Reserapport: Wolves och FA cupen
En snabbresa till vår älskade stad
FREDAG: AVRESA
Vi ska till Woooolverhampton! FA cupen väntar! Kl 5.08 tog jag tunnelbanans gröna linje från Björkhagen till Cityterminalen. Där mötte Jinxy upp och vi gick på flygbussen till Arlanda kl 5.30. Jinxy var lite orolig för att vi skulle bli sena till vårt 7.10-flyg, men jag hade checkat in oss på nätet och beskrev lugnande för honom hur elegant vi skulle glida förbi alla svettiga incheckningsköer.
På Arlanda gick vi därför direkt till en automat och tryckte ut våra bordingkort och bagageremsor och gick snabbt mot bagage-drop-in, medan vi medlidande skakade på huvudet åt de milslånga köerna vid checkin-disken. Bra start på resan! Smarta är vi!
Flyget var däremot lite sent iväg och vi kollade nervöst på klockan om vi skulle få besvär att hinna med vårt väntande flygbyte i Köpenhamn, men det flöt på bra och snart var vi på väg den sista timmen mellan Köpenhamn och Birmingham. Ännu bättre blev humöret när man upptäckte att en av flygvärdinnorna såg ut som en leende Prinsessan Madeleine iförd långa svarta handskar. Jisses!
På Birmingham Airport gick vi vant med raska steg till vänster mot den lilla moderna shuttle-vagnen som skulle ta oss på ett spår från flygplatsen till tågstationen. Shutteln kom genast och någon minuts åktur senare stod vi vid tågstationens biljettlucka för att köpa tågbiljett sista biten till Wolverhampton, tur och retur £8.20.
Sen gjorde jag min första tabbe, jag gick ner mot perrongen till Northampton, men Jinxy hade nu vaknat till liv och lotsade mig rätt. Wolverhampton ska det ju vara!
WOLVERHAMPTON
Klockan var 11.40 när vi kom fram till den vackra staden Wolverhampton. Vi gick vant över Railway Drive och rakt in i "vårt hotell" Britannia Hotel på Lichfield Street. Det var ganska folktomt där och vi fick en smärre lyckochock när hotellkostnaden meddelades för oss: totalt £69 för ett dubbelrum i tre nätter. Det är 145 kr/natt per person. Fruktansvärt billigt, men så är vi ju också SwedeWolves.
Fem minuter senare var vi ute på stan och funderade på att åka buss till Compton Park och kolla på Wolves träning. Men vi tvekade, vi var ju lite sena, träningen hade börjat kl 11.00 och skulle förmodligen sluta redan 12.00 eftersom det var dag innan match. Så istället spatserade vi ner mot det gyllene palatset, Molineux Stadium.
Efter att ha fotograferat Stan Cullis-statyn, för vilken gång i ordningen jag glömt, gick vi in i Ticket Office och köpte matchbiljetter till "tomorrow’s game": FA cupmatchen mot Cambridge United. De kostade £19 var på South Bank, den billigaste och mest högljudda läktaren. Eftersom det var "Kids for a Quid" (alla barn betalar £1) så var det ganska lång biljettkö.
Vi gick därefter in genom huvudingången på Molineux och frågade efter Gemma Hale, hon hade nämligen en ny bok till mig som min vän Harry Davenhill fixat: Bert Williams "Cat in a Wolf’s Clothing" signerad av både Bert Williams och Gordon Banks. Bert Williams är Wolves bästa målvakt genom tiderna: landslagsman för England samt både liga- och FA cupvinnare för Wolves.
En glad Gemma kom med min bok och visade oss sedan vägen in till Jason Leggett, en sträng man som var mycket affärsinriktad. Han ville diskutera vår sponsring för medlemsresan i april. Vi fick reda på en del alternativ. Jason var mycket "down to business" och jag anade något fel. Jovisst, efter ett tag sa han att han var Liverpool-supporter! £70-£225 var prisintervallet, och vi sa att vi skulle fråga våra medlemmar och återkomma.
Därefter gick vi in i Wolves klubbshop på hörnan av stadion. Jinxy köpte ganska mycket, men jag är totalpank och nöjde mig med några spelarvykort. Sen var vi hungriga och gick in mot city. In på klassiska The Varsity där vi käkade kladdig hamburgare med tre toppings (svamp, bacon och ost) och chips (dvs pommes frites). En stor öl Carling - de har ej Banks’s här - på detta och man mådde toppen. Här kan man köpa uppblåsbara får: "Blow-Up Bessie" i en automat på toaletten, sjukt!
