Resa: Sista resan till Layer Road
Den 26 april 2008 spelades den sista matchen på Layer Road. Givetvis var vi på plats denna historiska dag.
Datum
2008.04.25 - 2008.04.27
Colchester matcher
Championship: Colchester - Stoke 0-1
Övriga matcher
inga
Deltagare
Colu, Layer Road, Swedish Dad, Philip
Detta var en resa vi ganska tidigt siktade in oss på. Colchesters sista match på Layer Road ... NÅGONSIN!
Nästa säsong spelar laget på nybyggda arenan strax norr om staden.
Vad vi kanske inte riktigt räknade med var att vi dessutom skulle vara inblandade i en nedflyttningsstrid men när vi väl bokade resan så var vi redan klara för League One ... men närvara denna historiska dag måste man ju trots allt.
Fredagen den 25 april
Min dag började vid fem tiden på morgonen då jag lämnade de västmanländska skogarna för att ta tåget till Uppsala och byta till Arlanda. Flög SAS för första gången på länge och det var ungefär lika kasst som Ryan Air. Enda skillnaden var att man hade en platsbiljett och lugnt kunde kliva ombord en kvart innan avresa utan att behöva köa och trängas. SAS har börjat ta betalt för mat och dryck. Dessutom var det betydligt mer försenat än vad Ryan brukar vara. Slutbabblat om flygbolag …
… landade vid 9.30 i ett strålande soligt och varmt Heathrow. Snabbtåget in till Paddington och sedan tunnelbana till Liverpool Street Station för byte till tåg. En enkel till Colchester kostar numera £19. Phust.
Paddington Station i London
Framme på Colchester Station såg jag att det gick ett tåg till Colchester Town om bara några minuter. Colchester Station ligger en kvarts promenad från stan medans Colchester Town ligger mitt i stan. Så jag hoppade på det lilla lokaltåget och åkte ett stopp.
Bytte på Colchester Station till ...
... Colchester Town som ligger mer centralt
Gick sedan den korta biten till Hotell Scheregate där några av de övriga Swedish Branch medlemmarna bodde. "Layer Road” och ”Swedish Dad” hade kommit fram några timmar före mig och redan hunnit ut till arenan och hämtat ut biljetterna. Mina ”kollegor” hade flugit från Skavsta samma morgon och haft sällskap med några svenska Swansea supportrar.
Colchester High Street i solen
Dom andra hade redan hunnit hämta ut biljetterna
Nu skulle vi iväg och besöka nya arenan! Jag hade varit involverad i aktionsgruppen för den nya arenan och vi var inbjudna med dom för att se bygget. Kameran var laddad!
Vi mötte upp några andra på Puben Bricklayers vid stationen och hann med en pint innan vi klämde in oss i några bilar för färden upp till Cuckoo Farm. Väl framme fick vi otroligt snygga gula västar, hjälmar och leriga gummistövlar.
Bricklayers vid Colchester Station
Delar av CUFC Swedish Branch inför arena-besöket
Poserar utanför arenan
Partyklädda!
"Colu" inne på huvudläktaren
Saknas lite stolar...och även lite grönt gräs.
Arenan var riktigt imponerande. Alla fyra läktarna är klara men det återstår mycket arbete. Alla stolar ska på plats och inredningen är bara påbörjad.
Mer om arenabesöket kommer i en egen artikel.
Efter besöket bestämde vi oss för att gå tillbaka in till stan för att se hur långt och jobbigt det var. Samtidigt kolla in grannskapet … och stoppade även på puben Dog & Pheasant, som är den enda puben i närheten av arenan. Efter ett kortare pubstopp skulle vi gå vidare men då kom regnet och vi tog en buss istället.
Enda puben vid arenan, Dog & Pheasant
Colchester United-bilder på väggarna, ett gott tecken
Tillbaka i stan mötte vi upp fjärde medlemmen, Philip från Malmö, på puben Kings Head för lite öl och fotbollssnack. Han hade flugit över från Köpenhamn redan på torsdagen. Vi avslutade kvällen med sunkig hämtmat.
