Blackburn - West Ham 0-1
Precis som förra året blev det seger borta mot Blackburn. Dean Ashton satte matchens enda mål strax efter paus och nu väntar West Hams bästa tid sedan 98/99?
Som ni kunde läsa i förhandsrapporten var alltså Blackburn borta förra året starten på Den Stora Vändningen och en poängskörd på 21 poäng av 27 möjliga över nio matcher är inget som Hammers är vana vid. Den stabilitet och bestämdhet som laget visade upp under den magiska perioden ifjol verkar nu vara tillbaka i full kraft.
Efter 5-0 mot Derby, 1-1 i Derbyt och 0-1 i Derbitskij blev det nu seger mot Blackburn med 1-0 – och West Ham inleder en ny lysande period? Speciellt viktigt vore det att få in formtoppen just kring jul, då mycket av ligan verkligen sätter sig och det tuffa schemat gör att agnarna ingår skilsmässa med vetet.
Matchen mot Blackburn blev precis som väntat, tuff och tät. Alan Curbishley valde att ge Chelsea-elvan en ny chans, med tanke på det hårda jobb som spelarna lade ner då. Sympatiskt tänkt, utan tvekan, däremot skulle jag – och många med mig – gärna velat se Dean Ashton från start.
Det skulle visa sig att just Ashton skulle få sin chans senare, och ta den.
Första halvlek var oerhört låst, båda lagen koncentrerade sig på försvarsspel och gjorde det bra. Efter nio matcher ihop är West Hams femmannaförsvar riktigt solitt och stabilt. Gabbidon är minst lika bra som under debutsäsongen och Matty Upson visar varför vi öste pengar hejvilt i köpet av honom för ett år sedan. I halvtid var det nästan svårt att plocka ut en handfull höjdpunkter, spelet var inget som gladde neutrala åskådare.
Båda Curbs och Mark Hughes (varför är inte han med i diskussionen kring landslaget?) gjorde också varsitt byte i paus. In kom den neurotiske Robbie Savage och muskelberget Ashton. I och med att Matty Etherington sträckt ljumsken fick Boa Morte droppa ner som vänstermittfältare och låta Ashton ta platsen bredvid Carlton Cole.
Det gick bara drygt sju minuter innan ändringen fick effekt.
Solano slog en av sina patenterade, men igår alldeles för få, millimeterpassningar. George McCartney hade fyllt på långt upp i vänstra korridoren och slog ett hårt och lågt inlägg mot boxen. Där stod Dean Ashton och en sekund därefter var Hammersledningen ett faktum. Luis Boa Morte och Ashton själv hade sedan rejäla chanser att döda matchen, men både Boa Mortes volley och Ashtons bredsida blev resultatlösa.
Som tur var blev Blackburns alla allt mer aggressiva försök också de kallsinnigt bemötta av en Robert Green i sitt livs form. Höjdpunkten för snart landslagsaktuelle(?) Green var när han reflexstoppade Tugays skruvade kanon.
Tre goa poäng blev det och nu går vi in i en härlig period, bland annat med två raka hemmamatcher mot Everton (ligacup och PL), med ett stort självförtroende. Det här kan bli kul!
Blackburn Rovers – West Ham United 0 – 1 (0-0)
Mål: 0-1 (52) Dean Ashton
Blackburn Rovers: Friedel, Emerton, Warnock, Mokoena (Savage 46), Ooijer, Samba, Dunn (Reid 71), Tugay, Pedersen (Roberts 76), Santa Cruz, McCarthy
West Ham United: Green, Neill, McCartney, Upson, Gabbidon, Mullins, Parker, Solano (Spector 76), Etherington (Ashton 46), Boa Morte, Cole (Camara 88)