Halvtidsspecial: Wembley here we come
Halva säsongen är spelad. White at Hart har satt samman en panel för att reda ut varför det har gått som det har gått för Tottenham under hösten och vad vi kan vänta oss av våren.
1. Martin Jol förde Tottenham till två raka femteplatser. Hur kunde det gå så illa den här säsongen?
Fredrik Jonasson:
- Jag tillhör dom som ganska tidigt hade lite åsikter om vad Jol företog sig. Redan förra året vid den här tiden ansåg jag det frustrerande att holländaren hade så förtvivlat svårt att vända svackor. Det kanske är svårt att komma ihåg nu, men det var våren förra säsongen som räddade oss, under hösten hade vi två avgrundsdjupa svackor. Truppen besitter dock stora kvaliteter och man lyckades vända svackorna med nöd och näppe och spurtade till sig en femteplats. Den här säsongen startade med tidernas djupaste helvetessvacka och Jol hade inte ledarskapet, psykologin och det taktiska kunnandet för att förmå laget att ta sig upp ur den. Vill jag köra en "vad var det jag sa?" så skulle jag kunna göra det. Jol var inte tillräckligt bra. Truppen är det. Punkt.
Razor Ruddock:
- Jol har kritiserats för bristande taktisk förmåga, och även om han inte accepterar den kritiken själv så är åtminstone jag till viss del med på att stämma in i den. Men det som jag tror ställde till det mest för Jol var nog snarare förmågan att få sina taktiska idéer utförda på planen. Att vi till exempel släppte in många mål från fasta situationer var ju inte alls någon hemlighet, ändå såg vi inga förbättringar, trots att laget enligt Jol tränade på dessa situationer flera gånger i veckan. Det fanns fler återkommande brister, så som Michael Dawsons tendens att stöta alldeles för ivrigt och för tidigt, Pascal Chimbondas överambitioner med klacksparkar, Didier Zokoras bollkladdande vilket många gånger ledde till ”omställningar på omställningar” samt de otaliga luftpastejerna mot anfallarna på topp – oavsett om de var duktiga huvudspelare eller ej, och trots att Jol nästan skäms för att det var så man åstadkom två mål borta mot Liverpool tidigare den här säsongen. Dessa upprepade beteenden gör ju Spurs lättlästa och kanske var det vad som hände, i en liga som blivit ännu jämnare sedan Spurs slutat femma två år i rad.
Spekulationerna kring ett tränarbyte hjälpte inte heller, och jag tror att Jol kanske saknat lite förtroende från sina chefer. Dråpliga officiella uttalanden hjälpte ingenting alls och hur kan någon tränare låta bli att känna sig underminerad när klubbens högste chef Daniel Levy sitter på läktaren och ser ut att le när laget släpper in mål? Detta bredvid Damien Comolli som ju är Jols chef, men inte var den som anställde Jol. Det vore intressant med en mikrofon mellan dom där två stolarna.
JimBob:
- Självgodhet och den negativa varianten av trygghet blev fallet för både den gode Jol och vad värre är för vår PL-kampanj. I sin ambition att inte sätta press på sin trupp och indirekt sig själv så verkade laget under de första matcherna impregnerat av en försäsongsanda som gjorde oss till ett lätt byte för våra motståndare. När sedan kunskapen om styrelsens i mina ögon logiska och yrkesmannamässiga sonderingar runt Ramos kom upp till ytan, då brast det för Jol. Hans haranger i ämnet sin egen förträfflighet, kombinerat med hans naiva och direkt barnsliga smörande inför supporterbasen var i nivå med såpornas bittraste grogghaggor. Han gjorde sig själv, laget och klubben en gigantisk otjänst genom att indirekt såga sina egna uppdragsgivare. Fullt naturligt att hela laget lade sig på "stand by" från sekund ett i Jol's självcentrerade krig mot den karga, cyniska verklighet som råder på den här nivån.