Vi mötte upp Philip på Kings Head
Precis när vi tänkte slöa in för kvällen så ringde Julie (från klubben), hon var på Fox & Fiddler med en vän så istället för sängen gick vi dom hundra meterna upp till puben för ett par pints med dom.
Lördagen den 26 april
English breakfast på hotellet. Lika bra att lägga en bra grund för dagen. Otroligt solig och härlig lördagsmorgon välkomnade oss när vi klev ut på trottoaren.
Hotellfrulle, "Layer Road" glufsar i sig
Vi tog buss 64 från hotellet till Layer Road för att hänga upp flaggorna och insupa atmosfären och ta typ tusen foton. Vi sprang på några anställda på klubben och sa hej till dom. Många supportrar smög om kring och fotade trots att det var flera timmar kvar till matchen.
Flaggupphängning på morgonen
Arenan var utsmyckad med massor av ballonger och flaggor. och det kändes verkligen att "något var på gång". Vi besökte även klubbshopen en sväng innan vi begav oss tillbaka in mot stan. Klockan var knappt lunchdax men vi käkade en god lunch på Fox & Fiddler. Lika bra att passa på att äta medans man har chansen.
"Layer Road" äter igen, lunch denna gång
En del Stoke supportar hade även börjat dyka upp. Det skulle bli en randig afton. Dom i röd-vitt och vi blå-vita. Med rätt resultat i några andra matcher och Stoke-vinst så kunde dom gå upp i Premier League idag. Dom hade sålt slut sina 1000 biljetter och tydligen sändes även matchen på storbild på deras arena, så matchen var inte direkt oviktig.
Efter Fox & Fiddler blev det The Dragoon där det var fullt med gamla vänner. En del hade man inte sett på flera år. Philips kompis hade med en bunt gamla tidningar som gick puben runt. Nostalgi på hög nivå.
Philip med lokaltidningarna från sjuttiotalet
En supporter hittade sig själv på bild från 1975
Sista gången man går på fotboll här ...
Fullt på Drury Arms
Försäljning av fanzine före matchen
Hardcore-Stoke-Fans ... N80
Vimmel utanför Layer Road
Klubben hade dekorerat sina kontorslokaler
Snyft
Vi ville vara på plats i god tid, samt även hinna besöka The Drury samt givetvis Corner Bar innan den rivs så vi gick hyfsat tidigt från The Dragoon. Vi passerade The Drury på vägen och det var helt proppfullt med folk, även ute på gatan så vi hoppade över ett stopp där och gick direkt till Corner Bar.
Det var lite vemodigt att se alla pubar och folket på väg mot arenan och veta att det var sista gången man skulle gå denna promenad … för alltid. Man har ju trots allt följt laget i snart 20 år och sett dom spela över 130 matcher … och nu skulle det bara ta slut. Kändes smått overkligt.
Massa folk utanför arenan och vi klev in på supporterklubbens lilla charmiga Corner Bar för ett sista besök. Det var helt fullt och varmt som sjutton. Supportrar skrev sina hälsningar på väggarna och på tvn gick filmer om Layer Road. En del såg ganska tagna ut.
Trångt inne på Corner Bar
"Swedish Dad" signerar väggen
Hårt tryck i baren denna sista dag
Delar av Swedish Branch innan match
"Layer Road" passerar vändkorset för sista gången
Vi klev in på arenan och jag slängde optimistiskt in ett vad på 3-1 och 3-2.
Det var ganska bra stämning trots att vi redan var nedflyttade men Stoke var otroligt tysta. Dom kanske var nervösa men ska man inte sjunga rumpan av sig när man har chansen att gå upp? Bortaläktaren på Layer Road är som gjord för bra tryck. Dom kanske visste vad som väntade för matchen var riktigt bedrövlig. Colchester tjongade långbollar utan mottagare och Stoke vimsade mest runt. Är dom inte bättre än så här i PL så blir det ett nytt bottenrekord. Visst fanns det några chanser men det var inte mycket att jubla över.
