Arsenal – Everton 3-1 (0-1)
Arsenal tog tre välbehövliga poäng när Silvestre debuterade, Diaby comebackade och Kapten Kolo och Nasri byttes ut på grund av skador.
Det hade varit landslagsuppehåll. Ett välbehövligt sådant. Arsenals form innan i regel alla spelare utom Almunia for iväg på landslagssamlingar var minst sagt tveksam. 1-2 mot Hull och 1-1 mot Sunderland i ligaspelet smakade som jord i den nya säsongens karaff med vin. Man kan säga att uppehållet kom lägligt.
Men, redan innan första sparken mot Everton hade nya frågetecken rests. Backlinjen såg ut som ett dåligt parti 4-i-rad med Gallas och Sagna förlorade till skadelistan. Även Bendtner saknades. Skadekrisen i försvaret öppnade dock för en debutant: Man Utd-förvärvet Mickaël Silvestre fick chansen tillsammans med Kolo Touré, kapten för dagen, i mittförsvaret. Alex Song placerades på högerbacken, och till vänster fann vi som vanligt Clichy. Mittfältet pryddes av Nasri, Denilson, Fabregas och Eboué, och på topp skulle van Persie och Adebayor vara Evertons allra största orosmoment.
Första halvlek
Arsenal och Everton kände på varandra och bollen i inledningen och det hände egentligen ingenting. Arsenal passade runt, Everton gjorde detsamma. Och som en blixt från klar himmel så stod det 0-1 till gästerna. Undertecknade hann inte mer än hälla upp ölen innan det rasslade till i Almunias nät. Steven Pienaar tog med sig bollen på vänsterkanten och spelade snett in till Leon Osman som utan uppvaktning enkelt kunde pricka in bollen bredvid Almunias högra stolpe. Denilson tittade på, Kolo tittade på och Silvestre tittade på. 0-1 i den nionde minuten och mardrömsstarten var ett faktum.
Hemmalaget behövde tid på sig att komma igång, samtidigt som Everton var rätt så nöjda med sin ledning. Efter ungefär 15 minuter började Gunners få igång spelet någorlunda och då kom chanserna. Långbollar fram mot van Persie och Adebayor var melodin, och den höll sånär på att ge utdelning i den 16 minuten. Efter en lång boll från Almunia tar holländaren med sig bollen på bröstet , går förbi Lescott och ställs en mot en med Howard som enda motståndare kvar. RvP är dock allt för ivrig i sitt avslut och skjuter mitt på Howard. Ett gyllene läge bortkastat, men där såg man van Persies likheter med Bergkamp i den eleganta nedtagningen och styrkan kombinerat med en enorm vilja att ta sig förbi sin motståndare. Så det så.
Arsenal fortsatte att framgångsrikt skicka bollarna högt och långt över Evertons backlinje som sällan lyckades rensa direkt, utan van Persie och Adebayor kunde suga in bollen och etablera anfallsspel. Farliga lägen skapades för de båda, men avsluten höll ingen högre klass alls. Istället var det Everton som nog var närmast ett mål till i den här halvleken. På en vänsterhörna går Almunia ut, men missbedömer totalt situationen och Joleon Lescott får huvudet på bollen mot ett mål utan målvakt – men väl en Gael Clichy perfekt placerad på mållinjen. Ett steg framåt, nedtagning på bröstet, lugnt och sansat och så försöker den fenomenale fransmannen sätta igång en kontring. Fantastiskt, även om det inte ledde till något.
Halvtid
Tankarna vandrade in på de mörka stigarna. Den dåliga koncentrationen i avslutningslägena ledde till att Howard kommit in i matchen på ett bra sätt, och vi vet alla hur jävla svårt det kan vara att få hål på en målvakt som fått det rätta flytet.