PUBBING OCH CLUBBING
In på hotellet igen och dumpa av lite grejor, sen var det dags för Turistbyrån där vi enligt tradition skrev in våra namn i stadens gästbok och köpte fler fina vykort plus frimärken. Klubbshopen på Dudley Street fick också lite besök (inköp av mer grejor där) innan vi traskade mot Collector Center på Salop Street där man kan hitta gammalt klassiskt Wolves-skröfs. Jag köpte några London Wolves fanzines för totalt £1 och sedan gick vi västerut mot kvarteret Chapel Ash och vår favoritpub Combermere Arms.
Nu började det regna ganska rejält, men vi hann precis fram och beställde våra första Banks’s samtidigt som vi sjöng Swede-Wolves-sånger till personalens stora förtjusning(?). Vi varvade Mild med Bitter och efter lite funderingar så kom vi på att Jinxy gillar den mörkare Mild, medan jag gillar den ljusare och lite starkare Bitter.
Vi satt och njöt, pratade lite med ägaren Gavin, läste London Wolves fanzines, skrev vykort och drack öl. Efter ett tag gick vi tillbaka mot city i duggregnet och och käkade kvällsmat på Jivans Balti House på Broad Street. DELIKAT! Som vanligt som "starter" en fräsande Chicken Tikka Sizzler, några blad Popadoms med smaskiga såser, och därefter en het Prawn Curry med Pilau Rice - ujujujuj vad gott. Nu kunde man knappt röra sig. Proppmätt!
Därefter var vi sugna på öl igen och slank in på Tap & Spile på Princess Street. Där jobbar sonen till Wolves-legenden Phil Parkes, och vi ropade in mer Banks’s så klart. Här är klientelet lite äldre. Vi svenskar blev igenkända och vi hamnade i långa diskussioner med lokalbefolkningen, bland annat med pubägaren och hans polare. Även en gammal knäppgök som höll på Arsenal och gillade Frida i ABBA och trodde att Dennis Bergkamp var svensk. Vi gick sedan vidare nerför gatan och tittade in genom fönstret på sunkpuben Wheatsheaf, men just då hade jag fått nog av tandlösa knäppgökar så vi gick inte in.
Tillbaka till hotellet och slumrade lite, man var nu ganska seg efter att ha rest så länge och druckit många öl. Klockan 22.45 vaknade jag och eftersom det var fredag kväll så fick jag behov av att kolla nattlivet. Jinxy ville hellre sova medan jag smet iväg. Jag gick in på Yates’s och där var det ganska bra med folk.
Engelska tjejer är mycket framfusiga och högljudda, kunde jag snabbt konstatera efter att ha fått höra ett par skräniga "Hääälllllaaauuu" rakt i örat. Nja, efter ett par öl så började resekassan tryta och jag gick runt på stan mitt i natten, men det var ganska dött. Inga köer någonstans och inne på Re-Flex var det närmast folktomt. En del folk på Royal London, men jag beslöt mig ändå för att gå tillbaka till hotellet och sova.
LÖRDAG: FA CUPMATCH PÅ MOLINEUX
Uj vad skönt att sova. Hoppade över frukost och käkade bara bubbelchoklad, ni vet den där underbara chokladen med luftbubblor som inte finns i Sverige längre. Det var tidig kickoff i Wolves match, redan kl 14.00, så vid 11.00-tiden drog vi oss ut för att uppleva hur Wolverhampton-borna bygger upp till match. Ner till Molineux Stadium och redan nu gjorde försäljarna i ordning alla sina vagnar med hamburgare, indisk mat, pins, halsdukar och program.
Vi pratade med Kelvin Whetherer som försökte sälja Derek Dougan-memorabilia till oss. Vi tog en massa kort på allt tingeltangel, när det plötsligt började regna. Därför gick vi snabbt till en pub 100 meter bakom North Bank, en pub som är klassisk i Wolveskretsar och där många spelare har tagit en och annan öl: The Goalpost på Waterloo Road. Där satt vi med varsin Banks’s och bara njöt. Underbart!
Så kom det in några människor. De var guldsvarta, så vi nickade glatt mot dem när vi plötsligt upptäckte att något inte stämde. Det stod "Haart" på deras tröjor. Vafan är detta? Det var Cambridge! Det bara vällde in Cambridge-supporters med guldsvarta färger. Hrm…det kändes ganska bra att dricka här - men ändå inte - så till slut gick vi därifrån. Vi vill ju uppleva Wolves pre-match-drinking och inget annat!
PRE-MATCH DRINKING
Därför gick vi till en pub precis bakom Steve Bull Stand - The Feathers. Där vågar inga bortasupportrar in. Där satt många gamla gubbar och de skämtade med servitriserna. "Slutar du inte måste jag ge dig stryk", sa en av de kvinnliga bartenderna. "Äh du bara lovar och lovar" svarade gubben och alla skrattade. Bra stämning, roligt och god öl - Banks’s.
