Everton - Sunderland 7-1 (3-1)
Ett hemmalag på ett sprudlande spelhumör mosade ett bortalag som helt saknade försvarsspel. Pinsamt var ordet!
Everton:
Howard, Neville, Yobo(Jagielka 80), Lescott, Valente, Arteta, Carsley, Osman, Pienaar, Cahill(Anichebe 73), Yakubu(Johnson 73)
Bänken: Wessels, Gravesen
Sunderland:
Gordon, McShane, Higginbotham, Harte, Whitehead, Edwards, Etuhu(Wallace 45), Yorke(Collins 45), Leadbitter, Chopra(Cole 66), Jones
Bänken: Ward, O´Donovan
Matchfakta:
1-0 Yakubu(11)
2-0 Cahill(16)
3-0 Pienaar(42)
3-1 Yorke(45)
4-1 Cahill(61)
5-1 Yakubu(72)
6-1 Johnson(79)
7-1 Osman(84)
Varningar: McShane(S).
Publik: 38 594
Domare: Phil Dowd.
Med tanke på Sunderlands spel i senaste matchen mot Newcastle, var det nog inte många som trott att man i bortamatchen skulle inkassera sin största förlust i ligasammanhang sedan 1982. Men precis så illa var det! 7-1 kunde varit än mer pinsamma siffror om det inte varit för ett antal fina räddningar av Craig Gordon!
Sunderland startade matchen optimistiskt. Kenwyne Jones vann nickdueller, Michael Chopra kämpade och slet, försvarsspelet verkade stabilt. I den 11:e minuten inleddes dock Sunderlands mardröm. Paul McShane missade en rensning, Yakubu kommer fri med Gordon. Skottet tar på Danny Higginbotham och går i en förarglig båge över Craig Gordon för 1-0. Ett turligt mål, men i vanlig ordning är det Sunderlandspelare som står för förspelet….
I den 17:e minuten är det dags för 2-0. Tim Cahill får ett inlägg av Phil Neville. Trots att han är felvänd, ger bortaförsvaret honom god tid att vända och placera in bollen utan chans för Gordon. Efter detta känns det som om matchen är körd. Everton spelar ut och Sunderland spelar inte alls. I den 43:e minuten kan Pienaar göra 3-0, även detta mål är alldeles för enkelt. På övertid i första halvlek gör Dwight Yorke 3-1. Upprinnelsen är ett skottförsök av Grant Leadbitter som Tim Howard släpper retur på. Returen går till Carlos Edwards, vars skott tippas i stolpen av Howard. Denna retur går till Jones, som passar in i mitten till Yorke, som har öpppet mål. Ett psykologiskt viktigt mål och man trodde kanske att matchen kunde jämna ut sig. Ack, vad man bedrog sig!
Roy Keane är uppenbarligen inte nöjd med det han sett av första halvlek. När andra halvlek börjar är Yorke utbytt mot Danny Collins, som tar vänsterbacksplatsen. Ian Harte går över till högerbacken och skickar upp Dean Whitehead på mittmittfältet. Etuhu är utbytt mot Ross Wallace, som tar vänstermittfältet och flyttar in Leadbitter på mittmittfältet. Det syns att bortalaget är ute efter att revanschera sig och första kvarten är det Sunderland som är det bästa laget. I den 61:a minuten är det dock rullgardinen ner igen. McShane gör återigen bort sig, vilket leder till att Cahill helt fri med Gordon kan slå in 4-1. Minuten senare ska Chopra bara göra 4-2, men missar i princip öppet mål och i och med detta så dör matchen för bortalagets del.
5-1 kommer i den 72:a minuten när Yakubu gör sitt andra mål för dagen. 6-1 gör Andy Johnson i den 79:e minuten, återigen ser det alldeles för enkelt ut och återigen är McShane inblandad. 7-1 gör Leon Osman i den 84:e minuten när han ostört i princip promenerar in med bollen i mål.
En usel insats, något annat betyg kan inte ges när man förlorar så stort! Det är häpnadsväckande hur naivt vi spelar när matchen är körd! Är det inte bättre att förlora med anständiga siffror än att fortsätta anfalla hejvilt och få enkla kontringsmål mot sig? Detta var inte alls bra för målskillnaden…
The Toffees manager David Moyes hade uppebarligen ett recept på ”kattknäck” liggande någonstans. Everton var riktigt bra, men i ärlighetens namn fick de inget riktigt motstånd.
Nästa helg kommer Derby County på besök för en riktig sexpoängsmatch. Vi får hoppas att Keane jobbar med det mentala i veckan som kommer, för så här får det inte se ut fler gånger!
HA´WAY THE LADS!!!
