Inför upplösningen på söndag. Glory, glory United.
Som gammalt fan av The Red Devils hamnar jag i inre intressekonflikter på söndag. Ju fler bucklor United snor framför ögonen på Liverpool, Arsenal och Chelsea desto gladare blir jag.
Liten självbiografi – fotbollen och jag.
En gång i forntiden sprang en kille omkring och tyckte att fotboll var det roligaste som fanns. På den tiden spelade vi gårdsvis eller klassvis mot en annan gård eller en annan klass. Att spela med i en klubb var inte så himla noga. Det räckte med att ha skoj. Då en del vänner hamnade i Lundby IF såg jag till att hamna där också men det blev inga matcher. Jag var väl för lat för att anstränga mig på träningen flera gånger i veckan och hade ingen lust att prioritera bort allt annat roligt man kunde göra. Så det blev inte mycket till karriär.
En som däremot hade en ordentlig fotbollskarriär var Gunnar Gren. Efter han hade lagt skorna på hyllan drev han en liten souvenirbutik på Ullevi. Detta var strax efter Tipsextra hade börjat visa engelsk fotboll. För en liten fotbollsknatte var det som en dröm att gå in i butiken och titta på Manchester Uniteds matchtröjor, Chelseas standar, vimplarna med Manchester City, bilderna på TV-idolerna, Wolverhamptons halsdukar, Arsenals pins och allt annat.
Men jag var där i ett enda ärende.
- Hej, jag vill ha ett märke med Manchester United.
- Du håller väl inte på Manchester United, svarade han. Jo, legenden Gunnar Gren sa så.
- Jo, det gör jag så jag vill ha ett sådant.
- Du håller väl på … har faktiskt glömt vilket lag han nämnde.
Vi gjorde affär, jag fick mitt märke att sätta på skölden. Där satt det i överst i mitten. Det var störst, bäst och vackrast – Manchester United.
Allteftersom åren gick myste jag över mitt val. United visade sig vara överjävliga gång efter annan. Det fanns ingen annan klubb med lika stora framgångar som United. På något sätt kände man sig som en fotbollsguru sittandes på översta stolen och bara tittade på alla andra som kämpade för att komma tvåa. Fotbollslivet var bekymmersfritt.
Det gick några år, familjen växte och andra intressen tog över. Visst kollade jag resultat och tabeller men jag hade inte mycket koll på spelare, publiksiffror eller motståndare. Det skall villigt erkännas.
Det blev faktiskt ännu värre. De blåvita framgångarna under 80-talet i kombination med att engelska lag inte fick spela i Europa gjorde att intresset för engelsk fotboll rasade till absoluta botten och höll sig där under många år. Jag visste inte ens vilka lag som spelade i ligan. Det behövdes inte.
Vändningen.
Ni som minns 1993/94/95 kommer ihåg revolutionen. Ni minns vad som hände i nästan var och varannans hem. Plötsligt fanns det där. Nu startade något som fick alla gamla tankar på fall. Plötsligt var engelsk fotboll helt inne. Orsaken var dataspelet Championship Manager.
Under de två första veckorna tyckte jag det var ett löjligt spel. En stillbild på en fotbollsarena och en textrad mitt på skärmen, hur intressant är det då på en skala … tills jag satte mig och upptäckte ALLA LAGEN ÄNDA TILL DIV 4. Detta blev en aha-upplevelse.
Det kändes stort att titta på Barnsleys trupp, Exeter, Chester, Halifax och alla andra ultimalag jag bara sett som en tabellrad i tidningen.
Frågeställningarna kom. Var hittar Manchester United sin nästa storstjärna? Är det i Bradford, i Lincoln, i Stoke eller någon annanstans?
Det kändes lite löjligt att spela med Arsenal eller något av de andra storlagen för det var ju ingen utmaning att vinna då. Istället blev det Burnley eller något sånt.
Där satt jag tills jag skulle möta Wigan. De hade tre spanjorer i div 3 ??? Vad i h-e ….
Resten är historia.
Det är märkligt hur snabbt man kan ändra på invanda tankar och prioriteringar. På söndag spelar mitt forna stolta Manchester United mot lilleputtlaget Wigan som jag så noggrant följt sedan den där matchen på CM.
Det finns inget annat än hemmaseger som gäller på söndag. Visst ser jag gärna United som ligasegrare men matchen på söndag skall Wigan vinna. Som alla andra är jag mig själv närmast och ser att en seger på söndag skulle vara ytterligare en fjäder i hatten för klubben att bygga på för framtiden.
På söndag får alla Red Devils lita på Bolton. Nolan och Diouf är inga dussinlirare. Inte heller Paul Scharner som effektivt kommer att stoppa Uniteds anfall. Matchen slutar 1-0 till Wigan.
Glory, glory United.
We shall not be moved.
Go Latics. You are my sunshine.
: )
