Nu tar vi klivet uppåt
Efter den senaste insatsen mot Charlton Athletic finns det inget som hindrar Sheffield Wednesday att ta tre poäng mot Coventry. För sist var det endast Charltons målvakt, wednesdaysupportern Nicky Weaver, som med sina idioträddningar i kombination med en helblind domare som inte blåste straff när Tudgay kapades som hindrade Owls från att vinna. Idag är dessa hot undanröjda.
Viktigt bottenmöte mot Coventry ikväll och det handlar om viktiga poäng.
Wednesday spelade som sagt riktigt bra mot Charlton och hade det inte vart för en super duktig Nicky Weaver, så skulle man kunnat glädjas åt tre poäng. Nu blev det bara en, och det visar tydligt på Wednesdays problem, målskyttet.
Mot Charlton så linkade Kavanagh ut efter 13 minuter och det verkar som om han missar kvällens match, för att inte förvärra skadan. Wallwork ersätter.
Akpo Sodje är borta resten av säsongen medans Frankie Simek är påväg tillbaka. Men han kommer inte spela ikväll tyvärr.
Tudgay och Enoch Showumni kommer med största sannolikhet starta i anfallet för Wednesday, senast så imponerade båda två och skulle dom gjort varsitt mål skulle det vara säsongens prestationer.
Wednesday har lånat ut Lunt till Crewe för att frigöra lite pengar i lönestrukturen för Ben Sahar från Chelsea, men han kommer inte vara tillgänglig ikväll (Det är i skrivande stund inte ens klart med lånet):
Coventry då?
Man sparkade sin manager och kommer till spel utan sin kapten Doyle, som är avstängd.
Däremot är Scott Dann och Daniel Fox redo för spel efter att ha missat cup matchen.
Colin Hawkins och David McNamee missar matchen pga skador.
Man har det tufft både på plan och utanför och det enda riktiga hotet är matlesen Mifsud som är en klasspelare.
Med det sagt så är inte Wednesday på något sätt farligare, man har inte riktigt den där spetsen i anfallspelet.
Wednesday hade ingen match i helgen och jag tror att det kan vara det som fäller avgörandet ikväll.
Wednesday spelar bra, men måste göra mål.
Jermaine Johnson och Wade Small måste fortsätta precis som mot Charlton, att komma runt på kanten och utmana sina försvarare.
Det blir tufft, det blir jämt, och jag hoppas verkligen på seger!
Up The Owls!
/Sergej Odström
SPELARKONTAKTER LAGEN EMELLAN
Hos Coventry hittar Wayne Andrews som spelade nio matcher varav sju matcher från start resulterande i ett mål under perioden 23/11 2006 till och med 2/1 2007 då Wayne var inlånad från Coventry.
Leon Best är en annan spelare i Coventry som varit på lån hos Wednesday. Säsongen 2005/06 blev lånades Best in från Southampton och det blev 5 matcher från start och 8 inhopp och Leon gjorde 2 mål.
Hos Wednesday finns för närvarande ingen som spelat för Coventry City.
Genom åren har bland andra dessa figurerat hos både de himmelsblå och ugglorna. Wilf Smith, Gary Bannister, Andy Blair, Steve Whitton, Carlton Palmer, Roland Nilsson, Andy Pearce, Peter Atherton, Trond Egil Soltvedt, Kevin Gallagher, Paul Heald, David Burrows.
STATISTIK
Det är 50% chans att det blir seger. Wednesday har ett rejält grepp över Coventry hemma på Hillsborough. Senast blev det 2-1 den 21 april i år.
I Coventry är det inte ofta Owls tar med sig segern hem. Bara 8 segrar på 37 försök skrämmer inte hemmalaget. Senast blev det pisk med 3-1 den 18/11.
För att hitta en seger får vi gå tillbaka till den 21/10 1995 då Wednesday gjorde matchens enda mål.
Första mötet lagen emellan var i Fa-Cupen den 14 januari 1911 då The Wednesday förlorade med 1-2 hemma. Första mötet i ligan var 1920 då det blev seger både borta och hemma i division 2. 25/9 The Wednesday 3 - 0 Coventry City, 2/10 Coventry City 2 - 3 The Wednesday
Totalt
76 27 20 29 102- 111
Hillsborough
38 19 12 7 69 - 42
Coventry
38 8 8 22 32 - 69
HISTORIA
Coventry skulle lika gärna kunna vara en cykelklubb eftersom det var arbetarna på Singers cykelfabrik som grundade laget 1883. Singers FC hette klubben fram till 1898 då nuvarande namn antogs, Coventry City.
