Jag känner skam som supporter
Det finns något obehagligt över det som hände i höstas. Rykten gick, fabler spreds och ibland var sanningen om inte helt närvarande, så åtminstone med på ett hörn. Allt blandades till en salig röra och när resultaten på fotbollsplanen dessutom var bedrövliga kom det igång. Mobben gick bärsärk och den slaskiga blandningen av rykten, lögner och halvsanningar blev till sanning.
Jag kände skam under hösten 2007. Dels över resultaten, men framför allt för hur fansen som marionetter lät sig styras av den engelska tabloidpressen, med The Daily Mail i spetsen. Det har varit bisarrt att se hur blodshungriga man varit och hur Martin Jol fått Messiasstatus och hur Daniel Levy fått ta rollen som Satan, med den onde demonen Damien Comolli vid sin sida.
Det började alldeles i inledningen av säsongen när bilder på Paul Kemsley och Juande Ramos kablades ut över världen. Visserligen var de inte med på samma bilder och visserligen kunde man inte ens se att de var på samma hotell och framför allt inte om det var samtidigt, men det spelade ingen roll. Personligen tänkte jag att "Vad är det här? Det kan väl inte stämma? Inte är väl Ramos intresserad av att lämna succén i Sevilla för oss?".
Kontakt
Idag verkar det onekligen som om parterna haft kontakt, med tanke på hur snabbt det gick innan Ramos tog över efter att Jol fått lämna Spurs. Det i sig verkar uppröra folk och till och med svensk press, t ex Dagens Nyheter, verkar anse att det "underminerade" Jol. Kvalificerat skitsnack, säger jag. Ingen ska inbilla mig att inte alla klubbar, möjligtvis undantaget vinstmaskiner som Arsenal och Manchester United, har kontakter med alternativ och inte heller att inte ett flertal managers sonderar terrängen emellanåt.
Så ser branschen ut och jag föredrar definitivt ett sådant agerande framför att göra som när vi sparkade Glenn Hoddle och inte hade ersättare. Efteråt har det också framkommit att Jol har träffat andra klubbar medan han fortfarande var manager för Spurs, t ex Newcastle. Det här är inget ovanligt och konstigt, vi vet t ex att Sven-Göran Ericsson träffade representanter för diverse klubbar medan han fortfarande var förbundskapten för Englands landslag.
"Sanningen"
Martin Jol blev inte kickad i det här läget. Istället gick styrelsen ut och förklarade sitt fulla stöd för Jol. Holländaren har dessutom gång på gång förklarat att han känt styrelsens fulla förtroende, något som har negligerats av den skenande mobben. Det kännetecknar för övrigt hur det har sett ut. Det Levy, Comolli och Jol har sagt har inte varit smarrigt nog, så man har låtit tabloidpressen och halvsuspekta supporterforum forma "sanningen". De sjövilda journalisterna på The Daily Mail eller någon som har en farbror som känner någon som har pratat med en vaktmästare på White Hart Lane har setts som mer pålitliga än huvudpersonerna själva.
För mig är hela historien solklar. Vår ordförande med manskap har på ett ytterst kompetent och skickligt sätt höjt nivån ett par steg i och med Ramos, en av de absolut främsta av managers i dagens fotboll. Skillnaden mellan honom och Jol är monumental och för utan tvivel klubben framåt.
Att vända ryggen åt klubben
Behandlingen av Jol har varit så bra som man kan önska om man inte, som så många fans verkar tycka, ska hemfalla åt hobbyverksamhet där Martin skulle få vara kvar för att han är en sån skön snubbe. Det är inte synd om Jol. Man får inte den bankboken han har fått för att leva i en skyddad verkstad. Jol har också vid ett flertal tillfällen efter att ha lämnat Tottenham gått ut och hyllat den professionalitet som Levy besitter.
Höstens turer har för mig inneburit ett ökat förtroende för Spurs viktigaste person, Daniel Levy, samt en stor besvikelse över virket Tottenhams fans är byggda av. Att vända ryggen åt klubben för en persons skull, på grunder som är rent patetiska och lagda av murvlar från den smutsiga engelska tabloidpressen, är för mig totalt obegripligt.
Dramatiska rapporter
Det absoluta lågvattenmärket var när man påstod att Levy stod och hånlog på läktaren när det gick dåligt för laget. Ursäkta mig, men man får vara bra korkad om man verkligen tror på det och dessutom ha bra fantasi för att få Levys bekymrade och frustrerade minspel till ett hånleende.
Lika tröttsamt var det att se hur press och fans attackerade de styrande i Spurs efter att Jol fick kicken. Nyheten hade läckt ut till Times Online strax innan matchen i UEFA-cupen mot Getafe och dramatiska rapporter efteråt berättade om att alla spelarna och samtliga på läktaren visste om det när matchen drog igång. Den enda som inte skulle ha vetat om det var den stackars Jol, som tappert kämpade för sitt älskade Tottenham.
Självklart hävdades det att Levy och Comolli medvetet planterat nyheten för att förnedra Jol. Om det är korkat att tro att Levy hånler på läktaren när det går dåligt för klubben, så finns det knappt ord för hur infantilt det är att tro att ledningen beter sig på det viset. Men tydligen är alltför många av klubbens anhängare benägna att hänge sig åt den sortens mobb-beteende.
För min del kan den sortens fans gärna lämna skeppet och följa med Jol till var han nu hamnar. Ett ovärdigt beteende om man säger sig stödja världens vackraste klubb.
Bättre manager
Idag har kritiken till stor del tystnat och ur askan kan Levy och Comolli resa sig med raka ryggar och vara stolta över sitt handlande. Juande Ramos agerar med en professionalitet som står ut och transformeringen av laget från halvkaos till en välorganiserad och samlad enhet är tydlig. Juande Ramos är en på alla sätt bättre manager än Martin Jol. Så enkelt är det. Vi pratar klasskillnad.
Tottenhams framtid är ljusare med Ramos vid rodret. Alla fans borde vara tacksamma mot Levy för det.
Läs även:
Juande Ramos klar för Spurs (Bror Hemming, 2007-10-27)
Ja, visst är Levy ond och dum (Bror Hemming, 2007-11-30)
Spurs värvningsorganisation (Bror Hemming, 2008-01-29)
