Chansrikt utan mål
Lördagens derby emellan Bolton och Blackburn förväntades bli mycket jämn och målfattig på förhand och mycket riktig förverkligades bebådelsen i och med att matchen slutade 0-0, chanser fanns det dock gott om.
Vad finns det egentligen att säga om matchen som inte går att skönja ur ingressen, kan man fråga sig svulstigt nog. Ett och annat värt att notera inför framtida bataljer skedde emellertid. Den inledande kvarten lämnar vi däremot åt sidan. Det fanns varken några fantastiska målchanser, yviga närkamper eller annat roande att lägga märke till dessvärre. Men så efter 18 minuter fick de – nära på – 25 000 åskådarna något att följa titta närmare på. Taylor, som fick spela istället för den fabulöse Gardner, fick chansen på en frispark då den 18:e matchminuten gjort entré. Denne Taylor misslyckades dock med att näta, eller rättare sagt, Robinson styrde undan bollen till en hörna. Taylor fick däremot en ny chans kort därpå då han samarbetade med den traditionellt virile Davies, men även denna gång fann inte bollen sin väg in i målburen.
Blackburn fick en fin målchans igenom Villanueva men denne misslyckades likt sin kombattant Taylor med att näta då chilenarens skott inte hamnade lägre än att ribban fick påhälsning. Detta skedde med endast ett fåtal minuter kvar att spela utav den första akten, det skulle inte desto mindre komma mer ifrån Inces lag. Roberts var mannen som fick möjligheten efter att den formstarke Emerton skickat in ett mästerligt inlägg signerat Roberts som befann sig i ett lysande läge att styra in bollen, dessvärre för dennes del kapsejsade den tanken då Roberts inte lyckades få rätt kontakt på bollen. Detta skedde ett fåtal moment efter Villanuevas skott i ribban, halvtidsavblåsningen kom därför i rättan stund för hemmalaget.
Ett bortalag med farliga chanser i slutet av första halvlek och ett hemmalag med chanser åt andra hållet i början av andra. Huruvida detta är rimligt eller logisk spelar ej någon roll i och med att Elmander, Nolan och Samuel alla hade dugliga möjligheter att förändra resultatstavlans vy. Boltons pompösa anfallsräd i början av andra halvlek kom dock inte av sig där, nej nej, fler chanser åt samma håll kunde noteras och detta mynnade ut i en ypperlig möjlighet för AoB att göra sitt första mål för säsongen då Taylor skickade in bollen med riktning på den tunnhårige försvararen, AoB fick emellertid inte skallen på bollen som istället ven över alla utan att bli berörd.
Det gick ju längre matchen fortskred att fråga sig om Gardner skulle få spela eller om Megson skulle välja att låta honom bevittna hela föreställningen på bänken. Med 20 minuter kvar kunde vi få svar på den frågan i och med att vänsterlöparen fick komma in och känna på mattan, för att använda ett uttjatat begrepp. Gardner visade direkt sin omgivning att han hade kommit in på planen igenom att spela fram Taylor som fick Boltons bästa målchans för dagen. Dessvärre blev det inget bättre av det hela än att hans skott hamnade en aning utanför och det blev inspark av det hela.
Bolton kunde därefter aldrig vaska fram några chanser av den högre skolan, något Blackburn inte gjorde under hela andra halvlek, vilket mynnade ut i ett slutresultat som var oförändrat efter 90 minuter. Det var bara en sådan där dag. En sådan där dag då resultattavlan subilt skrattar med en syrlig framtoning, men det finns läge att ta revansch på detta nästa helg då en bortamatch emot vederstyggliga Tottenham väntar på söndag. Tills dess kan vi vara glada åt att ha tagit åtta poäng efter åtta omgångar.
Bolton: Jääskeläinen, Steinsson (JoB 77), AoB, Cahill, Samuel, McCann, Davies, Nolan, Muamba (Gardner 69), Taylor (Riga 86), Elmander
Blackburn: Robinson, Simpson, Nelsen, Samba, Ooijer, Emerton, Villanueva (Derbyshire 62), Kerimoglu, Warnock, Fowler (Andrews 74), Roberts (McCarthy 78).
Publik: 24 778
Domare: Howard Webb
