Säsongsanalys: Mittfältet
Så har turen kommit till Mittens rike. Där det huserar såväl kreatörer som grovarbetare.
Liksom tidigare säsonger spelade Arsenal oftast med fyra man på mitten. Två centrala spelare, där en har en mer kreativ roll och den andre har som huvuduppgift att skära av uppspelsvägar och se till att laget kan vinna tillbaka bollen så tidigt som möjligt. Kantspelarna är inga riktiga linjeslickare, utan opererar alltsom oftast inåt i banan. I några matcher valde Wenger att spela med fem man på mittfältet. vilket oftast innebar att Hleb fick en fri roll som offensiv mittfältare/defensiv forward.
Första halvan av säsongen var mittfältsspelet lysande. Fàbregas var lysande och gjorde dessutom mål i var och varannan match. Gilberto vilades efter Copa America och Wenger valde att ge Flamini chansen som slitvarg. En chans som han verkligen tog.
Men sedan kom skadorna och med dem försvann kontinuiteten på mitten. Framför allt kantspelarna "lyckades" skada sig samtidigt nästan allihopa. På den positiva sidan medförde skadorna att Walcott äntligen fick chansen att spela flera matcher i rad från start.
Målfabrikationen från mittfältet är fortfarande för svag. Fábregas 13 baljor är bra, men det behövs mer från fler för att göra Arsenal riktigt konkurrenskraftigt. Men jag ska inte klaga för mycket. I många matcher var mittfältsspelet lysande. Vi fick se allt som kännetecknar Wengers fotboll; mycket löpningar, snabbt och precist passningsspel på ett tillslag och härlig anfallsvilja.
Nu till den individuella bedömningen. Som vanligt är betygsskalan 1-6.
Cesc Fàbregas
43 matcher från start +2 inhopp, 13 mål
Det finns inte så många superlativer kvar att använda om den unge katalanen. Inledde säsongen lysande. Fick ett skadeuppehåll innan jul, men kom tillbaka och man minns särskilt matchen mot Milan på San Siro. Han fullständigt ägde matchen och gjorde också det avgörande målet. Det är omöjligt att överskatta Fàbregas betydelse för Arsenal. När Henry försvann tog han helt enkelt ytterligare ett kliv och blev lagets viktigaste spelare. Vid 20 års ålder.
Betyg: 5
Alexander Hleb
39+3 matcher, 4 mål
Också Hlebs betydelse för laget ökade i och med Henrys avfärd. Han spelar ofta ett mycket svårt spel, men gör det fantastiskt bra. Hans små kroppsfinter och tempoväxlingar är ofta det som öppnar upp tajta motståndarförsvar och skapar målchanser. Han får mycket kritik för att han gör för få mål. Jag kan hålla med delvis, då jag tycker han borde skjuta oftare. Men samtidigt skapar han så otroligt mycket för de andra så det blir bara en liten anmärkning i min bok.
Hleb är också en spelare som får väldigt mycket stryk och alldeles för lite med sig av PL-domarna. Jag tror att det är en av orsakerna till att det spekuleras i att Hleb ska lämna Arsenal. Jag kan förstå honom till viss del. Jag har sett honom bli nersparkad bakifrån otaliga gånger under säsongen, många gånger utan att motståndaren ens blev varnad. När han till slut tröttnade och satte handflatan i ansiktet på en av dessa busar blev han avstängd tre matcher (alltså lika länge som Eduardo-kaparen Taylor).
Betyg: 4,5
Mathieu Flamini
39+1 matcher, 3 mål
Jag måste erkänna att jag inte hade gråtit om Flamini lämnat Arsenal innan säsongen. Jag tyckte inte han hade det som krävs för att vara enm Arsenalspelare helt enkelt. Men oj så fel han visade mig och många andra att vi hade! När han fick chansen att vikariera för Gilberto tog han helt enkelt platsen bredvid Fábregas permanent. Han sprang och han tacklade, han sprang lite till och tacklade ännu mer. Dessutom hade hans passningsspel och speluppfattning förbättrats avsevärt.
Tyvärr valde Flamini att inte skriva på nytt kontrakt, utan Milan blir hans nya klubbadress från och med i höst. En riktigt bra säsong gjorde han dock.
Betyg: 4,5
Emmanuel Eboué
31+5 matcher, 0 mål
Eboué flyttades upp till mittfältet denna säsong och började säsongen på bänken. När skadorna kom fick han dock chansen. Tyvärr tänker man alltför ofta på annat än spelet när det gäller Eboué. Det handlar för mycket om tjafs med domare och motspelare, uppenbara filmningar och fula kapningar. När det gäller själva spelet gör han mycket rätt. Han löper bra, är ofta spelbar och vinner många närkamper. Men i avgörande lägen har besluten oftast blivit fel. Feltajmade passningar, svaga avslut och misslyckade dribblingar är det man minns. Inte ett mål på över trettio matcher är också för dåligt.
