Noteringar från ett besök i Derby
Fem svenskar på besök i Derby förra helgen
Nedan följer ett axplock av tankar från det besök i Derby som undertecknad och fyra andra svenskar gjorde i samband med Derbys match mot Fulham förra helgen.
- Ron Stevenson
Vilken hedersman han är, Ron Stevenson! Han har en roll som kontaktperson från klubbens sida gentemot icke-engelska supporterklubbar och försöker på bästa sätt hjälpa till när besök görs i England av dessa klubbars medlemmar.
Ron har sett Derby spela sedan 1944. Han har haft en så nära kontakt med klubben under dessa år att han av klubbens ledning när Pride Park byggdes för drygt tio år sedan först av alla fick välja vilken plats han ville ha på stadion och dessutom välja vilka 30 personer han ville skulle ha platserna omkring sig!
Han valde då, förutom sin familj, sina vänner (varav alla förstås löser årskort säsong efter säsong) och nu sitter där ett gäng, framförallt 60-plusare, ganska nära mitten av långsidan cirka 30 rader från planen och har det bra tillsammans. Jag hade förmånen att mot Fulham få en av platserna då Rons ena barnbarn inte kunde hänga med. Sittandes bredvid Ron fick jag höra många kommentarer om dagens spelare, en del av dem återgivna i kommande artikel.
- Pat - missade FA-cupfinalen
Av ovan nämnda 30 platser som Ron delade ut till trogna anhängare gick två till kvinnor. Rons hustru fick en. Den andra gick till Pat, en underbar kvinna i 70-årsåldern. Under matchen mot Fulham satt hon framför mig och levde på ett härligt sätt med i matchen.
Pat såg sin första Derbymatch 1945 och har sedan dess regelbundet följt laget. De första matcherna hon såg var de FA-cupmatcher som ledde till Derbys triumf på Wembley 1946. Eftersom ligan hösten 1945 ännu inte kommit igång efter världskriget valde det engelska fotbollsförbundet att alla omgångarna i FA-cupen skulle avgöras medelst dubbelmöten, allt för att de fotbollstörstande engelsmännen skulle få sig matcher till livs.
Innan mötet mot Charlton på Wembley den 27:e april hade Derby därför spelat hela tio matcher för att nå dit. Pat såg alla matcher, hemma såväl som borta. Till bortamatcherna tog hennes pappa med henne till Brighton, Birmingham tre gånger (WBA, Aston Villa och Birmingham) samt Luton. Pats pappa lyckades också komma över två biljetter till Wembleymatchen och tog med - sin hustru. Till saken hör att hustrun inte var det minsta lilla intresserad av fotboll. Då 9-åriga Pat fick vackert stanna hemma i Derby och detta har varit en tagg i hennes stora Ramshjärta sedan dess.
Colin Todd - A season of perfection
Ron Stevenson har sett nästan alla hemmamatcher och många bortamatcher sedan mitten av 40-talet och har därmed sett oerhört många spelare bära Derbytröjan. Av dessa finns det många han håller högt men det finns bara en som förtjänar det högsta av beröm.
"A season of perfection" är omdömet som Ron fäller om Colin Todds säsong 1974/75. Det var en säsong då Todd blev utsedd till Årets spelare i England av sportjournalisterna och Derby vann ligan. Enligt Ron så var det mycket Todds förtjänst, hans brytningssäkerhet parat med förmågan att snabbt och säkert sätta igång anfall var en viktig nyckel till att ligatiteln kunde bärgas.
- Inigo Idiakez - Devastated to leave
När Inigo Idiakez med endast timmar kvar av transferdeadlinen den siste augusti 2006 såldes hette det från Idiakez sida att "This is a very good move for me. Southampton is a fantastic club with a good staff and supporters". Klubben var också nöjd med att få in pengar och spara in på hans lön då han inte passade in i Billy Davies lagbygge.
Bakom mej och Ron Stevenson på Pride Park satt ett par i 60-årsåldern som bodde grannar med Idiakez under hans tid i klubben. Grannarna brukade passa Idiakez barn och fungerade som extra farföräldrar och kände honom alltså mycket väl. De berättade att Idiakez när det stod klart att han hade sålts var "devastated". Han ville verkligen vara kvar i Derby men såldes rakt upp och ner utan att ha något att säga till om, det enda positiva med flytten var att han återigen fick George Burley som manager men helst hade han stannat kvar i Derby.
- Moor Farm - en anläggning att vara stolt över
Några timmar innan Derby tog emot Fulham så besökte vi svenskar, och ytterligare ca 30 personer, Derbys träningsanläggning Moor Farm för att se juniormatch mellan Derby och West Bromwich. Det blåste rejält ute på Moor Farm som ligger ute på landet, tämligen oskyddat vilket gör att vinden vid blåsigt väder med lätthet sveper in över området.
Moor Farm som sådant är en mycket imponerande anläggning: sex fullstora planer, två 3/4-dels planer, fyra halvstora planer samt en inomhusplan som i storlek är cirka 2/3 av normalplan. Till detta kommer undervisningssalar, många moderna omklädningsrum, gym, rehabavdelning och mycket annat. Totalt sett en anläggning att med stolthet presentera för nya spelare och föräldrar som funderar på att sätta sina telningar i Derbys fotbollsutbildning.
- "Sätt in några ungdomar nu när det ändå är kört i serien!"
Jag var förväntansfull inför juniormatchen mot WBA. Jag har tidigare sett juniormatcher med Derby och då lagt märke till lovande spelare och hoppades förstås kunna göra så även denna gång. Efter en kvart insåg jag att denna förhoppning inte skulle infrias.
