Inför toppmötet Wolves-Reading
Bländande spel och mycket mål förväntas på Molineux ikväll.
Årets match så här långt får man nog säga. Wolves har ju gått på något oerhört och är det enda laget som gjort fler mål än oss så här långt. Den gamle Colchester anfallaren Iwelumo är tur för oss skadad, och kommer troligen att missa matchen ikväll. Men det finns ju fler som gör mål i det gänget.
I bortalaget kan vi nog räkna med att det blir ett identiskt lag från i lördags. Coppell ändrar inte ett vinnade lag? I den matchen debuterade Gunnarsson för säsongen istället för skadade Harper, och han är borta även idag.
The Hunt brothers är i en strålande form, liksom Doyle som gjort 8 kassar den senaste månaden och leder därmed skytteligan.
Reading har ju varit lika dåliga borta som bra hemma, och nu möter vi ett lika starkt hemmalag som vi själva är, så tufft kommer det att bli. Det borde dessutom bli en hel del mål, så varför inte 2-2, eller 3-3? Det viktigaste är att vi får bort bortaspöket, som inneburit noll i kolumnen för vunna matcher så här långt.
Personligen hoppas jag på att historien upprepar sig. Vi har haft relativt lätt för Wolverhampton, om vi räknar bort kvalförlusterna 2003. En kväll då undertecknad f.ö. bevittnade den andra matchen i en källare på Götgatan tillsammans med c:a 30 stycken Wolvessupportrar. Många tröstande ord från Truls m.fl. gjorde ändå kvällen till en oförglömlig händelse för mig.
Roligare är då att minnas året då vi vände 0-1 till vinst de allra sista minuterna på Elm Park. Vill bjuda på sista biten av "Grahams" matchrapport från 12 april 1997:
Then Reading won a free kick on the right - not far outside the area. Bernal took it and played it diagonally in along the ground. And then there was Archie Lovell inside the area on the left with just the keeper to beat. I watched my eyes fixed on Archie's boot. He swung his left leg back and the ball was in the right of the net with the keeper beaten! YES! We've only bloody equalized!! And then I'm about four rows further forward in the South Bank. The crowd goes mad and we're all singing our hearts out. But there's more to come!!
Deep into injury time - four minutes after the equalizer and Archie again finds himself with the ball inside the area. And before I know it the ball's gone and hit the back of the net!! 2-1 to the Royals!!! It's all a blur - all I can recall is the ball resting in the back of the net, and a mass of celebrations! It's almost the last kick of the game. The final whistle goes and once again the Royals have sent McGhee home with a defeat. Amazing. The best four minutes for quite some time; and time for a beer to soothe my throat. ;-)
Fantastic.
Minnen från en svunnen tid, då vår arena hade mycket att önska, men vilken stämning det kunde vara där!
Låt det bli ännu en oförglömlig kväll på Molineux idag.
Up uurrzzz
