Höljes i Birmingham
Kan man få en bättre upplevelse på sitt första besök på Villa Park? Knappast!
Det var med lite pirr i magen jag klev på planet på Karlstad flygplats fredagen den 8 februari, inte bara för att det var över 10 år sedan jag flög senast, utan också för att jag skulle få se mitt kära Villa på Villa Park för första gången. Ja, jag hade ju sett Villa två gånger tidigare, mot Arsenal på Highbury 1996 och mot Örgryte på Gamla Ullevi 2004, men nu skulle jag få beträda Villa Park.
Jag hade fått resan och hotell av mina bröder när jag fyllde 40 år i december, matchbiljetterna bokade jag via Fagerlin, Villa Sweden, det skulle bli en milstolpe i mitt liv.
Väl framme i Birmingham via Köpenhamn stötte jag ihop med några Norrmän som berättade att dom var där på supporterresa och att dom var ca 80 stycken, dessa skulle komma att få en underbar helg. När jag gått igenom passkontrollen stod en av mina bröder och väntade, han anslöt från Sydafrika för att göra mig sällskap över helgen. Vi tog en taxi till hotellet eftersom ingen av oss hade varit i Birmingham så var det enklast så. Vi skulle bo på ”Hotell Britannia” på NewStreet, ett hotell som många av er säkert känner igen, det är väl där supporterresenärerna brukar bo. Hotellet kanske inte var det finaste jag sett men det låg perfekt mitt i shoppingdistriktet och med en Villaaffär!!!! snett mitt emot.
När vi väl gjort oss av med väskorna på hotellet bar det iväg raka spåret till Villaaffären för shopping. Killen i kassan frågade om jag hade säsongskort, jag svarade att det hade jag inte men jag är medlem i Svenska Villa supporterklubben. Bra då får du 10 % svarade han då.
Resten av dagen flanerade vi i Birmingham för att sedan avsluta på puben mitt emot hotellet, The Ale tror jag att den hette.
Det var med spänd förväntan jag vaknade på lördagsmorgonen, idag var dagen D. Direkt efter frukost skulle vi bege oss iväg ut till arenan. Tyvärr blev vi lite sinkade för att någon självmordsbenägen människa hade funderingar på att hoppa ifrån hotelltaket så poliserna hade spärrat av gatan utanför hotellet. Efter lite väntan fick vi lov att lämna hotellet och åka ut till Villa Park.
Det var solsken och 13 grader varmt när vi klev in på arenan, äntligen, en dröm hade gått i uppfyllelse. Där var allt man hade läst om, Holt End, North Stand, Doug Ellis Stand, och Trinity Road Stand. Till och med maten som man läst om, pommes med någon curry sås och bröd med någon slags fläskgryta i, hann tyvärr aldrig smaka dessa läckerheter, men det doftade gott. Något ska man väl spara för att uppleva nästa gång.
Det var så att man fick tårar i ögonen när spelarna klev i på planen, jag fick nästan nypa mig i armen, jag var här, LIVE.
Matchen drog igång och Newcastle klacken lika så, dom var på ett fantastiskt humör. När Owen sedan gjorde mål efter fyra minuter var kulmen nådd. Villaklacken gjorde några tappra försök men efter 45 minuter så ledde både Newcastle och deras klack med 1-0. Vändningen skulle komma på bägge fronter. När sedan domaren blåste för full tid och Villaklacken sjöng ”There is only one Kevin Keegan” så var lyckan total. Villa och Carew hade vänt på tillställningen 4-1. Jag tror till och med min bror som är ManU-fan tyckte att livet var ganska trevligt just då. De norska fansen ska vi inte prata på, där var nog lyckan total.
Efter matchen gick vi till ”The Holt Hotel” för att ta en öl. Väl i dörren blev vi stoppade av en vakt. Han frågade om vi var ifrån Norge, nej vi är ifrån Sverige svarade vi. ”Close enough” svarade vakten och välkomnade oss in. Ölen där inne satt fint.
När vi efter någon timme skulle bege oss mot hotellet gick vi förbi spelaringången. Där stod det fortfarande autografjägare och väntade. Det visade sig att det var Carew dom väntade på. Han kom ut sist av alla och skrev gladeligen autografer till alla innan han satte sig i sin svarta Porsche och drog iväg. Vi fick däremot ta bussen in till hotellet.
På väg till busshållsplatsen sprang vi på den fantastiska puben ”Upper Grounds”, något av det sunkigaste jag sett i pubväg men charmig på sitt sätt. Den bestod av betonggolv och udda möbler, skitigt och kalt, uteserveringen på bakgården ska vi inte prata på. Jag kan tänka mig att det kan gå hett till där inne ibland. När vi kom fanns det 5-6 sjungande Villafans och 5-6 Newcastlefans där. När Villa fansen sjöng ”Have you ever won the EuropeanCup?” kände sig Newcastlefansen tvungna att kontra, men vad skulle dom kontra med?
Jo, ”Have you ever won the InterTotoCup?”
Alla bröt ut i skratt.
Dom var nog dåligt pålästa för så vitt jag vet så slog vi just Newcastle i IntertotoCupfinalen 2001. Men hade dom inga andar meriter att skryta över så fick dom väl hållas.
Efter detta begav vi oss in mot centrum för att äta och sedan till hotellet för lite söm, vi hade tidiga plan att passa på söndagsmorgonen.
Jag kan dyrt och heligt lova att detta inte var sista gången jag satte min fot på Villa Park.
Om någon av mina bröder läser detta så vill jag bara tacka dom för presenten, det var något av det finaste jag fått.
//Sten-Åke”Höljes”Bengtsson