Hela laget hade påverkats av det tidiga ledningsmålet och det var i princip bara Clichy som kom upp i normal standard. Silvestre kunde fått en bättre start på sin Arsenalkarriär, men han verkade trivas bra med ansvaret. Då var det desto mer tveksamt till Kolos vara eller icke vara i fortsättningen av matchen. Efter två rejäla smällar och en lite mindre så rörde han sig inte optimalt på planen, och mycket riktigt så fick vår kapten för dagen utgå redan i halvtid. Theo Walcott ersatte och Eboué flyttades ned på högerbacken samtidigt som Song tog ett steg inåt, till mitten.
Andra halvlek
Jag har en teori om att det långt ifrån är något kategoriskt dåligt att ha med sig ett underläge eller oavgjort resultat in i pausvilan, i alla fall på proffsnivå. Motståndarna försöker oftast fortsätta på sin inslagna väg, kanske till och med växla ned. Detta ger tränaren för det mer missnöjda laget en god chans att anpassa sitt lags taktiska förändringar utan att vara rädd för hur motståndarna kommer att agera. Mycket möjligt att det här bara är mina egna konstiga fotbollsfunderingar, men något är det ju som gör att ett lag kan gå in och totalt vända en match så som Arsenal nu gjorde.
Osmans mål efter 9 minuter slaktades av Samir Nasri. Efter en hörna 3 minuter in i andra halvlek la Silvestre upp för Marseille-sonen som tryckte till från 19 meter. Mellan två Evertonspelares ben fann bollen sin väg in i nätet bakom Tim Howard, som den här gången var tämligen chanslös. 1-1, nya förhållanden, ny halvlek, nytt lag. Arsenal var så klart inte nöjda med detta och fortsatte att trumma på. Everton sticker emellan med kontringar, men det är Arsenal som till största delen parkerat på motståndarnas planhalva nu. Trots flera chanser lyckas man dock inte få till ett 2-1-mål.
Istället snor Tony Hibbert och domare Peter Walton huvudrollerna för ett tag. Först blir van Persie nedriven i straffområdet av Leighton Baines på ett inlägg från vänsterkanten, men Walton låter spelet fortgå och bollen rullar vidare till inspark. Två minuter senare hettar det verkligen till. Efter en tilltrasslad situation där Fabregas, Nasri, Denilson, Hibbert och Fellaini, om jag inte missminner mig, tampades i tur och ordning om bollen.
När Denilson har bollen ute vid sidlinjen sen får Hibbert nog och kastar sig in snett bakifrån med blottade dobbar, sträckt ben och hjärnan halvt bortkopplad, får vi förmoda. Hibbert träffar Denilson på högerfoten och den unge brassen faller till marken i plågor. Tumult uppstår, Arsenalspelarna med Clichy i spetsen är fly förbannade på Hibbert. Det hela lugnas ned ganska snabbt, och Walton kallar till sig Hibbert. ”Off, off, off” skanderar publiken, och jag vet inte riktigt hur man ska kommentera att Hibbert bara kommer undan med en varning. Här har herr Walton fått ett skolexempel på utvisning utspelat för sig framför sina ögon, och så väljer han att varna Hibbert. Och som grädde på moset viftar Walton med gult kort även ovanför huvudet på Clichy.
Jag tänker för mig själv att ”OK, det kommer kännas mycket bättre när vi sedan skickar hem hela Everton med 0 poäng i bagaget.” För egentligen var det bara en smärre tidsfråga innan resultattavlan ändrades till Arsenals fördel igen. Och det dröjde tio minuter.
Efter lite spel i Evertons straffområde fick Fabregas skottläge. Howard räddade, men inte bättre än att Robin van Persie kunde glädja sig åt sin måltjuvsinstinkt och fann sig ståendes med bollen flygandes rätt mot honom. En nick från målområdeslinjen, förbi Howard och Evertonbacken på mållinjen, och 2-1 och vändningen var ett faktum.
