Tiden rinner ut för Coventry
Inte mycket talar för att Coventry skall stanna kvar i The Championship efter ny förlust.
Sju år efter att man trillat ur Premier League befinner sig nu Coventry City på randen av att falla ut även The Coca Cola championship. Eller Division 1 som det kallas i Sverige men som egentligen är gamla division 2.
Efter en ny hemmaförlust, denna gången mot Premier League-jagande Stoke, så har Coventry nu bara en poäng tillgodo på Leicester och Sheffield Wednesday.
Vinner Sheffield sin hängmatch så pekar det mesta på att det blir en kamp mellan de båda rivalerna Coventry och Leicester om att undvika den sista degraderingsplatsen och därmed göra redan avsågade Scunthorpe och Colchester sällskap ner i League 2.
Coventry har en riktig räddningsplanka kvar. I nästa omgång möter man redan nerflyttningsklara Colchester borta och klarar inte laget att ta tre poäng i den matchen så är frågan om man överhuvudtaget hör hemma i The championship?
Det är nämligen så tätt i botten att en trepoängare gör att man hoppar upp 4-5 pinnhål och lägger mer mark mellan sig och degraderingsstrecket.
Sedan coachbytet i februari, då Iain Dowie blev den senaste i raden att få kicken i klubben, och Chris Coleman tog över, har den fallande spiralen fortsatt och den effekt som många lag får vid ett coachbyte uteblev helt.
Frågan är om inte tiden runnit ut för Coventry? Man har under några år "coachbytat" sig till nytt kontrakt i serien, men precis som när linan till slut slaknade i PL så verkar det nu som att Coventry får kliva ner ytterligare ett steg.
Det feta damen har visserligen inte tagit plats på scen men hon står i managen och sjunger upp sig just nu.
Den stora frågan är egentligen om det är lönt att kämpa för att hålla sig kvar?
Är det kanske bättre att ta ett kliv ner, rensa ut och spela samman ett ungt lag som på sikt kan ta oss upp igen? Bristol City visar i år att med rätt kemi och en vinnarmentalitet så kan det gå snabbt uppåt. Nykomlingen har faktiskt en förträfflig chans att nå Premier League redan under sitt första år i serien.
De senaste somrarnas utrensnings- och värvningscirkus har bara varit spel för gallerierna. Skadadebenägna spelare som ratats av andra klubbar har varvats med föredettingar.
Vilken nytta har spelare som Ellery Cairo, Michael Hughes, Wayne Andrews, Kevin Kyle, Leon McKenzie, Arjan de Zeeuw, Colin Cameron, Mikkel Bischoff och sist men inte minst Faysal El-Idrissi gjort? Samtliga är spelare som kommit till klubben sedan sommaren 2006 och som inte kommer att lämna mycket avtryck i klubbens historia.
Faktum är att vi spelar med samma innermittfältare idag som vi gjorde 2004.
Stephen Hughes och Michael Doyle.
Laget var inte bra då och det är inte bra idag. På fyra år har ingen lyckats slå sig in på mitten trots att laget inte gått bra.
Ingen större skugga skall falla på Doyle och Hughes än på andra i klubben, men ingen är den motorn som krävs på mitten för att så ett fungerande lagmaskineri.
OM vi stannar kvar, vad talar för att denna sommarens värvningar skall bli bättre än de vi sett i princip på hela 2000-talet?
Hela klubben verkar stinka av en losermentalitet och det gäller även scouter och värvningsansvariga. Och ju längre vi faller, desto svårare blir det att attrahera bättre spelare.
Det ser mörkt ut för Coventry City vad som än händer. Och svaren på vad som behövs göras är inte lätta att hitta.
