Stark försvarsinsats gav poäng med mersmak
Frågan om vem som vinner då motivation möter klass kan diskuteras i evighet. Dagens derby mellan Chelsea och Tottenham visade att oavgjort är ett rimligt resultat. Chelsea hade spelet men Spurs beslutsamheten och lagen fick därför dela broderligt på poängen.
Det sägs ibland att ålder inte är mer än ett nummer. Detsamma skulle man kunna säga om taktiska uppställningar, åtminstone efter att ha sett söndagens derby mellan Chelsea och Tottenham. Scolari och Ramos formerade sina mannar i varsin 4-5-1-uppställning som på pappret verkade närmast identiska. Trots det kunde lagens spel knappast ha sett mer olika ut. Spurs har dock under säsongsupptakten bittert fått erfara att det bästa spelet inte automatiskt leder till tre poäng, och nu var det vår tur att lära grannen från väst samma läxa.
Överraskningar i startelvan
Ramos är en oberäknelig man. Mot Middlesbrough och Sunderland ansågs Gunter inte bra nog och fick nöta bänk. Mot Chelsea dög han plötsligt och startade som högerback. På den motsatta kanten petades Assou-Ekotto till förmån för Bale, som tidigare agerat inhoppare respektive mittfältare. Dessa rockader frigjorde Zokora som fick fira sitt nya kontrakt med att inta den defensiva mittfältspositionen. Slutligen fick Bentley göra sin första start på högerkanten medan dos Santos tog vänsterkanten. Bent fortsatte i sin svåra position som ensam anfallare.
Logisk hemmaledning...
Men egentligen är det kanske inte så viktigt vilka som ställde upp och var. Spurs hade nämligen en väldigt enkel game plan: tio man i försvaret och sedan långa bollar på en tämligen isolerad Bent. Chelsea å andra sidan tryckte upp sina ytterbackar så att man nästan spelade med sju mittfältare. Med hjälp av ett snabbt, precist passningsspel pressade man Spurs långt ned i banan och efter en lite trevande inledning tog man över matchen mer och mer. Efter tjugofem minuter kom de första riktiga chanserna. Först blev Anelka helt fri med Gomes efter en delikat Essienframspelning, men fransmannen lyckades på något sätt skjuta över. Minuten därpå var det Essien själv som försökte, men hans rungande skott stoppades av ribban. Den efterföljande hörnan var inte särskilt välslagen, men typiskt nog var det då målet kom. Bent skulle rensa i försvaret men sparkade hål i luften och först på bollen blev istället en något tursam Belletti. Otagbart för Gomes och knappast särskilt orättvist.
...följdes av mindre väntad kvittering...
Målet ledde inte till någon positiv reaktion från Spurshåll. Istället var det hemmalaget som fortsatte att föra matchen, dock utan att skapa några riktigt heta chanser. Spurs anfall gick ut på höga bollar mot Bent, som visserligen vann många nickdueller men aldrig hade någon medspelare att skarva bollen till. Då Modric för en gångs skull i slutet av halvleken bestämde sig för att erbjuda Bent lite understöd ledde det direkt till en kvittering. Bent var först på ännu en höjdboll och nickade ner den mot Modric, Lampard stötte emellan men hans försök till rensning blev istället en perfekt djupledsboll för Bent. Ensam med Cech visade han inga nerver utan avslutade kyligt under den utrusande tjecken.
...men trots det ett rättvist slutresultat
Andra halvlek började som den första slutade. Inte med Bentmål, tyvärr, utan med en klar Chelseadominans. Men något var inte som det brukar på Stamford Bridge. Istället för att vrida åt skruvstädet som laget oftast gör på hemmaplan var det istället Spurs som flyttade fram positionerna. I takt med att matchen öppnade upp sig i andra halvlek vågade Tottenhamspelarna hålla i bollen och vårda spelet. Några inspirerade byten av Ramos gav också laget mer energi och fart i fötterna. Samtidigt mattades Chelsea av. Rörligheten avtog och djupledslöpningarna blev färre. Känslan som växte i Spurslägret var knappast att resultatet var säkrat, snarare att det här kan sluta hur som helst. Några frisparkar, några hörnor, ett och annat inlägg, mer än så hände inte i andra halvlek. Efter 94 spelade minuter blåste domare Webb i sin pipa, till hemmafansens stora frustration. Spurs hade dock ingen som helst anledning att skämmas för poängen.
* * *
En jätte i målet
Gomes har inte fått någon lätt start i Spurs. I tidigare matcher har han fått stå sysslolös långa stunder innan någon motståndare plötsligt dykt upp och fått till ett otagbart avslut. På Stamford Bridge fick brassen sin första chans att visa klassen, och som han tog den. Gomes inledde med att parera Lampards luriga lobb efter fem minuter och sedan dominerade han sitt straffområde matchen ut. Framförallt visade han stor pondus och säkerhet i luftrummet. Tankarna sökte sig till Schmeichel snarare än Robinson vilket lovar gott inför framtiden.
Två jättar i försvaret
En bra mittback utgör ofta grunden i ett stabilt lag. Den som tvekar behöver bara titta på Chelsea, och hur deras försvar föll ihop som ett korthus då Terry missade några matcher häromåret. Tottenham har länge haft problemet att klubbens bäste försvarare också är deras mest skadebenägne spelare. Frågan är hur länge den beskrivningen fortfarande stämmer. King var bra idag, och vi kan bara hoppas att hans kropp håller längre den här gången. Men Woodgate var kanske ännu bättre. Långsamt börjar Middlesbroughfyndet framstå som den store ledarfiguren i försvaret. Om båda spelarna kan fortsätta ihop är det naturligtvis ännu bättre, vilket dagens gedigna insats vittnar om.
Tre jättar på mittfältet
Okej, det där var en överdrift. Zokora, Jenas och Modric som utgjorde Spurs centrala mittfält blandade och gav en hel del. Zokora har både tekniken och fysiken men går ibland bort sig fullständigt. Jenas verkar aldrig kunna besluta om han ska försvara eller anfalla, och ibland blir det ingetdera. Modric var närmast osynlig i första halvlek, men tog för sig mer och mer i takt med att matchen öppnades upp. Spurs behöver fortfarande jobba på att foga samman sitt centrala mittfält på bästa sätt, men dagens match gav visst hopp inför framtiden.
En poäng på kontot
Det tog ett tag, men nu kan vi sudda ut den förhatliga nollan ur tabellens poängkolumn. Att vi samtidigt förstörde Chelseas hundraprocentiga facit smakar naturligtvis extra gott. Härnäst väntar ett dygn av febril silly season-aktivitet och sedan två veckors landskampsuppehåll, innan vi välkomnar Aston Villa till White Hart Lane för vad som sannolikt blir ännu ett målrikt möte klubbarna emellan. I väntan på den matchen har vi en söt karamell att suga på.
Mål: 1 - 0 Belletti (27'), 1 - 1 Bent (45')
Spurs
Bent
dos Santos (Lennon 59'), Jenas, Modric, Bentley (O'Hara 72')
Zokora
Bale, Woodgate, King, Gunter (Huddlestone 62')
Gomes
