24 april 2012: That night in Barcelona
Semifinal i Champions League våren 2012. Chelsea mot Barcelona. Chans att revanschera sig för semifinalmötet 2009. Chelsea hade vunnit första mötet med 1-0 efter ett mål av Didier Drogba. Nu väntade returmötet på ett kokande Camp Nou med 98.000 personer på läktaren.
Roberto Di Matteo valde att ställa upp med samma startelva (4-5-1) som veckan innan vunnit det första mötet. Petr Cech mellan stolparna, Ashley Cole till vänster, Branislav Ivanovic till höger, John Terry och Gary Cahill i mittlåset. Mittfältet bestod av Ramires, John Obi Mikel, Raul Meireles, Frank Lampard och Juan Mata. Matchvinnaren från första mötet, Didier Drogba startade på topp.
Redan i den tolfte matchminuten tvingades Gary Cahill bytas ut på grund av skada. Jose Bosingwa byttes in och Ivanovic tog Cahills plats i mittlåset. I den tjugonde minuten får Barcelona sitt första superläge. Lionel Messi, som under 2012 gjorde hela 91 mål på 62 matcher, väggspelade med Cesc Fabregas och sköt iväg ett bra avslut men Petr Cech stod för en fin parad.
Femton minuter senare kom den första kallduschen för Chelseas del när Sergio Busquets petade in 1-0 från nära håll. Inte nog med det, två minuter senare blev John Terry utvisad efter att ha knäat ner Alexis Sanchez. Di Matteo fick återigen göra ändringar i backlinjen. Nu bildade Bosingwa och Ivanovic mittlås och Ramires fick flytta över till högerback. I den 43:e minuten började det se otroligt mörkt ut för Chelseas del när Andres Iniesta satte in 2-0. Det började mer och mer se ut som att Barcelona skulle ta sig till CL-final för andra året i rad.
2-0 med en man mindre, hur ska vi vinna detta? Det är kört, vi kommer inte att kunna slå ut världens bästa lag med en man mindre. Tack och godnatt, var en del tankar hos Chelsea-anhängare runt om i världen. Under stopptid skedde det ett mirakel som ingen hade förväntat sig. Frank Lampard vann en boll på mittplan och slog en perfekt passning till löpstarke Ramires. Brassen chippade sedan in 2-1 bakom en framrusande Victor Valdes och tankarna hos många gick definitivt från det är kört till vad fan hände just?
Andra halvlek hade endast hunnit bli tre minuter gammal innan domaren pekade på straffpunkten. Fabregas och Messi spelade återigen fint väggspel och Drogba fällde spanjoren i straffområdet. Messi tog själv hand om straffen men satte den rakt i ribban. Det var argentinarens åttonde match mot Chelsea och han hade i det skedet ännu inte lyckats få bollen i mål en enda gång mot London-laget!
Hemmalaget fortsatte att pressa på hårt med hemmapubliken som stöd, Alexis Sanchez hade även en boll i nätet som vinkades bort för offside. Chelsea-anhängarna kunde andas ut.
Petr Cechs insats mellan stolparna var något utöver det vanliga. Efter den missade straffen räddade han Isaac Cuencas skott från nära håll, petade bollen till hörna via sin vänstra stolpe efter att Messi avfyrat ett hårt skott med sin giftiga vänsterfot från 25 meter och styrt Javier Mascheranos hårda skott till hörna. Många anhängare började fundera om det faktiskt kan gå hela vägen.
I den 80:e minuten blev Didier Drogba utbytt. Fernando Torres byttes in. Var det äntligen Torres tur att betala tillbaka den dyra övergångssumman som Chelsea betalat för honom i januari 2011? Han hade visserligen ett bra målsaldo mot Barcelona under sin tid i Atletico Madrid med sju mål på tio matcher. I det här skedet var det som bekant tio mot elva på ett kokhett Camp Nou och många trodde han endast skulle hjälpa till med det defensiva arbetet, hans målsaldo för säsongen 2011/12 var inte heller jättestrålande. På stopptid hände det som ingen Chelsea-anhängare, ja, ingen person som såg matchen eller följer fotboll någonsin kommer att glömma. Busquets försöker slå en passning mot straffområdet, Ivanovic får en stöt på bollen och den träffar Ashley Cole i bröstet. Cole sparkar iväg bollen allt vad han orkar och den når fram till en helt fri Fernando Torres. Spanjoren tar sig mot Barcas straffområde, rundar Victor Valdes och rullar in 2-2. Gary Neville som kommenterade matchen på engelska släpper ut ett starkt och långt OOOOOOOOOOOOHHHHH! U-N-B-E-L-I-E-V-A-B-L-E!
Jag sitter själv hemma med en kompis. Efter att vi båda varit förbannade efter Iniestas 2-0 mål någon timme tidigare är glädjen så extrem att vi bara vrålar av glädje båda två! Unbelievable indeed. Chelsea fick revansch på Barcelona för domarkaoset i semifinalen från 2009. Nu var man klara för sin första CL-final sedan 2008, den här gången gick det även vägen och i dagsläget förblir Chelsea det enda London-laget med en CL-buckla, något som gärna får fortsätta i många år till.
