Norwich kom, återigen, aldrig ur startblocken i lördagens match och kunde faktiskt ha släppt in ett nesligt mål redan före att en full minut av matchen hade spelats. Barnsley spelaren Collace kollade då Marshalls dagsform med ett långskott just när han hade passerat mittlinjen. Marshall klarade dock att putta långdistansmissilen över överliggaren. Marshall skulle sedan visa sig klara allt Barnsley försökte med. Marshys form var det som till sist skulle bärga den efter allt tveksamt rättvisa pinnen för kanariefåglarna. Peter Grant sa i samband med att Marshall skrev på för klubben att han hade kvalitet nog att på egen hand bärga 15-20 poäng för klubben. Något som låter något överdrivet i mina öron, dock har den senaste tidens spel från Marshall respektive resten av laget fått mig att fundera på Grantys ord.

Dagens stora bedrift från nämnde Marshall kom i den 13:e minuten. Han ställdes då för fjärde gången denna säsong mot en straffskytt. Denna gång hette duellanten John Macken som fick chansen att öka på sitt målkonto från straffpunkten efter att Pattison hade spelat handboll i straffområdet. Dessbättre gick både boll och Marshall till vänster utan att bollen letade sig över mållinjen.

Barnsleypressen fortsatte i dryga 10 minuter till där vi Norwichsupportrar fick hålla i hatten och hålla tummarna att Norwich skulle hålla undan och klara nollan. Barnsleys ambitiösa inledning kom dock att någon gång före halvtimmen. Ungefär samtidigt som Norwich fick sin chans i den första halvleken. Premier League lånet Bertrand slog då en cross till Premier League lånet Sibierski som satte Muller i Barnsleymålet på matchens prov genom en fin nick.

Chansen och Barnsleys lägre växel innebar dock ingen scenväxling där Norwich kunde ta över taktpinnen. I stället avslutades första halvlek på det sätt som andra halvan till stor del skulle se ut. D.v.s med trist spel och dålig teknik.

Och vad finns egentligen att tillägga om den andra halvleken? Barnsley kunde inte hålla uppe ångan och Norwich kunde inte ta sig samman för att pressa för en inte orimlig vinst. I stället blev andra halvlek ofta en virrig tillställning där inget lag verkade ha en matchplan eller tekniskt kunnande. Stundtals kändes det som att det hela var en slumpmässig tillställning där lagen turades om att ränna upp och ned för planen. Mittfältet fick efter matchen ta emot en del kritik från fansen på ”canary call” för oförmågan att ta tag och hålla i bollen. Speciellt Fotheringham verkar för tillfället spela sig ur startelvan.

Defensivt sattes Norwich inte på några större prov under andra halvlek och vi kan låta backlinjen få godkänt för denna halva. Framåt får dock bara två man godkänt: Croft och Sibierski. Croft hade ett avluta på mål och tog en del löpningar på sin kant. Fansen på plats ville ha honom kvar när han byttes ut mot Hoolahan med en kvart kvar. Sibierski å sin sida fortsatte att stångas där framme. Förhoppningsvis har han snart jobbat sig till ytterligare ett mål.

Detta efterlyses från Norwich framöver:

1) Kontinuitet. Det känns för tillfället att resultat och spel kan gå lite hur som helst beroende på vilket humör laget vaknar på. Laget måste börja ta fler poäng på bortaplan.

2) Mer vårdat spel. Se kritiken mot mittmittfältet.

3) Någon som kan slå bollen i mål på regelbunden basis. Kan inte Lupoli eller Sibierski få bli en sådan spelare?