Halvtidsanalys: Mittfältet
Grooovy.
Enter the twilight zone, ty nu skall det bli kunglig underhållning i form av mittfältarna som ikläder sig en rödvit skrud, tacklar sönder motståndarna, förstör uppbyggnaden av motståndarens spel och som trillar så mycket boll att det rinner bollkänsla ur öronen på gossarna, som inte bara rullar boll utan också gör en hel del mål. Det är således dags för undertecknad att med ett svepande beskriva Gunners mittfältares dans under hösten och det har minsann varit en rolig upplevelse. Groooovy, som ungraren säger.
4-5-1 eller 4-4-2 har varit melodin under hösten eller också frågeställningen. Under inledande Emirates Cup såg vi en ny idé, som jag gillade skarpt. Alexander Hleb i sin favoritposition bakom forwards i en 4-5-1-uppställning och det funkade ju alldeles utmärkt då. Han låg och fiskade boll, lade passningarna på läppen, gled med i avsluten och var mycket delaktig i de offensiva framryckningen. En anfallare passade bra vid det tillfället, då flertalet forwards var skadade, Eduardo hade inte kommit till klubben och Wenger testade. Wenger har valt att spela med fem mittfältare vid flertalet tillfällen och jag kan inte jämt säga att jag håller med om uppställningen, som känns klart överpopulerad på mittfältet. Däremot så vinner man mycket boll på mitten och mot lag med stark mittfältsbesättning kan fem man vara att föredraga.
Till analysen(1-6, där 6 är världsklass, 3 är godkänt och 1 innebär att han skulle dominera i Spurs)
Vassikiri Abou Diaby - 3
Den långbente Diaby får finna sig att spela "out-of-position" större delen av tiden. Vänsterkanten känns inte som hans rätta revir och då går det också lite knackigt. Diaby är tung och vinner mycket boll, men har en första boll touch som är allt annat än bra och hans dribblingsteknik och snabbhet gör inte vänsterkanten effektiv. Han har dock ett bra skott och använder sin kunskap med förnuft.
(15 matcher(5 inhopp), 3 mål)
Tomas Rosicky - 4
Han får inte riktigt ut vad han vill-den gode Tomas. Tjeckiens Mozart virvlar på sin kant men frustreras oss med bitvis hårresande missar och hans eviga skadeproblem. Vi hade nog av detta med Ljungberg och behöver inte en till, som är sönder i lårmuskler jämt och ständigt. När det väl funkar för tjecken är han dock glödhet och visar sin härliga spelförmåga med två eleganta mål mot Pompey och mot Everton denna höst. Gillar hans löpningar in i straffområdet och hans sökningar av väggpass. Skulle dock vilja att han skjuter ännu lite mer och sedan är jag lite tveksam till hans ork.
(22 matcher(5 inhopp), 6 mål)
Alexandre Song Billong 3,5
Det fanns en popgrupp på 80-talet kallad Haircut 100. Tror inte Song var med i den. Däremot verkar han ha sprungit på en elkabel varje morgon. Det tar dock inte bort hans insatser för klubben denna höst, som varit överraskande. Kamerunpojken har överraskat positivt. Hans halvår i Charlton ifjol belönades med erfarenhet och en klokskap som var mycket oväntad. Han har genomgående varit bäste kanonjär i Carling Cup bland annat och framför allt sett mycket säker och stabil ut. Passningarna har gått rätt, han har markerat alldeles strålande och så kronan på verket var den avgörande pasnsingen till Eduardo da Silva mot Blackburn.
(10 matcher(5 inhopp))
Gilberto Silva - 2,5
Är hösten det sista vi ser av den vänlige jätten? Gilberto Silva är detroniserad och demoraliserad. På mittfältet av Flamini, som kapten av Wenger. Han har fått finna sig själv på bänken och ibland som mittback. Wenger skyller på att han kom tillbaka sent från Copa America och sedan inte hunnit ikapp Flamini. Jag tror dock att en hel del ligger i att Gilberto Silva inte har den snabbhet som krävs för att förflytta bollen framåt i årets snabba Gunners-spel. Försvinner han under januari, så kanske han inte är momentant saknad, men vissa saker saknar man inte förrän det är tomt. Hösten har ändå varit medioker för den vänlige brassen.
(18 matcher(9 inhopp),
Denilson - 2,5
Jag kanske slår in öppna dörrar, men jag har svårt att se ur Denilson övertygar. Visst, killen har balans och bra passningsspel och har detta år gjort ett par baljor med långskott, men det missas för mycket i passningsspelet och det går lite långsamt. Har ett par steg ytterligare att ta innan han kan bli en spelare att förlita sig på en längre tid.
(14 matcher(7 inhopp), 2 mål)
Lassana Diarra 3
Den här killen vill jag dock se mer av. Diarra har en härlig bollteknik på små ytor och spelar intelligent och säkert när han väl får bollen. Tror att om han stannar i klubben kan utmana Flamini ordentligt om platsen på det defensiva mittfältet. Användbar äben som back och på kanterna. Mångsidigheten är stor för denne Diarra, som dock gärna vill spela mer.