Betyg: 2
Gilberto Silva
20+16 matcher, 1 mål
Spel i Copa America gjorde att brassen inte fick någon semester eller försäsongsträning. Han vilades i säsongsinledningen och vikarierade som mittback i sina första matcher då Flamini storspelade på mitten. När han sedan fick chansen i sin vanliga roll såg det ut som han åldrats tio år på en sommar. Han hade svårt att hänga med i tempot och drog på sig alldeles för många farliga frisparkar. Blev bättre mot slutet av säsongen, men helhetsbetyget blir inte godkänt.
Betyg: 2,5
Theo Walcott
20+19 matcher, 7 mål
Theo började även denna säsong på bänken. Han matchades försiktigt och blandade lysande matcher med mindre bra. Skador och sjukdom stoppade honom runt jul, men efter nyår har han gått från klarhet till klarhet. Äntligen börjar han få ut något av sin sbnabbhet och efter att äntligen ha gjort mål i PL - två stycken mot Birmingham - ökade självförtroendet ytterligare. Hans förspel till Adebayors kvittering i CL mot Liverpool på Anfield är redan en klassiker. Förhoppningsvis kommer det verkliga genombrottet nästa säsong.
Betyg: 4
Abou Diaby
20+7 matcher, 4 mål
Det känns inte som Wenger vet vad han ska göra med Diaby. Oftast får han spela på vänsterkanten, vilket inte är hans naturliga position. I dagsläget verkar dock inte Wenger ha någon plats på det centrala mittfältet för den långe fransmannen. Diabys är stor och stark i närkamperna. Hans långa steg är vägvinnande när han väl sätter fart. Han blir dock alltför ofta stillastående med bollen och därmed ett lätt byte för motståndarna. Passningsspelet var också svagt i flera matcher. Tyvärr har han också utmärkt sig negativt med några riktigt fula tacklingar. Bottennappet var överfallet på Boltons Stensson på Reebok Stadium i mars. Ett par riktigt bra matcher räcker tyvärr inte för att säsongen ska bli godkänd.
Betyg: 2,5
Tomas Rosicky
19+5 matcher, 7 mål
När han väl spelar gör han det oftast bra eller mycket bra. När han, Fábregas och Hleb får spela tillsammans är laget svårslaget. Problemet är att han inte spelar så ofta. Arsenal behöver tjecken på planen. Hans skott och målfarlighet är viktiga vapen. Jag hoppas mycket på att rapporterna som säger att man äntligen hittat och åtgärdat roten till alla efterhängsna skador stämmer. Betyget blir lite mer än godkänt men hade varit högre om han spelat mer.
Betyg: 3,5
Denilson
13+10 matcher, 2 mål
Brassen har mest spelat cuper i år. Endast fyra av de tretton startena skedde i PL. Jag tycker han har tagit ett kliv bakåt i sin utveckling. Han har bra teknik och fin blick för spelet, men alltför många passningar går i sidled eller bakåt. Lite Daniel Andersson-varning tycker jag. Men han är fortfarande ung och förhoppningsvis tar han nya steg i sin utveckling kommande säsong. Om inte, är jag tveksam till hans framtid i klubben.
Betyg: 2,5
Alexandre Song
10+5 matcher, 0 mål
Här är en spelare som har överraskat stort i år. Tidigare har jag tyckt att han sett trög och tempofattig ut. Han började säsongen i Carling Cup-laget och gjorde det bra. Han var exempelvis fullständigt lysande i bortasegern mot Blackburn. Innan jul blev det också ett par matcher i CL med godkänt resultat. Han såg bekväm ut med bollen och passningsspelet var enkelt, men vårdat. Afrikanska mästerskapen innebar antagligen ytterligare en kick för självförtroendet då han togs ut i All Star Team. Mot slutet av säsongen fick han lite överraskande plötsligt spela mittback i PL. Han klarade även detta bra, så man undrar om det är back eller mittfältare som Wenger ser Song som.
Betyg: 3,5
Lassana Diarra hann med en dryg handfull starter, men hade tyvärr inte tålamod att stanna, utan såldes till Portsmouth under januarifönstret. Synd, då han kunnat få chansen nu när Flamini flyttar. Kieran Gibbs och Mark Randall gjorde också varsin start i Carling Cup. Av dessa tycker jag Gibbs verkar ha störst potential.
