Inför Derby County - West Ham
Seriefinal mellan Derby och West Ham! Ja, för 32 år sedan alltså....
9 vunna, 4 oavgjorda och 3 förluster för Derby. 9 vunna, 3 oavgjorda och 2 förluster för West Ham. Seriefinal. Förra säsongens ligamästare mot dito FA-cupvinnare. Se där förutsättningarna inför matchen Derby County mot West Ham!
Tyvärr handlar dessa fakta inte om årets säsong utan om hur det såg ut för precis 32 år sedan. Precis som dagens match på Pride Park Stadium mellan Derby och West Ham TV-sänds så gjorde också seriefinalen 1975 det. Tipsextra hette programmet på den tiden och framför TV:n satte sig många förväntansfulla tittare, de båda lagen bjöd på många kända spelare och stod ofta för attraktivt spel. Framför TV:n satt också undertecknad, då 10 år gammal och frälst Derbysupporter sedan 1,5 år tillbaka. Den 2-1-seger som Derby avgick med tyckte jag var helt självklar. I mitt sinne fanns inget annat än att Derby skulle försvara sitt ligaguld; det visste väl alla att Derby hade de bästa spelarna och att det skulle förbli så i många år framöver? Det blev inte så...
Att vara supporter till ett Derby som varandes regerande mästare och stabilt topplag tycks nu så fjärran. Har jag verkligen upplevt det i detta liv? När jag bänkar mig vid TV:n nu så är det jumbolaget jag hejar på. På ett dussin spelade matcher har 5 mål gjorts och 26 mål släppts in. Därav att endast en seger kunnat bärgas.
Ändå, det är med spänning jag inväntar att klockan ska slå fyra så att Mr Clattenburg kan blåsa igång matchen. Kanske kan det trots allt bli poäng?
Historik och statistik
West Ham bildades 1895. Derby har mött West Ham på hemmaplan 34 gånger genom årens lopp. Första ligamötet klubbarna emellan skedde julaftonen 1921 och vanns av Derby med 3-1. Av mötena lagen emellan i Derby har Rams vunnit sexton gånger medan West Ham gått segrande ur striderna nio gånger.
I Premier Leaguesammanhang har Derby mött West Ham på hemmaplan vid sex tillfälle vilket resulterat i två segrar vardera samt två oavgjorda. September 2004 var senaste gången man spelade mot varandra på Pride Park i seriesammanhang och mötet slutade oavgjort 1-1.
I de senaste sex matcher på Pride Park har Derby vunnit en, spelat tre oavgjorda och förlorat två. Målskillnaden på dessa är 7-9. West Hams sex senaste bortamatcher har resulterat i tre vinster, en oavgjord och två förluster och målskillnaden 8-6.
Läget hos West Ham
Bortalaget har ett digert skadeläge. Ett dussin gubbar är försatta ur stridbart skick. Enbart de spelare som saknades förra helgen mot Bolton utgör ett habilt mittenlag i Premier League. I mitt tycke var det oerhört starkt att ta poäng mot Bolton och det visar vilken bred trupp Londonklubben har. Det kanske inte räcker för en placering på övre halvan denna säsongen men det är en så stark klubb att supportrarna med stor sannolikhet har några säsonger framför sig med framskjutna placeringar.
Några av de tidigare skadade är möjligen tillbaka idag. Fredrik Ljungberg har till exempel återkommit i träning denna vecka. Kan vi hoppas att manager Alan Curbishley låter honom vila så att han finns disponibel för Lars Lagerbäck istället?
Läget i Derby inför matchen
Derbys facit denna säsong med tolv matcher avverkade är ingen munter läsning. Av de tjugo klubbarna i serien dras laget med minst mål gjorda och tillsammans med Reading flest mål insläppta, en inte alltför trevlig kombination. Antalet gjorda mål inskränker sig till en handfull, det vill säga mindre än ett halvt mål per match. Mål har inte åstadkommits sedan den 29:e september då Kenny Miller i den 19:e minuten gjorde ledningsmålet mot Bolton. Sedan dess har laget spelat 431 minuter utan att näta. Inte särskilt bra...
Förra hemmamatchen, mot Everton för två veckor sedan, bjöd på ett riktigt lågvattenmärke vad det gäller spelkvalitet. Ingenting fungerade! Att så kan ske ibland får man väl leva med, men det som väckte oro var att spelarna vare sig verkade vilja eller kunna spela fotboll. 0-2-förlusten var smickrande siffror för Rams och Everton tog de tre poängen utan att förta sig.