Snart var det dags att ta sig in på arenan. Vi gick först runt till huvudingången vid Billy Wright Stand för att få en skymt av spelarna, men en vakt meddelade oss att spelarna var redan inne. Fasen. Vi köpte då en sliskig hamburgare innan vi gick in på stadion genom vändkorsen och upp på den beryktade kortsidan South Bank. Jag tog mig fram till Ladbrokes-disken och satsade £1 på "4-0 Wolves, Eastwood to score last" och £1 på "4-0 Wolves, Collins to score first".
Det var inte mycket folk på stadion, vi var tidiga. Jo, bortasupportrarna var enormt många och redan på plats. Cambridge är ett Conference-lag (div 5) och att få möta Wolves är en stor grej för dem. De hade 4.000 supporters med sig och hade fått sig tilldelat hela Steve Bull Lower och en del av South Bank. Efter ett tag dök även Wolves fans upp, men det var ganska glest på stadion ändå. 15.340 blev publiksiffran, vi som har typ 23.000 på ligamatcherna.
Om matchen kan ni läsa på annat håll, men Wolves vann med 2-1. Vi var totalt överlägsna, 23-1 i skottstatistik men vi har rysligt svårt att göra mål. 0-1 i paus efter en sen Cambridge-straff, men vi var aldrig oroliga, klasskillnaden var för stor. När Kighly kom in blev det mål nästan direkt och i slutet av matchen nickade Collins in 2-1 för Wolves. Jubel!
Roliga sånger mot Cambridge-klacken: "1-0 and you fucked it up" varpå de svarade med "Premier League? - you’re having a laugh!" vilket syftade på att Wolves nog inte kan räkna med promotion i år, och det stämmer nog. Vi svarade "Que sera sera, whatever will be will be, we’re going to Wembley". FA cupfinal? Nja…knappast.
EFTER MATCHEN
Min mobil hade gett upp så jag kunde inte stämma träff med engelska vänner. Vi gick istället till Hogshead på Stafford Street och drack Carling med många Wolvesfans. Efter några öl gick vi vidare på stan, köpte Sporting Star "The Pink" som kommer ut redan en timme efter matchen med färska bilder och matchfakta. In på Wheatsheaf där det fanns gamla gubbar. En av dem hade en finsk flagga som pin, men det stod Chelsea på den så han var Chelsea fan - urrk.
Nej, istället kom vi i samspråk med en man i Wolveströja som var där med sin son, plus en heltokig gammal tandlös gubbe. Tandlöse gubben försökte ställa svåra Wolvesfrågor till mig, men de var ingen match. "Vem sköt den första straffsparken i engelsk fotboll". "Det var Heath från Wolverhampton", sa jag genast. Tandlösa gubben blev lite fundersam: "….var det inte Williams?". "Nix, Heath hette han, John Heath och det var 1891". Case closed, hehe.
Sonen till mannen i Wolveströja hade varit på playoff-finalen 2003 precis som jag och vi pratade lite om den minnesvärda matchen. Sen började tandlösa gubben ställa frågor igen: "Målvakten i Ligacupfinalen 1974?". "Gary Pierce!" sa den andra mannen. "Ja, och matchen spelades på hans födelsedag!", fortsatte jag! Nu var de grymt imponerade av mina kunskaper.
Efter öl och skryt (vi visade upp dagens matchprogram där vi svenskar hade fått en liten artikel) var det dags för mat på Jivans igen. En Prawn Balti denna gång, men ingen starter. Klar brist på pengar! Sedan vila och sömn, innan det var dags för uteliv. Gick till Oceana och betalade £6 i inträde plus £1,50 i garderoben. Va fasen, är vi i Sverige? Dyrt! I alla fall så hade jag inne på stället ingen cash kvar, så jag fick betala med kort.
Men det var tydligen minimum att köpa för £10 med kort. Så jag fick betala två öl och två cola med en gång. Usch, dyrt, £3.40 för ölen…jisses! Brukar ju kosta £2-£2.50 annars. Stannade där till typ kl 2.00 och pratade med en del söta damer, men sen ville jag inte offra fler tiopundare. Bra drag var det annars, två våningar och ett tusental personer. Bättre än i fredags.
SÖNDAG: DAMLAGSMATCH
Sova sova sova, min favoritsysselsättning. Laddaren funkade inte här i England, deras jäkla elsystem suger, så mobilen var heldöd. För att inte tala om deras vattensystem. Det tog 5 minuter innan varmvattnet dök upp! Söndag och stängt överallt. Vi gick omkring och plåtade lite i stan. Kul med Wolverhampton. Gick i kvarter där vi aldrig varit tidigare. Var bakom ASDA supermarket och hittade den klassiska puben Hatherton Arms, men den var stängd på söndagar.
