Gençlerbirligi - Bursaspor3 - 1
That's entertainment!
Det bjöds på en fantastisk föreställning denna eftermiddag på White Hart Lane. Perfekt dramaturgi med en lovande första akt, isande spänning, ett sprakande crescendo och ett lyckligt slut. Ja, och så en bulgarisk primadonna i huvudrollen. Kan det bli bättre?
Showen inleddes med ett nummer av Tottenhams mest tongivande trio denna första halva av säsongen. Ett mönsteranfall iscensatt av Steed Malbranque slutade med en friställande passning av Robbie Keane som Dimitar Berbatov bara hade att raka in i öppen kasse. Klockan stod på 7 minuter och hemmalaget hade inlett matchen övertygande och var oartiga nog att knappast låna ut bollen alls till gästerna i Reading. I det här läget kändes det som att det skulle bli en ganska behaglig resa utan sönderbitna nagelband. Det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.
Akt 1
För även om Spurs fortsatte att dominera efter det tidiga målet skulle Reading resa sig och utmana ordentligt. Början till det bjöd Robinson på, som efter en frispark 16 minuter in i matchen, boxade ut bollen på sämsta sätt. Cissé drog till på volley och så var ställningen 1-1. Målet var precis vad bortalaget behövde och spelet jämnade ut sig ordentligt över planen. Strax efter målet hade Reading en liten press, dock utan att kunna hota på allvar.
Tottenham arbetade sig successivt tillbaka och var väl det något bättre laget resten av halvleken och precis när klockan passerat de 45 ordinarie minuterna var det ytterst nära hemmaledning igen. Berbatov gjorde sin grej och spelade suveränt fram till Keane, som misslyckades att stöta in bollen med högern, när han borde valt vänstern.
Piggt Reading
Andra halvleken startade med ett övertag för Reading och knappt tio minuter in i halvleken kom Spurssupportern Kitson fri mot Paul Robinson. Pascal Chimbonda lyckades dock bryta och bollen gick ut till hörna. På den hörnan hade Tom Huddlestone uppvisning i icke-markering, vilket Ingmarsson utnyttjade och gav sitt lag ledningen genom nick. Strax efteråt fick man ett obehagligt deja-vu när Kitson ånyo rusade fri mot vår målvakt, som denna gång gjorde en bra räddning. Dock orsakades friläget av ännu en dålig utboxning av Robbo.
Ytterligare fem minuter senare var det dags igen. Kitson kom sin vana trogen fri mot Robinson som denna gång räddades av en inte alltför utmärkt förstatouch av den rödlätte yiddon. Vid det här laget började jag undra vad som hände och fick obehagliga flashbacks från några månader tillbaka. Från den tiden då vi tappade matcher i parti och minut.
Lyckat byte
Lyckligtvis har vi sedan dess fått hit Maestro Juande Ramos och lyckligtvis började han vifta med sitt trollspö. Ledley King fick lämna planen och Jermain Defoe i splittad munkfrissa fick äntra densamma. En minut senare hade Juandes matchcoachning resulterat i kvittering. Defoe hade då hunnit medatt slå ett inspel som rensades bort på samma sätt som Robbo praktiserat tidigare ett par gånger, alltså till motståndaren. Tyvärr för Reading innebar "motståndaren" den här gången Berbatov och då blir det mål.
Reading gav sig dock inte och fick åter igen en hörna. Hunt slog den på bästa sätt och Dave " I Love Spurs" Kitson avslutade med en suverän nick som Robinson var chanslös på. 2-3 och det började bli tröttsamt att hamna i underläge hela tiden. Klockan stod på 69 och det var början på ett sällan skådat målfyrverkeri.
Målhysteri
Tre minuter senare var det först dags för Berbatov igen. Jermaine Jenas slog hörna, Chimbonda nickade bollen rakt upp i luften och Berbatov gjorde en retlig och cool nertagning/volley och det var kvitterat ännu en gång. Två minuter ytterligare gick innan Kitspurs och Hunt hade lekstuga i form av kontring och den förstnämnda chippade hur säkert som helst sitt avslut över Robinson. Om ni inte hänger med riktigt så betydde det 3-4 och jag ville börja gråta. Jag hann dock inte med det för mindre än en minut senare lekte Berbatov fram bollen till Steed som pricksköt in ytterligare en kvittering. Tre minuter senare satt jag och funderade på vilken Readingspelare som skulle ge dom ledningen den här gången när mönstret plötsligt bröts. Huddleston spelade nämligen fram Keane i straffområdet och eftersom irländaren fälldes hade vi straff.
Robbie Keane är en mycket duktig straffskytt. Faktum är att jag ser honom som en av de främsta i Premier League, om inte den främsta. Den här matchen hade dock inte varit den här matchen om inte han helt unikt missade sin andra straff i rad. Defoe hade dock förutsett det händelseförloppet och tillät sig att tjyva ett par yards för att vara först fram på returen och nicka in den. 5-4. Wow.
Säker avslutning
Nu var vi i ledningen för första gången i halvleken och vi utnyttjade det läget betydligt bättre än vad Reading gjort i sina tre försök tidigare. Visserligen dundrade Berbatov in sitt fjärde mål fem minuter senare, men annars spelade vi säkert och kontrollerat och det enda som hände mer värt att nämna var fin bolltrillning av hela laget och ett bra, men väl optimistiskt, skott av Defoe. Röken la sig, krutlukten sipprade iväg över London och striden var över. Tottenham hade segrat och hjälten hette Dimitar Berbatov.
Tack för föreställningen, Tottenham! Det kanske inte var välspelat på alla sätt, men det skiter jag i. Det här var bästa sortens underhållning!