I senaste matchen, borta mot Aston Villa, såg det bättre ut men fortfarande genomförde man en match utan att producera särskilt mycket framåt. Uddlöshet framåt skulle väl kunna gå att stå ut med om bara försvaret höll tätt men att så inte är fallet har vi blivit påminda om många gånger denna säsong.
Mot Aston Villa kändes de två hemmamålen som resultat av pojkfotbollsagerande i försvarsarbetet och sådant har setts alltför många gånger denna säsong. Förmodligen är det helt enkelt ett resultat av att försvararna är alltför dåliga. I nio fall av tio kan deras brister döljas men så plötsligt, den tionde gången, står de där avslöjade och Stephen Bywater har bara att plocka bollen ur nätet.
Försvaret/mittfältet
Mittbacksparet i form av Darren Moore och Claude Davis fick förtroendet mot både Everton och Aston Villa och trots att det uppenbarligen klickade i mittförsvaret flera gånger så tror jag att vi fortsatt få se dem i startelvan. Det dräller inte av alternativ precis... Dock är Claude Davis ett frågetecken på grund av den skada han ådrog sig mot Aston Villa då han tvingades utgå i halvtid. Om han inte kan vara med tvingas Dean Leacock ner till mittbacksplatsen. Denna är han i och för sig van vid men manager Billy Davies tänker sig numera Leacock i en defensiv mittfältsroll, som ett skydd framför försvaret.
På innermittfältet är kaptenen Matt Oakley given tillsammans med Stephen Pearson. Om Davis kan spela kommer denna duo som sagt att kompletteras av en enbart defensivt inriktad spelare i form av Dean Leacock. Skulle Leacock tvingas retirera ett steg så får troligen Oakley ta en mer defensiv roll och hans plats tas av till exempel David Jones.
Giles Barnes har nu fått chansen från start två matcher på rad. Tyvärr så har han inte briljerat så som vi vet att han kan göra. Också han verkar vara tagen av de stora sammanhangen man nu rör sig i. Barnes utgångspunkt blir troligen på vänsterkanten men med stor rätt att röra sig på planen efter eget huvud.
På högerkanten tycks Davies för närvarande föredra Craig Fagan så Teale, Jones, Feilhaber och Lewis får alla se sig sidsteppade.
Anfallet
Kenny Miller är den av de tre anfallarna i klubben som hittills gjort bäst ifrån sig. Det var visserligen ett tag sedan han gjorde mål nu i klubblaget, Bolton hemma för en dryg månad sedan, men om man tittar efter andra målskyttar är det nästan overkligt tomt. Bortser man från Millers mål så är det hisnande 759 matchminuter sedan någon i laget gjorde mål. Jo du läste rätt, 12 timmar och 39 minuter har gått av fotbollsspelande sedan Matt Oakley gjorde mål mot Birmingham den 15 augusti!
Tyvärr kunde Kenny Miller inte vara med i senaste matchen men han ska nu åter vara redo för spel vilket är bra eftersom Steve Howard inte riktigt räcker till för Premier Leaguespel. Robbie Earnshaw tycks inte åtnjuta Billy Davies förtroende så han lär vi inte få se från start mot West Ham heller.
Förmodad startuppställning (4-5-1)
Bywater
Mears
Davis
Moore
McEveley
Fagan
Oakley
Leacock
Barnes
Pearson
Miller
Avbytare:
Howard
Feilhaber
Griffin
Earnshaw
Price
Tipset
Jumboplats med sex poäng efter tolv matcher och ändå klara sig kvar? Är det möjligt? Många skulle säga att det inte är det men vi som kan vår Derbyhistoria vet att det är möjligt. Under Jim Smiths ledning gjorde laget den bedriften säsongen 2000/01. Det slutade med 42 poäng och 17:e plats.
Då kom första segern i mitten av november, nu har Rams redan en seger, mot Newcastle på hemmaplan. Den matchen visade att laget trots allt har kapacitet att vinna i Premier League. Ibland. Om allt stämmer. Om motståndarna har en dålig dag. Kan man tänka sig att West Hams många skador leder till en Derbyvinst? Jag tror alls icke att det är omöjligt! Jag ser gärna en upprepning av resultat från den där novemberdagen för 32 år sedan. 2-1 till Derby, tack!
