Promenadseger väntar *Fixad*
Kan Wednesday spela som man gjorde i senaste hemmamatchen mot Charlton i kombination med att man gör mål denna gången så kommer det att bli en promenadseger. Lägg till detta att laget är utvilat eftersom man inte spelat på 111 dagar eftersom mötet i tisdags mot Coventry frös inne så måste det handla om en promenad mot tre poäng.
Wednesday tar emot Cardiff i eftermiddag och det är viktiga poäng som står på spel för båda lagen.
Wednesday ligger näst sist i tabellen med en match mindre spelad, Cardiff parkerar på en 11:e plats med sju poäng upp till Play Off.
Wednesday välkomnar inlånade Chelsea anfallaren, Ben Sahar, till laget.
Efter ett par träningar så lär den unge Israelen ta en plats på bänken då Tudgay och Showumni imponerade stort senast mot Charlton.
Manager Brian Laws har även Graham Kavanagh att tillgå efter att han linkat ut mot Charlton efter 20 minuter, Wallwork ersatte då och gjorde ett bra jobb. Adam Bolder är en klasspelare och är för mig självklar på mitten. Både Kavanagh och Wallwork sliter och kämpar, men Kavanagh är den bättre passningspelaren. Samtidigt som Wallworks hantering av dom fasta situationerna senast var av usel kvalite.
Det är något som saknas då både Brunt och Whelan lämnat klubben. Brunt har en vänsterfot av Guds nåde, och låg bakom många av Wednesdays mål. Esajas ska även han vara duktig på fasta situationer, men han är inte fullt frisk ännu.
Burton O´Brien knackar på dörren till startelvan, men Small och Johnson har vart riktigt bra det senaste. Två snabba illrar på varsin sida är Wednesdays främsta vapen frammåt. Om bara Tudgay och Showumni satte bollarna...
Simek är fortfarande skadad vilket gör att Bullen fortsätter på högerbacken om inte Laws ger Hinds chansen. Just Hinds har fått se sig petad av superlöftet Beevers och lojale Wood på mittbacken. Till vänster lär Spurr spela då Gilbert inte verkar hålla måttet.
Wednesday har en diger skadelista som ser ut såhär:
But Francis Jeffers, Frank Simek, Steve Watson, Etienne Esajas och Akpo Sodje
Grant är självskirven i mål vilket ger följande lag ( OBS, det är vad undertecknad tror).
Grant
Spurr-Beevers/Wood-Bullen
Small-Bolder/Kavanagh-Johson
Tudgay/Showumni.
I Wales stolthet så är Glenn Loovens avstängds och ersätts troligen av duktige Darren Purse i försvaret. I övrigt har man inga nya skador eller avstängningar sedan senaste matchen.
Cardiff har en starkt trupp där Jimmy Floyd Hasselbaink är den starkast lysande stjärnan.
Man har även duktiga spelare som Mcphail och Whittingham på mittfältet.
Cardiff spelade ut Wednesday efter noter senast lagen möttes och resultatet 1-0 till Cardiff var inte rättvist. Vi hoppas alla på Wednesday redaktionen att man inte upprepar det spelet igen.
För att Wednesday ska ta tre poäng i eftermiddag krävs två saker.
för det första måste unga mittbacks paret Beevers/Wood hålla J.F Hasselbaink ordentligt under hela matchen. Den store holländaren skjuter som en häst och är stark som en björn.
För det andra måste innermittfältet hålla emot Cardiffs dito, om dom får slå raka passningar upp på Hasselbaink kommer det bli tufft. Aggresiv press och tät markering under 90 minuter så kan det hela gå vägen.
Up The Owls!
/Sergej Odström
SPELARKONTAKTER LAGEN EMELLAN
Graham Kavanagh har spelat 4 säsonger på Ninian Park 2001-2005. 21 mål på 164 (3) matcher i liga och cuper.
Deon Burton var säsongen 1996/97 utlånad ifrån Portsmouth till Cardiff, där han gjorde två mål på fem matcher.
Hos Walesarna hittar vi ingen i dagens trupp som spelat för Wednesday.