Damlagets match skulle spelas kl 14.30, men vi åkte iväg dit en timme tidigare. Vi tog taxi till Goodrich Sports Ground på Stafford Road och det kostade £7,50, ganska dyrt faktiskt för 10 minuters körsträcka. Vi gick först in på puben Moretown Arms, som ligger rakt över gatan mittemot idrottsplatsen. Där drack vi Banks’s och laddade för dammatchen. Ljuvligt!
Sen gick vi in på idrottsanläggningen. Vi hann inte långt förrän en liten bil körde upp bakom oss: "Oi, Mr Mansson". Det var vår vän Harry Davenhill. Han sponsrar precis som vi en damspelare: Anne Johnson (fd Blackham). Sen såg vi Wolves damlag värma upp ute på en gräsmatta och lite längre bort hittade vi deras ordförande Jenny Wilkes som hade deppiga nyheter: en av tjejerna vi sponsrar, målvakten Natalie Hall, har nyligen gått till West Brom.
Hennes pojkvän var målvaktstränare i Wolves, men när han drog till WBA så följde hon med. Vi blev helt stumma. WBA är i samma serie och vi slog dem 2-1. WBA! Ärkerivalen! Natalie, vad har du gjort! Hon har ju varit med på våra tre senaste medlemsmiddagar inne på Molineux.
WOLVES WOMEN 9 HEREFORD PEGASUS 0
Vi hängde upp vår flagga och räknade antalet åskådare, ungefär 20 stycken. Wolves gjorde 1-0 direkt på en snygg nick av Clarkson och vi sjöng "We are Wolves". Målen trillade in, det stod 5-0 i paus. Johnson och Ledgister gjorde ett par. I halvlek drack vi te för 50p och plåtade Sarah Lambeth (som vi sponsrar) när hon kom ut genom omklädningsrummet för andra halvlek. Hon skrattade och räckte ut tungan mot oss. Hon är helgalet rolig.
Det blev nu mörkt och elljusen var igång, men det hindrade inte Wolves från att göra fyra mål till. Nikki Ledgister hade lekstuga och rutinerade Anne Johnson styrde mycket av spelet från sin anfallsposition. Den nya målvakten Becky Thomas är England U17-spelare och gjorde två fina parader, annars var det mest Wolves. 9-0 blev det och vi hade alltså fått 11-1 på våra två Wolves-matcher! Fin statistik! Vi är The Winning Wolves!
SOCIAL CLUB
Efter matchen var det dags för ett fenomen som kallas Social Club. Alla samlas i en liten klubbstuga för öl, mackor och kakor. Båda lagen kom dit och Sarah plåtades med oss innan hon var tvungen att springa iväg och jobba. Hon skrev en hälsning till "de svenska supportrarna" på ett vykort och pussade mig på kinden. Sen plåtades vi tillsammans med det övriga damlaget. Mycket trevligt! Gillar Social Club!
Till slut gick alla damspelare iväg och Jenny Wilkes erbjöd sig att köra oss hem till vårt hotell. Perfekt, då sparade vi fyrtio minuters promenad med stelfrusna tår. Tillbaka till hotellet och nu började det duggregna. Huvudvärk efter all öl, och pengarna var slut. Käkade upp hotellrummets gratiskakor - det var vad man hade råd med. Sov som en stock redan 20.30. Vaknade till lite, men eftersom vi skulle åka hem ganska tidigt imorgon så somnade vi kvickt igen efter att ha diskuterat igenom vad som skett under denna helg.
MÅNDAG: HEMRESA
Vaknade, tog tåget 8.14 mot Birmingham New Street och byte där för tåg mot Birmingham International, shuttle-åkning igen och vi hade smidigt tagit oss till flygplatsen. På flyget till Köpenhamn träffade vi minsann Josephina, en svenska som jobbar på "vårt hotell" Britannia Hotel i Wolverhampton. Hon var på väg hem till Halmstad. Kul att pratas vid igen. Hon undrade hur många som kommer på medlemsresan i april. Vi svarade 30-40 personer som vanligt.
Vi mellanlandade på nytt i Köpenhamn där vi fick vänta ett tag innan flyget mot Sverige äntligen dök upp. På Arlanda tog det en evighet innan bagaget kom, men till slut var allt på plats. Tillbaka i Stockholm med två vinster och 11-1 i bagaget. Härligt!
SEE YOU AGAIN SOON WOLVERHAMPTON!!!
