Fotbollseuropa är i förändring?
Är Europas ligor idag en spegling av ett skifte där störst inte längre kommer att vara störst, eller är det bara en lång rad tillfälligheter?
De fyra stora.
De fyra stora.
De två stora.
Eftersom du är fotbollsintresserad så känner du igen begreppen ovan från de största ligorna i Europa.
Troligen går de att applicera på flera olika ligor, men jag tänkte i första hand på Premier League, slaget om Scudetton och den Spanska ”La liga”.
Begreppen kommer från att det i flera år funnits ett fåtal lag som har funnits i respektive ligatopp. Sällan lyckas något annat lag slå sig in emellan dessa storheter. Låt vara att den Spanska och Italienska ligan sett fler vinnare de sista 10 åren, än vad vi gjort i England.
Men senast förra året såg vi Fiorentina slå sig in på topp fyra på bekostnad av Milan. Frågan är om det berodde på ett synnerligen dåligt Milan år, där prioriteringarna låg fel? Eller var det helt enkelt en början på en trend?
Om vi skulle bredda vår vy lite så finns det ett stort antal lag som ensamma har dominerat sin inhemska liga det senaste decenniet. Rosenborg, FC Köpenhamn, PSV och Bayern till exempel. Gemensamt för dessa är att i dagsläget så leder ingen sin serie, och de innehar den inte alltför imponerande platssiffran 19. Denna siffra beror till stor del på Bayerns kräftgång, och nämnas bör väl också att laget från Trondheim inte vunnit ligan de senaste två åren.
Men ögonbrynen höjs kanske inte bara på grund av dessa lagens placering, utan att de faktiskt ligger där de ligger, samtidigt som en hel del andra klubbar också brottas med bekymmer.
Det är egentligen nu som vi kommit till denna krönikas poäng: Är Europas ligor idag en spegling av ett skifte där störst inte längre kommer att vara störst, eller är det bara en lång rad tillfälligheter?
Låt oss grotta ner oss ytterligare i tabellerna.
Primera Division
Valencia och Villa Real toppar. Barca och Real på platserna 4 och 5. Förvisso en jämn tabell, men min gissning är att de kommer att finnas med flera lag i år däruppe. Förutom dessa fyra kanske också Atletico och Sevilla?
Seria A
Lazio och Udinese toppar tabellen ganska oväntat. Inter ligger trea, Milan 8:a och ”Juve” först på en elfte plats.
Italienska ligan kanske är det bästa exemplet på allt inte är som förr?
Premier League
Chelsea leder före Liverpool. Hull ligger trea, precis före Gunners. Noterbart är placeringarna för Man U (8), Everton (15), Newcastle (18) och Spurs (20)
Bundesliga
Förutom Bayerns kräftgång så hittar vi kanske lite oväntat Hamburg, Hoffenheim
och Stuttgart i topp?
Om vi skulle kika lite på vår egen serie, så ser vi att Kalmar, Elfsborg och Helsingborg ligger i täten. Alla tre förvisso tippade innan säsongen från olika håll, men om vi skall leta efter lag med mer seriesegrar, så finns der en hel drös längre ner i tabellen.
Om jag skall överföra mina tankar kring landslagsfotbollen så ser vi en del oväntade framgångar för exempelvis Albanien, Luxemburg, Färöarna, som plockat någon skrällpoäng på senare tid. Motgångar finns att hitta för Tjeckien, Frankrike, Portugal och Österrike.
Slutsats
Låt gå för att vi bara spelat en bråkdel av säsongen ännu. Men håll med om att en hel del lag underpresterat, samtidigt som en del överträffat sig själva, och detta har hänt på flera olika fronter samtidigt. Om vi skulle blanda in ishockey i detta så skulle lagen på mina läppar vara Brynäs, Rögle och Skellefteå, men nu skall det handla om fotboll.
Den enda vettiga förklaring som jag kan se, är att fotbollsvärlden faktiskt krymper. Lagerbäck har ju likt en tjurig gammal märr hävdat detta vid varje match, där landslaget mött ett lag som innehåller ett eller flera z:an. Kanske har han fått sin upprättelse nu?
Personligen så kittlas jag vid tanken att så skulle vara fallet, för vilken rolig fotbollsomgivning vi skulle få om hela världen såg ut som vår allsvenska, där olika lag vinner från år till år.
Visst behöver vi stjärnor, profiler och lag som presterar och vinner om och om igen, för att skapa förebilder och idoler. Men om fotbollsvärlden förblir statisk, och där vi får se United och Chelsea spela om C.L. pokalen varje år, så finns det bara en stor förlorare: Fotbollen.
Den risken är redan ett faktum. Finns många exempel på supportrar som helt enkelt inte orkar bry sig längre på grund av att alla pengar, transfers och biljettpriser föder företag som klubbarna ovan.
Vi får aldrig vara så självgoda att vi tror att Fotbollen för alltid kommer att vara det den är i dag.
Vi behöver förändring. Vi behöver omväxling. Vi behöver uppleva nya saker, för att inte festen skall bli vardag.
Vi vill smaka champagnen, men om den serverades varje kväll så skulle till slut bubblorna smaka som vatten.
Kanske är det dessa åsikter som pressar fram min slutsats, och allting ändå kommer att vara som vanligt i slutet på Maj, och denna krönika te sig synnerligen överflödig.
Eller så blåser nu förändringens vindar över fotbollseuropa för att ändra utseendet på den för evigt?
