Resa: Krossade Forest
Mer resor från förr. Nu till nyåret 2005/2006 då sex pinnar hämtades hem till Sverige
Datum
2005.12.30 - 2006.01.03
Colchester matcher
League One: Brentford - Colchester 0-2
League One: Colchester - Nottingham Forest 3-1
Övriga matcher
inga
Deltagare
Philip, Colu, Layer Road, n'anders + wanna-be-U's-Conny
Fredagen den 30 december
Snökaos hotade så jag och n'anders åkte ut till Bromma vid lunch för att möta upp "Layer Road" redan ute på hans jobb. Ganska lite trafik, det var ju knappt någon som jobbade, så vi kom fram i hyfsad tid till Skavsta. Lång kö till incheckningen trots tidig ankomst. Vi hann i alla fall käka en ganska god middag på flygplatsen innan det var dags att borda det försenade flyget.
Middag på Skavsta
All on board! Ryan Air som vanligt
Framme på Stansted var vi en dryg timme sena och det var kaos vid bagagebanden. Efter en lång väntan dök väskorna från Sverige äntligen upp. En mycket dum idé att checka in väskan. Nu hade vi så klart missat bussen till Colchester så vi hann med en snabb pint på flygplatspuben innan nästa buss gick. Bussen kostade £15 för en retur till Colchester och resan tar ca en timme.
Snabb pint på flygplatspuben innan bussen till Colchester. "Layer Road" och n'anders
Vi bodde bra. Red Lion Hotel som ligger mitt på huvudgatan i Colchester. Normalt sett ligger detta hotell utanför våran budget men vi hade fått en bra rabatt. Betalade £25 per person och natt för ett dubbel med extra säng. Vi var tre som delade rummet.
Red Lion på Highstreet i Colchester
Kutade snabbt iväg till The Playhouse som är en gigantisk pub i Colchester. Mycket bra priser. En pint för £1.50. Där mötte vi upp med Philip från Sverige samt ett gäng engelska kompisar. Stannade till dom stängde vid 01 tiden. Sedan en kebab och nattning. I morgon väntade London och Brentford borta.
Nyårsafton den 31 december
Efter en väldigt engelsk frukost på hotellet (toast, bönor, ägg, bacon, korv, blodpudding, stekt tomat å svamp) bar det av till London för toppmötet mot Brentford.
Vi tog tåget den korta sträckan från Colchester Town till Colchester North där tågen in till London går. Mötte upp Philip på stationen vid 0900. En timme senare var vi framme vid London Stratford där vi bytte till tunnelbana till Waterloo för ännu ett byte men nu till lokaltåget till Brentford.
Vid Waterloo anslöt även wanna-be-us-Conny. En svensk som jobbar i London men som egentligen följer ett annat lag ... lång historia men han har hängt med på en del matcher. Man såg en hel del Colu tröjor på stan och det skulle bli ett hyfsat bortafölje trots tidig avspark och nyårsafton.
Lokaltåget till Brentford tog väl en halvtimme och vi var framme lagom tills pubarna öppnade vid 11. Vi valde en av de fyra pubarna som ligger i var sitt hörn av arenan och slog oss till ro med ale, tidning och även lite snookerspelande från våra sida. Det vällde in fler och fler U's fans. Många utklädda. Det är tydligen någon maskerad tradition i England på nyår ... eller nåt sånt.
Med en halvtimme kvar gick vi in på arenan. Hängde upp den svenska flaggan och skrek i kapp med uppåt tusen andra U's supportrar på den öppna ståplatsläktaren bakom målet. Som tur var så sken solen denna gång. Annars är Brentford starkt förknippat med regn ...
Brentford - Colchester. Hörna för Brentford
Neil Danns i kamp om bollen. The U's i gult
The U's gjorde en lysande match och tog bort serieledaren Brentford helt. Mark Yeates gjorde två mål för oss, ett i vardera halvlek och Brentford hade faktiskt inte speciellt mycket framåt. Dom kanske hade en "off" dag ... eller så ÄR Colchester precis så bra just nu?
Jubel bland Colchester fansen
"Layer Road" och wanna-be-U's-Conny fryser i kapp
Colchester till anfall. Iwelumo väntar på att hugga
Mark Yeates till attack. Det kom att bli två mål för unge Yeates denna afton
Smått galne Brentford managern Martin Allen uppe å springer. John White skall kasta in
Tokglada spelare jublar i kapp med fansen
Å glada svenskar också!
Efter matchen gick vi tillbaka till puben igen. Egentligen borde vi jäkta tillbaka till Colchester. Det var ju nyårsafton ... men man vara ju bara tvungen att fira segern. 2-0. Klara 2-0 dessutom och detta mot serieledaren Brentford. Tillslut lyckades vi slita oss från puben och jaga tillbaka till Colchester via Waterloo och Liverpool Street Station. Tillbaka på hotellet vid niotiden och i princip var det bara att byta kläder å dra ut igen.
Huvudgatan i Colchester en helgmorgon
Började nyårsfirandet nere på Fox & Fiddler, sedan till The Playhouse innan vi hamnade på Bar33 där stora delar av Colchester-personalen också befann sig. Kul att se dom igen. Strax efter midnatt hamnade vi på The Smiths å sen via en nattöppen affär där mackor inhandlades så blev det sängen vid halv tre.