Everton hade inte haft en farlig chans på hela halvleken, och strax efter målet byttes Saha in för mittfältaren Fellaini. Och några minuter senare klev Vaughn och Neville in, ut gick då Yakubu och
När matchuret sedan passerat 80 minuter kom nästa dåliga skadenyhet för Arsenal. Samir Nasri gick i backen och byttes ut direkt. In kom en annan spelare som förknippas med skador: vi och hela Emirates hälsar Abou Diaby välkommen tillbaka! Säsongspremiär för den långe fransmannen, som började med att göra det han gör bäst – nämligen hålla i bollen.
Lite piggare ben på planen var precis vad som behövdes för att Arsenal skulle kunna säkra de tre poängen. På övertid tog sig Diaby in till höger i Evertons straffområde, utnyttjade van Persies perfekta löpning mot första stolpen som drog med sig större delen av Evertonförsvaret, och serverade Theo Walcott som avslutade som Nasri började den andra halvleken – genom att tunnla två Evertonspelare (varav en Howard den här gången) med ett avslut som slutligen hamnade i nätmaskorna. 3-1 på övertid och en perfekt genomförd andra halvlek fick ett fint slut.
Efter slutsignalen
Dålig första halvlek – bra andra halvlek. Arsenal led till viss del av de frånvarande försvararna, men med en näst intill komplett offensiv uppställning så gick det hela vägen ändå.
Kolo Touré blir borta på än så länge obestämd tid med en axelskada. Mycket, mycket tråkigt och oroande inför matchen mot Fenerbahce. Däremot är det möjligt att Nasri, Djourou och Bendtner är tillbaka till dess. Framtiden får utvisa.
Spelarbetyg
Manuel Almunia 3 – Inte mycket att göra på målet, men hans missbedömning på den där Evertonhörnan i första halvleken kunde ha kostat oss 3 poäng idag. I övrigt bra.
Alex Song 3 – På en ovan position i första halvlek, och det märktes. Fyllde inte på i anfallen som man önskar av en Arsenalytterback. Bättre som mittback.
Kolo Touré 3 – Tog strider och kämpade som en kapten bör, men borde ha haft bättre koll på Osman vid 0-1.
Mickaël Silvestre 4 – Spelade fram (säger vi) till 1-1, och höll ihop försvaret på ett ypperligt sätt i andra halvlek, även om det inte var mycket att göra.
Gaël Clichy 6 – Världens bästa ytterback, utan förbehåll. Perfekt helt enkelt. Bäst i första halvlek, när alla andra inte riktigt tog i fullt.
Emmanuel Eboué 4 – Bra som mittfältare i första, passade perfekt som ytterback i andra. Stod som vanligt för några delikatesser och filmningar.
Denilson 3 – Gjorde sitt jobb och gjorde det bra, som vanligt. Frågetecken kring agerandet vid 0-1. Saknade hans djupledslöpningar idag.
Cesc Fabregas 4 – Har mycket, mycket mer att ge, men gör ändå en bra match. Vågade testa bössan vid flertalet tillfällen, gott att se.
Samir Nasri 3 – Målskytt. Kom till sin rätt i andra halvlek, lite väl osynlig i första.
Robin van Persie 5 – Gränsfall, men vad tusan. Gör det viktiga 2-1 och skapar lägen för sig själv. Men när ska han börja avsluta som en skyttekung igen?
Emmanuel Adebayor 2 – Nja. Nu när jag sitter och försöker minnas prestationerna poppar Adebayors ansikte inte upp en enda gång, förutom vid en varning för filmning.
Avbytare
Theo Walcott 5 – Kom in, rörde om, gjorde mål. Flera fina rusher, riktigt välbehövligt för att sätta pricken över i:et i den här matchen.
Abou Diaby – Spelade egentligen för kort tid för att bedömas, men det Abou visade upp bådar mycket gott för framtiden. Nu väntar vi bara på att få se Rosicky och Eduardo.
Spelare för spelare är en sak, men ser man till laginsatsen är Arsenal värt en femma. Vi tar med oss den andra halvleken och hoppas på att skadeguden är på vår sida inför Fener-matchen i veckan som kommer.
