Falkens Funderingar: 21 April 2014 : Om hur en hjälte skapades för fem år sedan
Hjältar föds och skapas på olika sätt. Hjältar går och försvinner. Legendarer lever och försvinner och minnen består.
För fem år sedan skapades en riktig hjälte för mig. En Gunners-legendar. Jag tycker det och kanske någon till med mig. Många skrev ljudligt under hans karriär att han skulle säljas, sättas på bänken och man förstod inte hans storhet. Personligen så stod jag alltid bakom honom. När jag såg killen spela för första gången så sade jag : Denna kille är 100% Gunners; när han lämnade klubben tyckte jag att han blivit felbehandlad och placerad på en position, som inte var hans naturliga.
För fem år sedan gick han också rakt in i många kanonjärers hjärta. 21 April 2009.
Andrej Arshavin.
"Born on this planet to play football". Ungefär så. Värvad av Wenger under vinter-mercaton 2009. Det växlades några miljoner EURO och innan hesa Fredrik blåst i pipan så var Arshavin en gooner. Jsg var glad som en speleman. Under EURO 2008 var han en av turneringens absolut bästa spelare. Låg tyngdpunkt och med ett steg mot målet som fullkomligt förlamade, så sprang han benen av de svenska försvararna och torpederade di blågula. När han kom till Gunners var förväntningarna stora och det är ledsamt att han inte lyckades nå upp till sin fulla potential. Jag tyckte att det var helt fel att placera honom på kanten. Vänsterkanten, som han oftast var i, var inte ryssens starkaste position. Jag ville ha honom som en släpande forward, som kommer i djupet och tar andra bollar eller går på genombrott. Där spelade han i ryska landslaget och i Zenit. Wenger lyfte ut honom på kanten och naturligtvis gjorde han inte bort sig, men bristen på defensiva kvaliteter och det faktum att han alltsom oftast föll bort ur spelet, gjorde att Wenger begränsade hans speltid. När han spelade kunde han ibland slå till med fantastisk barvur och just denna dagen för fem år sedan gick han in i historien.
Matchen var naturligtvis mot Liverpool på Anfield. En fullkomligt makalös match. En match som jag fortfarande får gåshud av. En match som på många sätt definierade den bild av Arshavin, som jag vill ha och vill bära. Resutatet är känt: 4-4. Arshavin gjorde alla fyra målen. Helt osannolikt. Tillsammans med Julio Baptista -som helt otroligt gjorde fyra på Anfield i en Carling Cup match några år innan - så är det ingen som gjort så många mål på Anfield för ett bortalag. Arshavins mål var fantastiska. I alla fall två av dem. 2-2-målet tryckte han in med högern och 4-3-målet tillhör en Arsenal-klassiker, då Walcott löper upp på högerkanten, ser Arshavin komma som en kanonkula på vänsterkanten, bollen lyfts över och Arshavin trycker in den i bortre hörnet bakom Pepe Reina. Målet är fullkomligt osannolikt och fortfarande bland de snyggaste Arsenalmål jag har sett.
Just denna match var hans höjdpunkt för Gunners. Jag minns den som igår och Arshavin var en stor favorit. Min Arsenaltröja har mitt namn och födelseår. När Arshavin spelade var jag ytterst nära att skaffa en "23 Arshavin". Så nära hjärtat var killen med den oerhörda potentialen, men som inte fick sitt stora genombrott hos Gunners. Fast idag för fem år sedan, då gick han rakt in i hjärtat.