Tre arenor har använts genom ren Dowells Field, Binley Road 1883-87 Stoke Road 1887-99 Highfield Road 1899-
Laget spelade till en början i Birmingham League för att 1908 gå med i Southern League. Där främsta meriten var att 1910 nå kvartsfinal i FA-Cupen. Efter första världskriget var det ligadebut, invalda i division 2. Deras första säsong 1919/20 var en katastrof. Första matchen hemma mot Tottenham Hotspurs förlorades med 5-0 och vann inte en match fram till juldagen. De lyckades dock rädda sig kvar efter en dramatisk kamp på slutet, något som kommit att bli ett signum för City genom åren. De undkom nedflyttning först i sista matchen Laget fortsatte att kämpa i botten tills City åkte ur 1925.
Det var först med ankomsten av managern Harry Storer anlände 1931 som deras tur vände. Banthams som smeknamnet är, men först ska vi kanske reda ut vad en Bantam är, enligt ord och uppslagsböcker är det ett slags dvärghöns, men klubben och deras supporter vill nog precis som Bradford City att en Bantam mer ska förknippas med stridstupp. Nog om det tillbaka till historien. 1930-talet blev en gyllene period. Trots att klubben var skuldsatt lyckades Storer skapa ett lag som gjorde mer än 100 mål i fyra av fem säsonger. Tak vare klubbens genom åren mesta målskytt, Clarrie Burton. Clarrie gjorde 49 mål 1931/32 och 40 mål följande säsong.
1935/36 vann Coventry division 3 södra betittade av i snitt 20 000 åskådare. De följande tre säsongerna var klubben nära att ta sig till högsta serien 1937/38 missade laget uppflyttning med en poäng och hade inte Andra Världskriget startade var det många som menade att Coventry hade tagit sig till division 1.
Efterkrigstiden var ingen lysande period för Coventry, förstas lämnade Harry Storer och gick till Birmingham City, för att återvända 195, men då var laget ålderstiget och ramlade ner i division 3 södra 1952 och till sist landade Coventry i botten, genom att 1957/58 åka ner i den nybildade division 4. En sejour som dock bara blev ettårig efter en andraplacering.
På 1960-talet var Coventry en stad på uppgång, inte minst tack vare bilproduktionen. För klubbens del var det ankomsten av Jimmi Hill som fick på City. En ny himmelsblå dräkt togs fram och smeknamnet ändrades till Sky Blues tågresor anordnas till bortamatcherna och hemma på Highfield Road blev det underhållning före matchstart.
1963-64 vann Coventry City division 3 med ett publiksnitt på drygt 26 000. Highfield Road fick tre nya läktare under en fyraårsperiod. Hill med stöd av ordförande Derrick Robins tog sedan Coventry till division ett tre säsonger senare efter att laget vunnit division 2 säsongen 1966-67. Laget hade en period på 25 matcher utan förlust och möttes sedan i en seriefinal Wolverhampton Wanderers. En match som kallades århundradets match i Midlands. Coventry slog Wanderers med 3-1 inför 51 455 ögonpar på Highfield Road.
I samband med uppflyttning lät Jimmi Hill meddela att han lämnade jobbet för att kommentator på Tv , vilket han är än i denna dag. Hills beslut att lämna fick många att tro att nu var det roliga över.
Så blev det inte laget lyckades trots skador till sist lyckas hänga kvar efter att ha nått oavgjort, 0-0 borta på the Dell. Trots att laget inte rosade marknaden lyckades locka 34 500 åskådare i snitt, en siffra som aldrig överträffats.
Säsongen därpå blev en blåkopia med kamp in i det sista för överlevnad. Denna gången fick de sitta vid sidan om för att se om de skulle klara sig. Leicester City hade på grund av utdraget FA-cupspel fem matcher kvar att spela och de behövde ta 7 poäng för att ta sig förbi Coventry. Men i sista matchen satte Manchester United punkt för Leicesters hopp och genom segern räddades Coventry.