(13 matcher(5 inhopp))
Cesc Fabregas 6
10 målgivande passningar i ligan under hösten och till detta ett halvt dussin i europa. Superlativen haglar över denne 20åring som under hösten utvecklats till en av världens bästa spelfördelare. Tyvärr har Fab fått spela något för mycket och han har sett sliten ut runt juletid, men under långa sträckor i Oktober-November spelade han en fotboll från yttre rymden. Passningar av guds nåde, skott, mål i nästan varje match. Tyvärr ser man också en viss grinighet och i senaste matchen mot Everton lite filmningar, som jag dock tror att Wenger slipar bort. Med 1047 passningar är han ligans meste passningsläggare och med 80% av dem rätt, så är han en av ligans säkraste passningsläggare.
Killen är fortfarande bara 20 år gammal och jag tackar för höstens uppvisning.
(23 matcher(ett inhopp), 11 mål)
Mathieu Flamini - 4,5
Det är roligt att se utveckling. Flamini har stått för höstens "scoop" i laget. Han var på väg att lämna klubben inför säsongen, valde att stanna och kämpa för sin plats och vips var Gilberto på bänken och duracellkaninen från sydfrankrike ägde det defensiva mittfältet. 86% av passningarna går rätt och över 900 passningar kommer från fransmannens fötter. Tidigare var kan kanske mest känd för sina vackra polisonger(snyggast ansade på hela norra halvklotet), men nu ser vi också nyttan av dem. Hos Simson satt styrkan i håret, hos Flamster i polisongerna. Det springs mil under en match och det märks när han är borta, eftersom ingen jagar boll liga frenetiskt.
(22 matcher, 2 mål)
Alexander Hleb - 5
Han knycker, vrider och vänder. Till slut kommer väggpassningen och attacken mot mål. Hleb är en världsspelare, men behöver tid för att bygga upp fart och finess. En skada verkar sätta ned hans fart något oerhört och vi har sett att han inte har kommit tillbaka till sin magiska rythm efter John carews nedriga påhopp mot Aston Villa. Men när Hleb väl är på spelhumör är vitryssen enastående och har en spelkänsla och spelsinne som är få förunnat i ligan. Funkar mycket bra tillsammans med Fabregas. Det märks att dessa finner varandra mycket bra och Hleb söker ofta Fab med sina korta inspel. Har också börjat att skjuta något mer än tidigare. Saknar dock fortfarande en jämnhet.
(21 matcher(1 inhopp), 4 mål)
Theo Walcott - 3,5
Han är ganska svårbedömd, den fortfarade så purunge Walcott. Snart måste vi dock se den fantastiska utvecklingen. Killen kan inte gå runt och vara talangfull hela livet, då slutar han som Hasse Holmqvist, som var talangfull som 30åring. Jag kan dock ana en viss utveckling detta år. Attackerna är mer genomtänkta, bollarna kommer med alltsom oftast och killen har fått göra mål, vilket stärker självförtroendet. Hans två mål mot Sparta Prag var själaro för killen. Jag kräver dock snart att hans inlägg går mot rätt adress och att inläggen är genomtänkta, samt att man kan få se en match där Walcott är bra hela matchen.
(19 matcher,( 10 inhopp), 2mål)
Emmanuel Eboué - 3,5
Var på väg mot ett sämre betyg, men så ryckte han upp sig och springer över mållinjen med en 3,5. Ivorianen kan vara riktigt usel vissa matcher och drar ned betyget genom sina evinnerliga besynnerliga filmningar och lustiga eskapader. Vad jag inte heller begriper mig på är varför han nästan aldrig spelar bollen till Sagna. Ytterbacken kommer som en hungrig Rottweiler på kanten, men Eboué går alltid inåt. Om han går ut mot kanten med bollen är det fel på hans GPS. På senare tid har dock Eboué varit en av de spelare som försökt att skapa något. Hans passningar är bättre och mer genomtänkta och börjar hans skott också träffa mål, så har vi snart hans första ligamål.
(22 matcher(4 inhopp))
Som bubblare har vi pojkarna som har begåvats med lite sartid och minutrar i Carling Cup. Ynglingarna Mark Randall, Nacer Barazite, Fran Merida, Kieran Gibbs och Henri Lansbury har fått visa upp sig en del och både Gibbs och Randall har fått starta matcher. Ingen av dem har dominerat eller imponerat i sina matcher. Gibbs spelade dock back i sin match har jag för mig. Framtiden finns dock här och Barazite, Merida och Lansbury nämns med högsta respekt. Underifrån kommer sedan Emmanuel-Thomas och Wilshere också och dessa kan nog få speltid nästa år. Mittfältet ser onekligen intressant ut även framgent.
Nu skickar vi ut forwards.
(Fakta från www.arsenal.com och www.skysports.com