Genom åren har bland annat dessa spelat för båda lagen; Ernie Blenkinsop, Jack Whitham, Peter Rodrigues, Andy McCulloch, John Pearson, Alan Harper och Richie Humphreys. John Pearson är som bekant numera expertkommentator när Wednesday spelar.
STATISTIK
Det här är snudd på säker hemmaseger, vi har bara förlorat fem gånger av 26 spelade på Hillsborough. Statistiskt sett i alla fall för senaste Cardiff kom på besök 25/11 2006 blev det 0-0 och året dessförinnan den 9/11 blev det 1-3 och faktum är att det är 23 år sedan vi senast besegrade Cardiff på Hillsborough.
Me återigen är det bara statistik för faktum är att vi inte mötts mellan 1983 till 2005 och när Owls senast vann hemma det var den 17/12 1883 och då gjordes det med besked, 5-2 blev det och det skulle vara behövligt med ett liknande resultat i år. Men blir det bara revansch för bortaförlusten med 1-0 i Cardiff den 12/1 så duger en uddamålsseger mycket bra.
Första mötet lagen emellan var den 4/12 1920 då the Wednesday förlorade hemma med 1-0 och i returen i Cardiff en vecka senare blev det ännu en förlust med 1-0.
Totalt
54 21 12 21 82 - 78
Hillsborough
26 15 6 5 53 - 30
Cardiff
28 6 6 16 29 - 48
HISTORIA
Cardiff City kan som många andra klubbar, inte minst vår egen, hitta sina rötter i en Cricketclub. I detta fall hette klubben Riverside Cricket Club och den som skötte det hela var en konstnär på kryckor vid namn Bartley Wilson född i Bristol.
Hösten 1899 samlades folk hemma hos Bartley som låg i skuggan av slottet i Cardiff för att där bilda Riverside FC. Under sin första säsong var det vänskapsmatcher för att från med 1900 spela i Cardiff and District League matcherna spelades på Sophia Gardens. De först kända färgerna är choklad och gulfärgade fyrkanter på tröjan och svarta byxor.
1902 slog laget ihop påsarna med Riverside Albion, men det tog tre år till innan första trofén bärgades, the Bevan Shield. Det var samtidigt som Cardiff blev en stad och klubben ansökte snabbt om namnbyte, men nekades på grund av att man spelade i en för dålig serie. Klubben gick med i den nybildade South Wales Amateur League och fick 1908 till sist byta namn till Cardiff City.
Intresset för klubben ökade och Sophia Gardens höll inte måttet för att ta steget upp till en högre serie. Klubben under ledning av Bartley Wilson gav sig inte utan arrangerade vänskapsmatcher mot Crystal Palace i Southern League som spelades på Cardiff Arms Park slutade 3-3 och drog in £33. Fyra veckor senare bjöds Bristol City från division 1 in och det gav intäkter på £50 men efter att Bristol fått sitt blev det inga många pence över och dessutom förlorade Cardiff med 7-1-
Detta slog inte ner humöret utan Middlesbrough Town bjöds in och matchen spelades på rugbylaget Harlequins arena Newport Road. Trots två landslagsspelare fick Town se sig besegrat av hemmalaget med 2-1 och överskottet blev £39.
Stärkta av detta började Wilson bearbeta Bute Estate som då ägde stora delar av Cardiff. En soptipp mellan Sloper Road och järnvägen blev platsen för den nya arenan och Cardiff blev professionella och invalda i Southern League division 2.
Efter mycket arbete blev så Ninian Park till och namnet kom sig av att sonen till Marquis of Bute lord Ninian Chricton-Stuart lovat garantera ekonomin.
Den första värvningen kom från Cwmparc, nära Aberdare, där Jack Evans arbetade som tryckare. För att skriva på fick Evans sex shillings (30p) för att täcka hans resekostnad.
Ninian Park invigdes officiellt den 1 september 1910 i en vänskapsmatch med ett besök av Aston Villa som var mästare i division 1.
Äran av att göra första målet på Ninian Park kom till vår vän Evans , men Villa vann med 2-1 inför över 7 000 åskådare. Färgerna nu var blå tröjor, via byxor och blå strumpor.
Trots att laget blev fyra i Southern League ville styrelsen har en bättre rorsman. 38 år gamle Fred Stewart med erfarenhet från Stockport County blev manager och klubbchef och skulle bli kvar i ledningen i 22 år.
