Säsongsanalys: Wenger
Vi fortsätter vår digra, omfattande, världsomspännande och naturligtvis helt briljanta säsongsanslys med att göra en Astrid Kumbernuss-kulstör in i Coachingens värld och analysera vad Mästerkatten i Stövlar, Strassburgaren of the Year, Ärkegrodan eller Mr "Wooongäää" åstadkom. Det är dags för Coaching mina damer, herrar, djur och småtroll. Denna gång en dubbelanalys av herrar Falk och Ruben. Vissa skulle kunna säga "No Country for Old men", men Coaching är kända domäner för gamla ungdomscoacher. Auf geht's!
Falk tycker:
Som vanligt under sösongen så pendlar man ibland mellan vansinne och geni. Man biter sönder nagelband, slår sig själv med rotting och går in i tibetansk munk-trans "umma-umma-umma". Om man själv hade varit coach så skulle man minsann ha gjort si eller så. varför byter han in honom? Byt ut honom nu då.. Så var det även denna säsong, men kanske inte lika mycket som vanligt. Det finns orsaker. En av de stora är att Arsenal nog inte har haft den bredd som erfordrats i år. Alternativen har varit ringa och det känns som ungefär ett 15-tal spelare som hela tiden skall vara på planen. Det har gjort att Wengers coaching har varit ganska enkel. Förstaelvan har varit ganska klar och om dessa varit skadade, så har det funnits ganska klara alternativ. Sedan kan man gå in på smådetaljer i matcher, som inte funkat och som varit så där. Exempelvis så kan jag ibland tycka att det finns ett övermod i matcher mot Chelsea, ManU och Liverpool. Framför allt när man tar ledningen. jag är inte mycket för att backa hem, bilda Berlinmur och sparka bort bollar, men ibland måste man gilla läget och dra hem lite folk. Chelsea-.matchen på the Bridge var ett dylikt exempel, då vi trots ledning, valde att ligga kvar med samma uppställning exempelvis.
Vad jag däremot har sett i år som jag inte skådat förut och det kan naturligtvis komma av det faktum att laget vant sig att spela utan ikonen Henry, och det är att det finns fler alternativ än tidigare. Motståndarna vande sig vid att stänga av bollar till Henry och tidigare Pires och då var det stängt. Nu kommer Gunners via Fabregas, Hleb och ibland långbollar till en mycket bra bollbehandlare i Adebayor. Det bådar gott.
När man ser på coachingen och matchningen under året, så är det glädjande att se hur Wengers byten i slutet av matcherna har gett frukt. Bendtners första år i klubben gav ändå nio mål och han var inblandad i flera mot slutet av matchen som inhoppare. Likaså Theo Walcott, som agerat "Super-Sub" på ett sätt som var enormt bra bitvis. Här och var finns det dock vuppställningar, som jag kan ifrågasätta och den som upprörde mog mest var nog FA.cupmatchen mot Manchester United, så man trots trötta ben och skador ändå inte valde att spela "safe". Framför allt Traoré såg mindre bra ut. En annan frågesttällning är denna evinnerliga satsning på Eboué och varför inte Gallas-.Senderos kunde få fortsätta spela när Touré-gallas funkar mindre bra. Kolo på högerbacken är en annan fråga man måste ställa sig. Här borde kanske Eboué klivit ned, fast Kolo är för bra för att sitta på bänken. Ja, lite frågor hopar sig, men det känns ändå ringa.
Det har som vanligt varit en hel del skador i laget och Wenger litar naturligtvis blint på sin Gary Lewin. Tyvärr så är trenden för en del spelare att de behöver mycket mer vila än andra och därför går Rosicky och van Persie sönder konstant. Dålig matchning? Tveksamt. Där är det en kombination av spelarvilja, analys av lewin och Wenger.
Avslutningsvis letar man alltid efter små Wengerska guldkorn. Flaminis utveckling detta år var enormt och visar åter på Wengers helt enastående touch. Men frågan är om inte Alexandre Songs utveckling under våren är det som fastnar på näthinnan ändå. Från att ha varit dömd på förhand, så small det bara till.
Med tanke på att laget tappade Henry, ingenm egentligen trodde på att Gunners skulle gå så långt i ligan, man borde gått till Semifinal i Champions League och att laget fram till jul bjöd på en klockren underhållning, så har Wenger lyckats mycket bra med sin coaching/Matchning.
Magnus Falks betyg: 4 (av 6)
Ruben tycker:
När det gäller Wenger har jag svårt att hitta några fel. Det är knappast hans fel att enstaka domslut avgör jämna matcher till Arsenals nackdel. Eller att van Persie, Rosicky m fl är skadade så ofta. När det gäller alla skador har jag dock tidigare undrat, och undrar fortfarande, om läkarteamet gjort någon analys och kommit fram till vad de beror på. Jag kanske har fel, men det känns som att Arsenal år efter år har fler skador på viktiga spelare än toppkonkurrenterna.
Arsenal var uträknade innan säsongen började. Utan Henry och Ljungberg skulle vi få svårt att hålla t o m Spurs bakom oss. Men Wenger stoppade ner handen i sin magiska hatt och trollade fram ännu ett lag som länge slogs om alla titlar. Och som spelade en fotboll som hyllades av hela världens samlade kritikerkår. Han visade ännu en gång vilken mästare han är på att med relativt små medel bygga ett fantastiskt lag..Han värvade Sagna, som relativt okänd utsågs till ligans bäste högerback. Han släppte fram Flamini när förra säsongens klippa Gilberto behövde vila efter Copa America. Han värvade Eduardo, som visade sig vara en riktig målskytt, men som oturligt skadades precis när han började bli varm i kläderna. Mot slutet av säsongen visade Walcott att Wengers försiktiga matchning gjort honom redo att kliva in och göra viktga insatser även i stora matcher. Jag skulle säkert kunna fortsätta en stund till med att räkna upp exempel på Wengers förmåga att bygga lag.. Till och med en spursare som Aftonbladets Erik Niva hyllade Wenger som världens bäste manager. Det säger en hel del tycker jag.
En positiv sak som jag sett detta år är att Wenger inte alltid väntar till minut 70 innan han gör sina byten. Det tyder på att han försöker vara lite mer aktiv i sin coachning för att försöka påverka matcherna. Däremot håller jag inte med kollega Falk. Jag avskyr när Wenger gör sina "säkerhetsbyten" och tar ut Hleb (oftast) eller nån annan kreativ spelare till förmån för exempelvis Gilberto Silva eller Senderos. Resultatet blir att Arsenal tappar en spelare som kan hålla i bollen och lugna upp motståndarnas anstormning. Dessutom har långsamma spelare som Gil och Senderos en tendens att dra på sig farliga frisparkar runt eget straffområde.
Det var mycket små marginaler som gjorde skillnaden mellan succé och ännu en titellös säsong. Med tanke på det och förutsättningarna inför säsongen måste Wengers betyg bli högt.
Jakob Rubens betyg: 5 (av 6)