Nyårsdagen den 1 januari
Måttligt pigga gossar denna söndagsmorgon. Gick runt i Colchester och kikade på stan. En del affärer var faktiskt öppna. Lunch på The Playhouse. På kvällen blev det någon pub och sedan ganska tidig läggning.
Måndagen den 2 januari
Matchdag igen. Nu mot föredettingarna Nottingham Forest. Inte ofta man har Europacupmästare på besök på Layer Road. Kul för oss, mindre kul för dom kan jag tänka mig.
Inledde dagen med en hotellfrukost modell engelsk. Igen. Sedan ut i den strålande solen för att gå ner till arenan och hämta biljetter och kika lite i klubbshoppen. Wanna-be-us-Conny hörde av sig och ville se matchen så vi köpte en plåt till honom också. Det var mycket folk på biljettkontoret. Forest hade sålt sina 1100 biljetter och det ryktades om första slutsålda matchen för säsongen ...
The Dragoon före matchen
Vi tog våra biljetter å gick ner mot The Dragoon som är vårat stamställe före matcherna. Fem i elva och dom skulle precis öppna. Allt eftersom började kända ansikten ramla in på puben. Med en dryg timme kvar till match lämnade vi The Dragoon och gick dom tio minuterna till arenan. Slank in på Corner Bar, vilket är supporterklubben lilla pub.
Före matchen slängde jag in några spel hos bookmakern. 2-0 och 3-1.
Mycket folk utanför Layer Road
Och innanför ...
Kvart kvar till avspark och det var riktigt tjockt med folk på läktarna. Forest hade 800 bakom ena målet och 300 på sittplats bakom andra målet. Dom var dock väldigt tysta hela matchen. Samtliga läktare var packade. Arenan har bara en kapacitet på 6100 och kraven på ny arena känns större än någonsin.
Nottingham Forest värmer upp
Det blev en riktigt bra match där Colchester nästan chockade Forest och spelade stundtals ut dom under första halvtimmen. Spelet jämnade ut sig lite mer men Forest såg oväntat tama och bleka ut. Ingen gnista hos spelarna. Ingen kämpavilja. The U's ville mer och gjorde mer.
Danns!!! Glöm inte bollen Danns!!!
Upp å nicka ...
0-0 i halvtid men med klar mersmak för the U's. Danns 1-0 efter 70 minuter fick hela Layer Road att explodera. Forest supportrarna gick från tystnad till total tystnad. Med någon minut kvar så får Forest in 1-1 och man tror inte det är sant. Vi har lett och haft kontroll på matchen. Kändes jäkligt orättvist. Dessutom var alla säkra på att det var ett par meter offside. (På TV ser man sedan att Stockley är den som upphäver offsiden.) Man hann inte deppa allt för länge för bara sekunder senare gör Mark Yeates 2-1 på en otroligt snygg lyftning. Forest tror inte det är sant. Inte vi heller. Elva sekunder tog det från avspark till målet.
Blir inte sämre av att Garcia någon minut senare bryter sig fri på kanten. Hittar inget spela så han går på mål och får in 3-1. Avspark å slut och tack för dom 24 punden 3-1 gav. Var ju inget man räknade med när klockan stod på 89 minuter och 1-0 till Colchester.
Publiken tackar spelarna å ...
... spelare tackar publiken
Otroligt. Spöa Forest med klara 3-1. Grymt skön känsla. Deras supportrar var ganska dryga före matchen och inställningen verkar ha tagits med in på planen. Forest största problem är inte att dom har för dålig manager eller trupp. Dom har helt enkelt för dålig inställning. Dom tror dom är "stora" och att dom är något ... med en ödmjukare inställning tror jag att dom skulle göra bättre ifrån sig. Dom har ju trots allt själva lyckats spela ner sig till League One. Det här är ingen "Walk in the park" och höra 5000 sjunga - You're not famous anymore, fick mig att le med viss skadeglädje.
3-1 på oddset och £24 rikare!
Blandat gäng med engelsmän å svenskar + philip som är mittemellan
Tillbaka till Corner Bar. TV stod på. The U's nu fyra i tabellen. Vi firade segern. Gick vidare till Dragoon efter några öl. Sedan blev det Kings Head också, i jakten på mat ... innan vi hamnade på en kinarestaurang.
Kvällen avslutades på hotell baren där man kunde smälta faktumet att vi faktiskt "är på gång". Två segrar mot två topplag. Ett faktiskt topplag, Brentford, och ett vi-tror- vi-är-topp-lag, Forest. Forest segern kändes helt klart bäst. Det var som att komma från underläge och vinna.
"Layer Road", "Colu" och n'anders
Hotellbaren å sista drinken
Tisdagen den 3 januari
Frukost å sen ut å köpa lokaltidningarna. Flera uppslag om matchen. Bland annat så var det slutsålt på Layer Road, trots att det inte var fullt, och flera hundra supportrar hade inte kommit in.
Vid lunch tog vi bussen tillbaka till Stansted med sex poäng i bagaget. Inte illa.
Colchesters huvudgata tidigt en tisdagsmorgon
Tillbaka till Våra Resor