Laget tog sig upp till division 1 i Southern League en position man höll fram tills utbrottet av första världskriget. När fotbollen återupptogs 1919 visade sig att Cardiff bara förlorat en spelare i kriget och med lite nyförvärv kunde Stewart leda laget till en fjärde plats i Southern League. Ligan beslöt sig för att utöka med division två 1920 och Cardiff Citys ansökan beviljades och 21 år efter bildandet av klubben och tio år efter att de blev proffs var Cardiff city i ligan.
Notabelt är att Bartley Wilson som startade klubben höll på i olika roller fram till dess att han som assisterande sekretare 1954 gick i pension vid 85 års ålder!
Nåväl inför starten i division 2 satsade manager Fred Stewart på att förstärka laget. Det dyraste nyförvärvet i klubben dittills blev Jimmy Gill som för £750 lockades från Yorkshire och The Wednesday till Cardiff. Ett lyckat köp för Gill gjorde 83 mål på sina 184 matcher han gjorde under sina ses säsonger på Ninian Park.
Den 30 augusti kom 23 tusen för att se första ligamatchen mot Clapton Orient som slutade mållös. Fast bara fem dagar senare fick hemmapubliken se mål, 23 000 kom mot Stockport County och fick se en hemmaseger med 3-0. Stewart återvände i november till The Wednesday och betalade £3 500 för 32 år gamle Jimmy Blair.
Cardiff visade sig vara det bästa laget under Stewarts ledning och blev uppflyttade under sin i sin första säsongen och det var endast på lite bättre målkvot som Birmingham City vann division 2. Publiksnittet var imponerande 28 000.
Även i Cupen gick det bra, Sunderland, Brighton och Southampton besegrades på vägen till kvartsfinal hemma mot Chelsea. Över 50 såg Cardiff vinna med 1-0 och gå vidare till semifinal mot Wolverhampton Wanderers.
Första matchen på Anfield Road slutade 0-0, men kan ändå nämnas eftersom för första gången kom kung och drottning till matchen. Omspelet på Old Trafford inför 74 000 men där tog sagan slut Wanderers vann med 2-1.
Första säsongen i högsta serien 1921/22 slutade med en fjärde plats, trots att klubben tvingades använda 30 spelare (en otrolig siffra då) på grund av att så många var borta på landslagsuppdrag. Säsongen efter märktes detta då City hade sex spelare borta på grund av landslagsuppdrag i matchen mot Sheffield United den 14 april, men Cardiff vann ändå med 1-0.
Säsongen 1923724 är den bästa genom tiderna för Cardiff City. Inför sist matchen ledde Cardiff serien en poäng före Huddersfield Town Yorkshirelaget vann sin match hemma mot Nottingham Forest med 3-0, vilket gjorde att Cardiff måste vinna borta mot Birmingham City. Vid ställningen 0-0 fick Cardiff en straff, men normalt stensäkre straffskytten Davies sköt rakt på målvakten och matchen slutade 0-0 och Cardiff city förlorade titeln på målkvot med 0,024. Inget annat lag har någonsin förlorat med så liten marginal.
Säsongen därpå var det dags för första framträdandet på Wembley där Sheffield United med fyra tidigare titlar stod för motståndet. Tack vare ett enkelt misstag lyckades United vinna sin femte titel med 1-0.
1926/27 vann Cardiff FA-Cupen. I ligan slutade man fyra med ett snitt på bara 14 000 ett faktum som kan hänföras till den stora generalstrejk som genomfördes 1926 i England. Att med liten strejkersättning gå på fotboll var för de allra flesta inte möjligt.
Fast FA-Cupen gick bra. Först besegrades Aston Villa på Ninian Park i tredje omgången med 2-1. En resa till Darlington i norsöstra Engand slutade med seger 2-0. I femte omgången besegrades Bolton Wanderers borta med 2-0.
Chelsea som låg i toppen av division 2 var nästa motståndare. 70 184 åskådare tog sig till Stamford Bridge för att se matchen sluta 0-0.
