Ja, jag håller på Sheffield United (del 1)
De flesta jag känner håller på lag som Arsenal, Man U och Chelsea för att inte tala om alla Barcelona- och Milanfans. Ibland hade det varit skönt att hålla på ett riktigt storlag som vunnit titlar eller åtminstone haft chansen att göra det. Nej, Sheffield United kommer aldrig att vinna högsta ligan igen, så insiktsfull är jag. Samtidigt tänkte nog många Blackburnfans så innan laget vann 1997.
Ja, jag håller på Sheffield United. Jag tror jag säger det minst en gång i veckan och har gjort så sedan jag börja hålla på laget för ungefär åtta år sedan. De flesta jag känner håller på lag som Arsenal, Man U och Chelsea för att inte tala om alla Barcelona- och Milanfans. Ibland hade det varit skönt att hålla på ett riktigt storlag som vunnit titlar eller åtminstone haft chansen att göra det. Nej, Sheffield United kommer aldrig att vinna högsta ligan igen, så insiktsfull är jag. Samtidigt tänkte nog många Blackburnfans så innan laget vann 1997.
Varför håller jag på det rödvita laget från stålstaden då? Ska jag vara helt ärlig så finns det ingen riktigt bra anledning. Jag har inga släktingar i Sheffield eller för den delen England. Men jag höll inte på något lag, inte ens i Sverige. Jag har vaga minnen från matcher från tipsextratiden då United var med men någon särskilt match kan jag inte minnas. Jag minns hur jag började tippa och hur jag alltid fick rätt på utgången i Uniteds matcher. Jag började följa laget allt mer och efter säsongen 02/03 var jag fast och när jag sedan hittade till SF var det kört, sen ska det inte stickas under stolen med att jag även gillade att hålla på ett annorlunda lag och mindre lag.
Den 3:e oktober 2003 beställde jag min första halsduk och tröja från klubbshoppen. Jag minns att det var ett himla strul med leveransen men jag gav mig inte och en kall december dag kom varorna till slut på posten. Konstigt nog fick jag en exakt likadan tröja samma dag av min pappa då en kollega till honom bor i Sheffield. En märklig dag som jag aldrig glömmer.
Jag har varit i Sheffield och sett United fem gånger och mitt facit på Bramall Lane är inte särskilt bra, riktigt dåligt för att vara ärlig. Första matchen var mot Ipswich 2005. Det var kallt och blåsigt men det var ändå härligt att för första gången vara på Bramall Lane. Ipswich var ett mycket bättre lag och vann rättvist med 2-0 efter ett riktigt drömmål av en viss David Unsworth. Föga visste jag då att denne Unsworth skulle åsamka mig och klubben betydligt mer lidande.
Den första bortamatchen fick jag bevittna mot Reading. United ledde serien och hade åtta raka segrar och var på väg mot Premier League. Givetvis var det dags att spräcka den serien när jag var på plats. Reading vann men jag fick åtminstone se ett mål från Steve Kabba framför den stora Unitedklacken. Trots att det blev förlust så kändes det betydligt bättre efter matchen än det gjort efter Ipswichmatchen.
Reading och United följdes åt som etta och tvåa större delen av säsongen och en av Uniteds mer tongivande spelare var David Unsworth, som värvats inför säsongen. I en match mot Hull City avgjorde Unsworth med sitt 3-2 mål matchen och United var nu mycket nära Premier League för första gången på tretton långa år. Unsworth som gjort mål i två Liverpoolderbyn sade följande om målet:
"It's the most important goal of my career. We just want to get the job done as soon as possible now."
Kontraktet säkrades senare i en bortamatch mot Cardiff. Sista matchen var hemma mot Crystal Palace. Laget var klart för Premier League och det var fest i Sheffield, åtminstone i den rödvita delen. Nu skulle jag få uppleva den första segern på plats. Innan match fick vi i redaktionen dessutom dela ut ett pris till årets bäste spelare, Danny Webber. Matchens enda mål gjordes av hårdföre mittbacken Chris Morgan. För första gången fick jag se United vinna, äntligen!
UP THE BLADES