Juande Ramos vet hur det känns att lyfta pokaler. Fortfarande finns chansen att han ska få göra det med Tottenham redan den här säsongen.
2. Det har sett bättre ut för Spurs sedan Juande Ramos tog över. Vad har du för tankar om spanjoren?
Fredrik:
- Det är fortfarande för tidigt att alltför bestämt uttala sig, men han har sannerligen börjat bra. Förändringen vi har sett har inte varit den där klassiska med tillfälliga förbättringen som lag kan få när det kommer en ny boss, utan väl genomtänkta grepp från Ramos. Kosten, den fysiska träningen, psykologin, taktiken, laguppställningar och matchcoachningen är alla områden som har lyfts upp på en helt ny nivå. När Jol kändes som en jäkligt skön kille så känns Ramos och hans medarbetare rätt och slätt genomprofessionella. Jag har höga förväntningar på det nya ledarskapet i klubben och anar en ljus framtid. Å andra sidan är jag Tottenhamsupporter sedan barnsben, så jag vet att allt förmodligen går käpprätt...
Razor:
- Jag har dålig koll på honom eftersom jag inte följt spansk fotboll så mycket. Men när jag tänker spansk fotboll tänker jag teknik och bra positionsspel, och när det gäller det senare så tycker jag mig redan se bättringar. Men den som inbillar sig att vi kommer sluta kasta bort ledningar i sista minuten och hålla tätt på fasta situationer bara för att vi bytt tränare lurar sig själv. Spelarna måste se sig själva i spegeln, och även om det är så att Ramos har rutin som Jol kanske inte hade, så kommer alla tips och tricks som han kan lära ut inte att löna sig om spelarna inte accepterar att en fast situation kan innebära att sätta ett näsben på spel. Tuffast vinner.
JimBob:
- Klubben har en stark finansiell bas, ambitioner och tack vare Jol status som "best of the rest". Nu har vi också ett tränarnamn med dokumenterade meriter i fas med drömmarna som bärs både på Tottenham High Road's kontor och i hjärtat på gemene yiddo. Ramos är klubbens mest respektingivande värvning på år och dag. En man som vunnit bucklor "en masse" och som dessutom vunnit matcher på Bernabeu, Nou Camp och gått segrande ur derbyna i Sevilla som faktiskt är i paritet med våra grannduster, det är precis vad klubben skrek efter. Lagets prestationer sedan Ramos kom till White Hart Lane har på alla vis levt upp till mina höga tankar om Ramos kapacitet och kvalitéer.
Robbie Keane har tillsammans med Steed Malbranque varit bäst i Tottenham under hösten.
3. Trots att Tottenham som helhet har fungerat mindre bra finns det väl ändå spelare som har kommit undan med hedern i behåll? Vilka spelare vill du lyfta fram och vem har varit höstens spelare?
Fredrik:
- Steed Malbranque, Robbie Keane och Didier Zokora har alla gjort en bra säsong från början. Gareth Bale har ju varit fantastisk, men också skadad större delen av säsongen. Dimitar Berbatov har såklart inte heller varit värdelös, men vi har sådana enorma krav på honom och nu visar han ju igen att vi har rätt att ha det. Bäst totalt under hösten har Steed eller Keane varit... jag säger Keane efter lite tvekan.
Razor:
- Steed vill jag lyfta fram. Han har varit väldigt jämn och överraskat då han inte var den jag på förhand trodde skulle glänsa mest. Han har gjort några mål och nästan gjort några till, och han kämpar verkligen in i det sista. Hans lite speciella löpstil (som Håkan Loob utan skridskor) utmärker honom, mer än teknik och finess, men ända sen försäsongen har han varit den spelaren som i mina ögon haft den bästa inställningen av alla.