Jag vågar helt frankt påstå att inte en enda av Derbys juniorspelare kommer att spela i de två högsta divisionerna. Möjligen kan man tänka sig att någon kan spela i 3:e eller 4:e divisionen om allt plötsligt stämmer för spelaren.
Jag frågade Mick Derby (se nedan) vad han trodde om möjligheterna för Derbyspelarna men han konstaterade kallt att de vars kontrakt går ut till sommaren inte kommer att få det förlängt. Inte hos någon spelare kunde vi finna tillräcklig snabbhet, teknik, konstruktivitet, styrka eller liknande egenskaper som stack ut.
WBA vann enkelt matchen med 3-0, och förpassade därmed Derby till tabellens 8:e plats av 10 deltagande lag.
Med tanke på att Derbys reservlag fortfarande väntar på säsongens första seger och med möda når oavgjorda resultat tvingas jag dra slutsatsen att det helt enkelt inte finns någon ung spelare att sätta in i A-laget.
Jag frågade Mick Derby om inte exempelvis Jason Beardsley skulle kunna vara något att satsa på men det trodde han inte, trots några framträdanden i A-laget under sommaren och hösten så har Beardsley inte visat framfötterna i reservlaget. Inte heller Mitch Hanson, den andra unga spelaren med seniorkontrakt och sedan en vecka tillbaka utlånad till Port Vale, bedöms av initierade ha någon chans att etablera sig på högre nivå.
- Miles Addison - Så nära, så nära.....
Den 17 april 2006 debuterade Miles Addison i A-laget vid match mot Hull. Den då 17-årige Addison fick spela 90 minuter som mittback på Pride Park. Fem dagar sedan fick han ytterligare 90 minuters förtroende i bortamatchen mot Ipswich, därefter var säsongen slut.
Tänk er att vara 17 år, spela i divisionen under världens bästa, möta superlativer om hur bra det gått och om vilken strålande framtid du har. Kort därefter skriver du på ditt första seniorkontrakt. Lyckan är gjord. Ära och berömmelse väntar runt hörnet. Stora pengar väntar. Och så händer ingenting, absolut ingenting...
Istället spelar du två år senare juniormatch på en vindpinad plan inför drygt 30 åskådare. Det är förståeligt om Miles Addison måtte förbanna sitt öde. 19 år gammal, bara två år efter hans sensationella debut i A-laget, är han sämre än vad han var vid seriedebuten, spelar helt håglöst och kommer med all sannolikhet att försvinna till gärdsgårdsserierna till sommaren. Så nära....
- Mick Derby - En sann fantast
Mick Derby är en lång, stillsam och trevlig man i 45-årsåldern. Han är en, minst sagt, passionerad Ramsanhängare. För sisådär 20 år sedan bytte han efternamn till Derby, allt för att visa var han kommer ifrån och vilket lag han stödjer. Han ser på alla matcher som A-laget och B-laget spelar, hemma som borta. Han kompletterar med en eller annan juniormatch. Det blir 70 till 80 matcher per år.
Så har han gjort sedan slutet av 70-talet och det innebär att han de senaste 30 åren sett cirka 2 500 matcher! Inte helt överraskande har han nödgats anpassa sitt yrkesliv efter sin vilja att följa Derby County. Sedan ett dussin år tillbaka är han taxiförare med de möjligheter till flexibla arbetstider som det innebär.
Jag har mött honom några gånger och han är alltid hjälpsam och trevlig och förstås oerhört kunnig vad det gäller Derby County. Mick Derby - en sann fantast!
- Sommarens träningsmatchturné
Redan nu står det klart att Derbys sedvanliga sommarturné utomlands detta år tar laget till USA.
- Den värsta förnedringen i klubbens 124-åriga historia
Förvisso har Derby gjort bort sig många gånger genom årens lopp, årets säsong är en av de värsta men det finns värre händelser. 1903 förlorade man till exempel FA-cupfinalen mot Bury med 0-6. Siffror som obestridligen innebär den största förlusten i en final någonsin.
Den värsta händelsen i Derbys historia anses dock allmänt vara den förlust som skedde i FA-cupens andra omgång säsongen 55/56. Derby hade framgångsrikt spelat i översta ligan nästan 30 år i följd innan man 1953 ramlade ur den och hösten 1955 spelade man för första gången i tredje divisionen.
Moralen var trots allt ganska hög - senaste matchen slutade med en komfortabel 6-2-seger vilket för tillfället gav en tredjeplats i ligan. Till Baseball Ground kommer då amatörlaget Boston. Alla, precis alla, tror givetvis att Derbys manskap ska köra över Boston utan minsta problem. Boston låg då visserligen bara två divisioner under Derby men det var ett lilleputtlag i jämförelse med ärevördiga Derby. Bara tio år tidigare hade ju Derby vunnit FA-cupen! Resultatet? Boston vann med 6-1....
I detta framgångsrika Bostonlag spelade märkligt nog hela 6 man med tidigare erfarenhet av spel i Derby County. Flera av dem hade tittat på Derby två veckor tidigare och där sett var Derby hade sina svaga sidor.
"Surreal", "disbelief" var orden som de grånade gentlemän jag träffade förra helgen och frågade om matchen använde när de skulle beskriva känslan under och efter denna den värsta förnedringen.
En av de tidigare Derbyspelarna som deltog i denna match heter Reg Harrison. Honom träffade vi svenskar, mer om honom och annat från vår resa i kommande artikel.
Stort tack till Janne, Boris, Micke och Olle för trevlig samvaro i Derby!
