- -
Tottenham fick äntligen cupvinsten ur systemet
I söndagens derby mot West Ham så kunde Tottenham äntligen lämna ligacupvinsten bakom sig. Med besked slogs ett härjat ”Hammers” med 4-0, den tredje matchen i rad för laget som slutar med de siffrorna. För Tottenhams del betydde det säkerligen mycket att få göra så många mål i en förväntat tät match, med tanke på att minst ett mål är vad som krävas i UEFA-cupreturen borta mot PSV Eindhoven.
Matchen bjöd även på två av olika skäl efterlängtade målskyttar. Darren Bent, som haft en tuff tid på avbytarbänken i kombination med skador, fick göra matchens sista mål då han i slutskedet nickade in ett fint inåtskruvat inlägg från högerbacken Alan Hutton. Den andre efterlängtade målskytten fick en personlig revansch. Efter debuten i UEFA-cupen mot PSV där brassen Gilberto hade lite för stor del i holländarnas segermål så behövde han lite vind i seglen.
Innan de två lite otippade målskyttarna hade Dimitar Berbatov hunnit nicka in två mål på fasta situationer, där det var Tottenham-klass på West Hams markering. Det första målet föll i sjunde minuten, och några minuter senare kom det andra. Assisterade vid båda målen gjorde Tom Huddlestone.
Inledningsvis hade West Ham inlett piggt, men efter 2-0 var Tottenham relativt ohotade under matchens gång, bortsett från en period i andra halvlek. West Ham skapade chanser då och då, men de såg nästan farligare ut än vad de egentligen var, på grund av Tottenhammålvakten Paul Robinsons oförmåga att greppa bollen när han blev utmanad.
Som om inte underläge med 0-2 vore nog för gästerna, så verkade Faustino Asprillas elaka tvillingbror Louis Boa Morte ha vaknat på fel sida. Han hamnade flera gånger i sandlådekonflikter med Tottenhamspelare, bland annat med sandlådans kung, Robbie Keane – oprovocerbar och med en förmåga att ta alla angrepp med ett garv. Det var naturligtvis på förhand givet att Boa Morte inte skulle vinna något alls på den dusten, och strax innan halvtidsvilan fick han lämna planen, utvisad efter sitt andra gula kort. West Hams tränare Alan Curbishley såg mer förstörd ut någonsin tidigare, och det är förståeligt. Det är inte otänkbart att Boa Morte låg bra till för ett byte i halvtidspaus.
Efter halvtidsvilan fortsatte Spurs med sitt pigga spel, och den där effekten där lag med en man utvisad blir bättre för att alla spelare plöstligt börjar ta i lite mer uteblev, och den sociala maskningen fortsatte för gästernas del sånär som hos Dean Ashton. Jag vet inte hur tanken var Curbishleys sida, men den såg ut att gå ut på att Ashton på egen hand skulle pressa mot Tottenhams backlinje och mittfält, med resten av laget på egen planhalva. Vad den egentliga tanken var med strategin är egentligen ointressant eftersom West Ham som sagt aldrig kunde komma nära ett Tottenham som för dagen höll en bra nivå. Nu hoppas jag bara att en vinst med 4-0 mot West Ham inte leder till samma baksmälla som en cupvinst.