Strax före paus mumlade spekern något om fyra tilläggsminuter och som vanligt fumlar Colchester in ett mål då. Jag vet inte hur många vi släppt in mål i 44:e denna säsong men det är MÅNGA!
Andra halvlek blev marginellt bättre än första. Colchester hade i alla fall några perioder av hyfsat spel men dom var lätträknade. Okej att spelarna mentalt redan avslutat säsongen men man tycker ju att dom kunde offra lite mer för supportrarna denna sista match på Layer Road. Hellre full fart framåt och torska än det skitspel som presterades nu. Stoke var inte mycket bättre dom.
Med kanske 20 minuter kvar så kom Teddy Sheringham in på en gräsplan för sista gången. Han fick stående ovationer från publiken och även Stoke supportrarna hyllade Sir Teddy. Han är nog en större spelare än vad vi svenskar kunnat förstå. På planen tillförde han dock inte mycket denna afton. Stoke vann med 1-0 men gick inte upp då Hull vände och vann mot Palace.
Efter matchen var det den sedvanliga utdelningen av priser och utmärkelser till spelarna. Det hela kändes dock smått avslaget. Det blev inte bättre av att se mängden poliser på planen och utanför. Jag har aldrig sett så mycket poliser på Layer Road förut. Spelarnas ”ärevarv” blev mest en slalombana mellan gula västar.
Mycket färg på läktarna
Spelarna på ingång
Terrace 3 röjer loss
Mys-stund på planen
Våra flaggor hamnade på Terrace 4 denna match
Mr Colchester, Karl Duguid
Delar av Stoke följet bakom målet
Hörna framför bortaläktaren
Colchester till anfall
Våran flagga men inte vi på bilden ...
Spelarna tackar för säsongen
Supportrarna begav sig så sakteliga ut från arenan och vi gick upp till Corner Bar igen. Efter ett tag gick vi ner på planen och fler och fler supportrar sökte sig ner dit och efter ett tag var vi ganska många som hade hittat tillbaka. En del satt bara och tittade ut på arenan, andra gick omkring på läktarna. Efter ett tag blev det en improviserad straffsparksläggning.
Vi glömde alldeles bort att vi hade fått passerkort till VIP/spelarar-baren efter matchen. Men det kändes liksom mer rätt att hänga med supportrarna snarare än med spelare och klubbfolk denna sista kväll på Layer Road.
"Colu" och "Layer Road" med flera i målet
Konfetti på Barside
På The Fat Cat efter matchen
Skål å god natt!
När det började mörkna så lämnade vi Layer Road och gick till The Fat Cat där ett flertal av supportrarna som vi känner hade samlats. Det blev en massa öl och sånger.
När puben stängde så funderade vi på att gå vidare. Flera från klubben var ute men sängen lockade. Det hade varit en ganska lång och emotionell dag.
Söndagen den 27 april
Väckning för frukost. Dom andra gick ner för en ”full english” men jag var inte så sugen på ägg å toast med konstig korv denna morgon så jag tog en lång dusch istället.
Mitt resesällskap skulle till Skavsta och lämnade hotellet vid tiotiden. Själv hade jag ytterligare några timmar på mig innan flyget till Västerås skulle gå. Det fick bli lite söndags-shopping i Colchester.
Frukostmacka i Castle Park och precis när jag slog upp tidningen kom det en regndroppe. Hann med en lunch på The Playhouse innan jag hämtade väskan på hotellet och gick till busstationen för flygbussen till Stansted.
Frukost i Castle Park, Colchester
En timme senare var man framme och efter ett varv bland butikerna på Stansted så var det bara att kliva på Ryan till V-rås. Landade med en väldigt hård duns kl 21 och blev hämtade på flygplatsen. Väldans skönt!
Ja det var sista matchen på Layer Road. Nästa reserapport kommer troligen från premiären på den nya arenan i mitten på augusti nån gång.
Vila i frid, Layer Road!
//Colu
Tillbaka till Våra Resor