Omspelet i Cardiff lockade 47 852 till Ninian Park i en match som skulle leda till regeländringar i Cupen. Vid ställningen 2-0 till hemmalaget fick Chelsea straff. Andy Wilson gick fram för att lägga straffen och Cardiffs målvakt Tom Farquharson backade in i målet. Fast när Wilson sprang för att slå till bollen då rusade Farquharson ur sitt mål och stoppade bollen vid målgården. Som en följd av detta ändrades regeln till den nu gällande att domaren måste stå kvar på linjen.
Chelsea kvitterade tros detta till 2-2 men ytterligare ett hemmamål gjorde slutställningen till 3-2 och semifinal. Reading besegrades med 2-0 på Molineux och Cardiff var åter på Wembley.
Denna gång stod Arsenal för motståndet. För första gången i Cupens historia hamnade pokalen utanför England. Med ett mål gjort av Hughie Ferguson besegrades Arsenal den 23 april 1927, i den första direktsända finalen i radio. Det blev fler cupsegrar även Wales cup vanns, Rhyl besegrades med 2-0 och Charity Shield vanns över Corinthians med 2-1. Följande säsongen som slutade med en sjätte plats avslöjade inte Cardiffs kommande öde. Säsongen därpå åkte laget ner till division 2 en sejour som blev tvåårig innan det bar ner till division 3 södra 1931 med bara 8 segrar på 42 matcher. 1933 lämnade så manager Stewart rodret efter 22 år. 1933/34 tvingades Cardiff ansöka om att få stanna kvar och lyckades. För att gnida salt i såren brann huvudläktaren på Ninian Park ner i januari 1937. Fast nu var botten nådd och resultatet började ta sig och publiken återvända, men så kom andra världskriget 139 vilket satte stopp för ligan fram till hösten 1946.
När väl fotbollen kom igång vann Cardiff City division 3 södra säsongen 1946/47 och drog mycket folk över 51 000 i derbyt mot Bristol City. Säsongen därpå fortsatte publiken strömma till snittet blev över 36 tusen med toppnoteringen 56 018 mot Tottenham Hotspurs i oktober.
1950/51 var det nära att Cardiff gick upp till högsta serien, men föll på mållinjen säsongen därpå gick det bättre två i serien efter Sheffield Wednesday. Uppflyttning kom i säsongens sista match mot Leeds United som besegrades med 3-1 inför drygt 52 tusen åskådare.
Första säsongen i ettan slutade med en tolfte plats och drygt 38 tusen i snitt, toppnotering kom mot Arsenal som lockade 57 893 som såg 0-0 matchen. Efter att sakta krupit ner i tabellen var det dags att ta klivet ner 1957.
1959/60 var laget tillbaka i ettan men två år senare bar det ner till tvåan igen.
Trots spel i tvåan blev det spel i Europacupen under 60-talet eftersom laget vann cupen i Wales i part och minut. 1968 kom så höjdpunkten Cardiff nådde semifinal i cupvinnarcupen. Hamburg SV stod för motståndet, walesarna spelade oavgjort 1-1 på bortaplan, men hemma på Ninian Park var det tyskarna som drog det längsta strået och vann med 3-2. Manager under de här åren var Jimmy Scoular och numer kallas hans tid för the Scoular years.
70-talet inleddes med nedflyttning till division 3, men 1976 var det dags för uppflyttning till tvåan. I september 1977 satte Cardiff ett mindre trevligt rekord. Detta genom att ha den lägsta publiksiffran i cupvinnarcupen, endast 3 631 kom för att Fk Austria spela 0-0 .
Publiken fortsatte att minska och var i början av 80-talet nere på 4000 och 1982 blev det respass till division 3. 82/83 gick laget upp bara för att säsongen därpå åka ur igen och 1985/86 bar det iväg ner i källaren det vill säga division 4 och publiksiffrorna sjönk till 3000.
1988 var laget tillbaka i trean och 1993/94 vann Cardiff division 3. På plan gick det bra, men bakom scenen var det bråk mellan manager och spelare vilket gjorde att flera lämnade och vips var Cardiff tillbaka i fyran igen. Efter ytterligare lite upp och ner återfinns nu Cardiff i division 2 och ägaren förre Wimbledonägaren Sam Hamman har planer på att återföra Cardiff till den yttersta eliten i England.
Källa Cardiff Citys hemsida