Robbie Keane vill jag nog utse till bäst hittills. Han har hanterat kaptenskapet med mognad och bibehållit målproduktionen. Trots sina två mål senast mot Fulham tycker jag att Tom Huddlestone är en av dem som gjort mig mest besviken. Det ryktas om att Huddlestone beordrats bantning av Ramos och kanske har han tagit det hårt, då han sett ut att agerat utan självförtroende så här långt. Dock inte mot Fulham, kanske har det vänt. Till sist har väl inte Darren Bent övertygat och det gör man inte heller genom att under en match sitta på läktaren med hörlurar och sms:a som om han deltog på en högstadielektion. Jag tror på honom, men undrar vad problemet är.
JimBob:
- Under en period hade jag helt ogenerat utnämnt t.ex Hossan Ghaly till höstens bästa spelare, nu kan jag se sakerna i ett annat ljus. Trots Keanes beundransvärda målfacit så är Steed Malbranque i mina ögon den spelare som kan hålla huvudet högst runt N17 till dags dato. Ett tekniskt kraftpaket med en hög lägstanivå som trots sin vanliga utgångspositon längs kanten kanske bäst beskrivs med innermittfältsepitet komplett tvåvägsspelare. Vidare måste Chimbonda och Sokora trots allt berömmas för sina improvisatoriska insatser som innerbackar. Resultat är allt och utan deras insatser hade både cupkampanjer och ligapoäng varit än mer skralt. Annars har Sokora varit precis lika hjälplöst, skrattretande usel på sin ordinarie position som påhittad mittfältsgeneral. Han förtjänar definitivt inte en så cool och exotisk bokstav som Z i sitt tillmäle. Z'an är till för killar som Bobby Zimmerman...
Tottenham ligger 14 poäng efter Svennis City. Detta innebär att Spurs måste ta in nästan en poäng per omgång för att kunna gå förbi.
4. Tottenham parkerar för tillfället på undre halvan i ligan. I cupspelet ser det dock ljusare ut. Vad tror du om andra halvan av den här säsongen?
Fredrik:
- Vi kommer att fortsätta att höja oss ett tag till och visa att vi är det lag som kan utmana topp 4. Ja, inte denna säsong såklart, men det kommer fler. Under våren kommer vi minst att ta femte mest poäng och vad det nu kan räcka till vete katten. Kanske svårt att ta sig in bland de sex som kvalificerar sig för Europa, men jag tror inte det kommer att skilja allt för mycket. Cuperna är svåra att sia om, men vi har kvaliteterna och jag tror att vi kommer att gå riktigt långt i minst en av FA-cupen och UEFA-cupen. Kanske till och med final. Arsenal slår vi ut ur Carling Cup så det skulle innebära två cupfinaler då... Inte illa va? Vårens melodi kommer att gå i dur.
Razor:
- Jag tror det kommer fortsätta uppåt. Vi har en rejäl uppförsbacke, och för att klara en topp 6-placering måste formen fortsätta uppåt. Min favorit till måttstock är den som innebär att om ett lag förlorar fler än tolv matcher så kommer det laget inte att klara topp 6. Det stämmer i kanske nio fall av tio och Tottenham är idag uppe i åtta förluster så det kan bli tufft. Om Ledley King kan hålla sig frisk och ett par vettiga spelare lyckas värvas till klubben i januari så kan det kanske gå hem, men i nuläget är jag lite orolig för att vi inte ska nå UEFA-cupspel via ligaspelet under denna säsong. I cuperna ligger vi som sagt bättre till, och så länge som laget kan hantera den mentala pressen mot de större lagen så kan en cupvinst vara inom räckhåll.
JimBob:
- Till skillnad från förra säsongen är lagen ì skiktet strax under topp4 starka på riktigt och att vi ska kunna springa ikapp och förbi ManC, Villa, Everton, Pompey och matcha 5'e platsen känns orealistiskt; vi slutar åtta. Däremot är jag övertygad om att vi redan under våren kommer att få se vinster mot de fyra stora, något den gamla regimen var allergisk mot. Samtliga cuper känns trots Ramos tidiga datum, men tack vare hans rykte och meriter från utslagsturneringar så intressant att jag börjar hyperventilera bara vid tanken. Wembley here we come...
