Kasimpasa - Fenerbahce1 - 5
Darren Bent i huvudrollen när Spurs vann
Med tio minuter kvar av matchen fanns det skäl att misströsta. Tottenham hade dominerat matchen från start, men på något konstigt sätt undgått att få bollen i mål och nu hade trycket mattats. Då klev inhopparen Darren Bent fram och blev mannen bakom en till slut ganska enkel och rättvis 2-0-seger.
Tottenham dominerade matchbilden från start i den här matchen mot ett Portsmouth som saknade fyra av sina nyckelspelare. Bortalaget körde någon slags 4-1-4-1-uppställning med oftast nio spelare mellan bollen och det egna målet. Personligen blir jag aldrig speciellt imponerad när ett lag som ligger före sina motståndare i tabellen spelar den typen av spel och det oavsett om det saknas ett antal spelare. Det är Premier League vi talar om och man ska klara av manfall.
Fartfyllt Tottenham
De första 55 minuterna av matchen präglades av ett fantasifullt och fartfyllt Tottenham och den supporter av det där andra laget från norra London som jag tittade på matchen med, gav lite halvt omedvetet den kanske finaste komplimang en gooner kan ge en Spursare: "Alltså... de spelar ju som Arsenal!". Jag log lite och sa något om att det stämmer, Arsenal började ju att spela "The Tottenham Way" för tio år sedan. Det här är orginalet.
Trots det fina spelet ville inte bollen in. Michael Dawson var närmast med en träff i ribban som fick oss att imponeras över hur hållbara målburarna är. Annars var det mest skott från halvbra lägen som en säker David James i Pompey-målet höll ganska bra koll på. Portsmouth i anfallszon var extremt sällsynt, men Sean Davis försökte lobba in en boll bakom en underligt placerad Paul Robinson. Robbo lyckades dock undvika den blundern genom att förvandla den till en utmärkt räddning, som såg snygg ut från TV-soffan dessutom.
Zokora räddande ängel
Efter knappt en timmas spel mattades som sagt trycket dock något och Portsmouth tilläts till och med att få låna bollen och ägna sig åt anfallsliknande företag emellanåt. När klockan började närma sig 80 minuter höll det på att gå riktigt illa då Kanu kunde nicka förbi en uselt agerande Robinson, men Didier Zokora kunde agera räddande ängel och rensa bort bollen.
Strax efter den händelsen anföll Spurs. Steed Malbranque slog en boll på en bortaback och den hamnade hos Dimitar Berbatov som halvträffade. "Skottet" blev till ett pass och Bent var på rätt plats och kunde nicka in 1-0. Skitmål, javisst, men samtidigt hungrigt och vaket av Bent.
Ramos briljant
Portsmouth hade inget svar på målet utan tvärtom kunde Spurs öka sin ledning två minuter senare. Bent kunde lätt skapa ytor inne i straffområdet, spelade in snett bakåt framför mål där en inrusande Jamie O'Hara kunde placera in sitt första Premier League-mål för klubben. I och med det hade de bägge avbytarna hamnat i målprotokollet och Juande Ramos fick ännu en gång glänsa med sin briljanta matchcoachning och fingertoppskänsla. Bents mål var för övrigt det smått osannolika nummer 100 på White Hart Lane under denna säsong. Säga vad man vill, men det är inte tråkigt på den arenan.
Pompey var vid det här laget ett knockat och utslaget lag och under de resterande tio minuterna var de inte i närheten av hemmamålet. Spurs hade några för matchen typiska halvlägen att utöka sin ledning, men resultatet stod sig matchen ut.
Spurs mot övre halvan?
Med sju matcher kvar att spela i ligan verkar det som att laget faktiskt på riktigt har för avsikt att avsluta säsongen med stil. Det får mig att inte riktigt ge upp hoppet om att åtminstone hamna på övre halvan när det är dags för bokslut. Skadeläget är utmärkt och faktiskt verkar humöret vara på topp i truppen. Det bådar gott för nästa säsong och en fin avslutning på denna vore utmärkt att ta med sig.
