Gaziantepspor - Çaykur Rizespor
1 - 2

Fasta situationer fällde Spurs igen

Efter flera matcher där offensiven stått i centrum bjöd nyårsdagens match på något annat. På Villa Park hade hemmalaget uppvisning i positionsspel och tight markering, medan Tottenham återigen uppträdde med en valpighet vid fasta situationer som inte är värdigt Premier League.

Det var ingen sprudlande fotbollsfest vi fick bevittna och första halvleken var ett sömnpiller av enorm karaktär. Aston Villa stötte högt, spelade hårt och markerade ut gästernas försök att komma till avslut. Spurs hade långa perioder av mycket bollinnehav, men lyckades inte dyrka upp hemmaförsvaret och hade enorma problem att överhuvudtaget komma fram till sista fjärdedelen av planen. Inte blev det lättare av att kantspelet i princip saknades helt.

Disciplinerat hemmalag
Pascal Chimbonda var sjuk och hans vikarie på högerbacksplatsen, Didier Zokora, är inte naturlig på positionen så Aaron Lennon ägnade sig mest åt att finnas med och täcka upp och hjälpa ivorianen. På vänstersidan fick Young-Pyo Lee inget uträttat offensivt och Steed Malbranque var som vanligt mest inne i mitten och härjade. Resultatet blev ett fantasilöst anfallsspel som ett utmärkt disciplinerat Aston Villa inte hade några större problem att ta hand om.

Hemmalagets anfallsspel var inte heller speciellt upphetsande, men mot ett taffligt och oorganiserat Tottenhamförsvar lyckades de ändå skapa lite mer än gästerna. Lennon och framför allt Dimitar Berbatov hade utmärkta lägen för Spurs och Aston Villa hade en trio bra chanser med ett bränt friläge av Laursen som mest uppseendeväckande. Ja, och så fick de en frispark som Olof Mellberg nickade till 1-0 efter förvirrat markeringsspel av Kevin Prince Boateng och Michael Dawson.

Bättre andra halvlek
Andra halvlek ändrade karaktär en del och Tottenham lyfte sig åtminstone någon nivå. Trots det så hade de förtvivlat svårt att skapa riktigt heta chanser och mest handlade om halvchanser som inte riktigt hotade Carson i målet. Robbie Keane fick ett riktigt bra läge efter hörna, men lyckades inte få in den i maskorna och åt andra hållet hade Moore inte rätta flytet när han fick ett riktigt hett läge.

Det tog ända till den 79:e minuten innan vi fick se Tottenhamanfallet som vi är vana att känna igen dem. Efter ett lysande förarbete av Dawson och Keane kunde Jermain Defoe kvittera med en vacker och akrobatisk halvvolley som Carson inte hade en sportslig chans att göra något åt. I det här läget var det befogat att andas en viss optimism, då Tottenham skruvat sig ur det grepp Villa haft och nu hade ett visst spelmässigt överläge och mycket offensiva krafter inne på plan.

Bedrövlig markering
De förhoppningarn kom dock på skam fem minuter från ordinarie matchtids slut. Villa fick hörna och Jamie O'Haras markering av Laursen var minst sagt under all kritik. Paul Robinson var chanslös på danskens nick och ännu en gång betydde en fast situation ridå för de liljevita. Efter detta förmådde inte Spurs att resa sig alls och Villa kunde tryggt och disciplinerat spela hem matchen utan problem. Ett rättvist resultat sett till hela matchen, men efter att ha tagit sig ur Villas grepp från första halvlek är det ändå en förlust som mer beror på Tottenhams tillkortakommande än på Villas förträfflighet.

Efter matchen var assisterande managern Gustavo Poyet irriterad över hur vi förlorade matchen. I en intervju med Sky Sports sa han att han och Juande Ramos nu har tappat tålamodet med lagets oförmåga att hantera fasta situationer och att de inte tolererar detta. Han lovade förändringar och sa att det inte handlade om enskilda spelare utan att det är ett lagproblem. Gus uttalande är välkommet och jag förutsätter att fasta situationer ligger högst på träningsagendan ett tag framöver.