Ingen trodd då att laget tolv månades senare skulle kvalificera sig för spel i Europa, men så blev det efter att Coventry slutat som sexa.
City lyckades besegra Trakia Plovdiv i första rundan innan Bayern München satte stopp för vidare spel.
Efter flera byten på posten som manager i början av 70-talet återkom Jimmi Hill som manager 1975 och blev senare klubbordförande men som Karl Marx skrev redan på 1800-talet så upprepar sig aldrig historien. Alltså om första perioden för Hill var lyckosam var den andra det inte.
Taskig ekonom ledde till att spelare såldes och även om laget säsongen 1977/78 spelade den bästa fotbollen någonsin så gick det utför. När så beslutet togs 1981 om att göra om arena till enbart sittplatser som i kombination med urusla insatser på plan gjorde att bara 10 000 kom till Highfield Road.
1983 avgick Hill som ordförande, men trots det slogs City i botten de tre följande säsongerna för att undvika nedflyttning.
1986 tillträde George Curtis och John Sillett som managers och tolv månader senare såg de till att ge Coventry City sin första (och hittills enda) stora buckla. Seger i FA-cupfinalen 1986-87. Det krävdes förlängning emot Tottenham Hotspurs innan det avgörande 3-2 målet kom.
Trots två hyfsade placeringar i ligan fick Sillet gå 1990 och nu följde en rad managers. Först Englands förre lagkapten n Terry Butcher. Efter 14 månader ersatts han tillfälligt av Don Howe innan Bobby Gould återkommer som manager sommaren 1992, gjorde en hyfsad första säsongen men lämnade två månader in på sin andra säsongen senare efter att torskat med 1-5 mot QPR, skälet var att klubben ville sälja Peter Ndlovu .
Goulds assistent Phil Neal fick jobbet men blev av med det efter sexton månader. I februari 1995 kom Ron Atkinson. Ron såg till att skapa uppståndelse och ökade publiksnittet med 5000 men trots mycket pengar att handla för blev det ingen succé för Ron och i februari 1996 lämnade han laget i bottenstriden. Hans assistent Gordon Strachan tog över och undvek nedflyttning i sista matchen säsongen 1996-97. Säsongen därpå var Coventry ovanligt nog inte inblandat i nedflyttningsstriden och efter att laget med bland andra Dion Dublin och Darren Huckerby tog sig city till kvartsfinal i FA-Cupen och Strachan ansågs vara en av de bästa unga managerna i England.
1999 lyckades City kapa åt sig Robbie Keane för £ 6 miljoner och tillsammans med
Gary McAllister och Moustapha Hadji i toppform fick fansen se den bästa fotboll på åratal.
Men Keane lämnade för Inter Milan för £13 million och McAllisters gick till Liverpool och följande säsong åkte Coventry ur högsta serien efter 34 år.
Gordon Strachan fick betala priset för nedflyttningen och ersattes av Roland Nilsson. Till en början gick det bra men när slutspelsplatsen missats lämnade herr Nilsson i slutet av säsongen.
Spelaren Gary McAllister blev ny manager. Samtidigt var klubben djupt skuldsatte sextio miljoner pund väntade på den ordföranden Mike McGinnity att hantera och för att undvika administration såldes spelare med höga löner bort. Vid slutet av 2004 var skulderna nere på mer hanterbar nivå £23 miljoner. Fast utrymme för extravaganser finns det inte.
Det roligaste på senare år måste väl för klubben vara att de fått en ny arena som tar 32 000 åskådare. 2005 byttes det i ledningen för klubben och nye klubbordföranden Geoffrey Robinson lovade att Coventry skulle vara i premiership 2008, något som ännu så länge är långt borta.
Inför starten av säsongen 2007/08 fördes samtal med USA baserade företaget Manhattan Sports Capital om att de skulle ta över klubben. Men det hela drog ut på tiden och klubbdirektören Paul Fletcher lämnade sin post och Manhattan drog sig ur affären och satte City på pottkanten och nye ordföranden, Joe Elliott fick se sig om efter nya investerare för att förhindra att klubben försattes under administration. I grevens tid, men bara en timme kvar innan Coventry skulle hamnat i adminstration kom SISU, ett konsortium lett av förre fotbollsspelaren Ray Ranson och tog över ägarskapet av klubben.
