från lyckans arena med mycket lätta steg. Några kilometer från Huish Park låg puben The Bell som lockat till sig massor av Colu-supporters.
Puben The Bell på väg till stationen
En Stoke (!!) supporter bjöd oss alla på skumpa
Up The U's!
Det gick ju ett tåg 19.20, så varför inte?
Jo, naturligtvis, vi stannade och deltog i efterfesten. En Stokesupporter bjöd bland annat på champagne och det var inte alls svårt att skåla och krama om varandra en kväll som denna. För säkerhets skull beställdes en taxi för avhämtning i tid för 19.20-tåget, som var det sista som kunde ta oss till London i någorlunda hyfsad tid. Och det var tur att vi beställde en taxi. Yeovil Junction låg utslängd i mitten av ingenting, inte en skylt pekade ditåt, inte en synlig trottoar utmed den smala byvägen genom skog och mellan häckar, inte ett hus i närheten, bara några kaniner bodde vid stationen, som fylldes så smått av segerrusiga och smårusiga Colchestervänner och det blev glad stämning på resan. Halva gänget lämnade oss vid tågbytet i Salisbury och resten vid nästa byte i Bath Spa.
På tåget mot London
Mycket firande
Något byte senare och lite lungare i vagnen. Vi undrar vad sjutton som hände egentligen. Lilla Colchester i divisionen under Premier League. Nästa säsong blir tuff!
Trötta med lyckliga slumrade vi till efter lite tågförfriskningar och kom till Paddington ungefär vid midnatt. Innan nattsömnen slog till funderade jag på hur många förstärkningar Birmingham, West Brom, Sunderland, Southampton, Norwich med flera måste göra för att klara av Colchester United nästa säsong. För att inte tala om Ipshit!!!
Nu kommer vi snart till en arena nära er!!!
Söndagen den 7 maj
Sovmorgon, tidningsinköp, T-bana till Liverpool Street, Stansted express, Ryanair till Skavsta och bil till hemmen med tre trötta men hela tiden storleende resenärer, som numera supporterar ett Championshiplag!
Det är alls inte långt kvar till augusti… …då jäklar…
Tillbaka till Våra Resor
