In med Sven Duva på mitten
Tottenham är idag laget på allas läppar. Tyvärr är det av helt fel anledningar. Vi ligger sist i Premier League. Så är det. Minns denna dag.
Ok, så här är det nu. Det har knappast sett värre ut för Spurs än det gör idag. I alla fall inte i modern tid. Vi ligger sist. Säg det högt för dig själv. Tottenham. Sist. 2 poäng på 8 matcher. Vi har förlorat mot Boro, Sunderland, Hull och Stoke, för att nämna lag som vi gärna vill slå. Bör slå. Skall slå, men inte haft en suck mot.
Hur hamnade vi här…
Många förståsigpåare har försökt förklara att man aldrig skulle sparkat Jol, men det vet ju alla ni, så jag behöver inte upprepa det igen. Det fattas en ledare säger i princip alla. Inga nyheter det heller för oss inbitna.
Personligen mår jag väldigt bra. Jag är gift med den vackraste flickan i vår stad. Jag har mitt drömjobb som jag fått efter fyra års hårda studier. Vi har en bättre ekonomi nu än på länge. Jag har en ny tv. Jag har Canal+. Ny fin ljus lägenhet. Hälsa och vänner och familj. Ändå är jag mer deppig idag än jag kan minnas att jag varit sen gymnasiet (10 år sen). Känner mig meningslös. Börjar tappa intresset för fotboll överhuvudtaget. Maten smakar inget. Kaffet är för skarpt. Höstlöven bleka. Det regnar surt relegation rain. Igår somnade jag halv tre.
Vad måste hända? Något måste hända.
Ja, svaret på den frågan är att det självklart måste hända något, men om vi lärt oss något av historien så är det ju det att bara för att man byter manager så blir det inte bättre. Hur gärna hade vi inte velat att Jol var kvar att inte fått sparken i första läget. Nä, nu har Tottenham ledningen gjort ett val, man valde Ramos. Då får man gött visa lite stake och stötta sin man i motgången. Hamburg leder Bundesliga.
Det som måste hända är att Spurs måste börja spela och arbeta kontinuerligt. Samma gubbar, match efter match och klubben bör gå ut och offentligt deklarera att Ramos kommer sitter säkert och att man fortfarande har förtroendet för honom.
Någon av spelarna måste kliva fram och kliva fram på ett sätt så att det skapar hjärta hos medspelarna. En sak vill jag tydligt säga. Jenas är inte den mannen. Modric är inte den typen. Lennon är för vek, Bale för ung, Hudd för oordinarie, O´Hara kan vara den mannen nästa säsong, kanske redan nu. Den ende som kan leda laget som jag ser det idag är Zokora. Han tillhör den typen av spelare som det aldrig görs några Highlights DVD´er om. Man nästan alla lag har en spelare som man hatar att möta, men älskar att ha i sitt eget lag. I tider av motgångar är dessa spelare de som kämpar på, vinner dueller, närkamper och hela matcher åt sina lag. Jag tycker Ramos skall göra Zokora till lagkapten när inte King spelar. Peta Jenas och satsa på följande uppställning.
Jag efterlyser dos Santos som vänsterytter. Han är den ende offensive spelaren med en naturlig vänsterfot. Lägg där till ett tremannainnermittfält med Hudd eller O´Hara och Z som defensiva och Modric som offensiv. Sen kan Bentley och Lennon konkurrera om högerytterpositionen. Framåt är det hugget som stucket mellan Pavly och Bent.
Skillnaden är alltså att Spurs börjar köra med två defensiva istället för en som det har varit de senaste matcherna.
Sedan måste Spurs-ledningen redan nu leta efter en mittback som kan ersätta en King som aldrig spelar och en defensiv innermittfältare som kan ta ett gult kort vid rätt tillfälle och agera Sven Duva på mitten. Släpp ingen J***l över bron!!!
Det som behövs nu är is i magen, tålamod, kontinuitet och enighet. Det sista vi behöver nu är panik, kaos och att huvuden skall rulla. Nej, lugn i stormen. Det är en lång säsong. Jag är övertygad om att Spurs kommer att hänga kvar, om än knappt, kanske bara med en eller två poäng.
Det är inte i den yttre organisationen som förändringar måste ske, manager, spelare, tränare etc. Det är i den inre organisationen som släggan måste fram. Vi har en sportchef som är ett skämt. En ordförande som är låter hela Tottenham organisationen lida för sin egen stolthets skull. Vi har en ägande organisation som vill sälja, en arena som har en kapacitet som är hälften av efterfrågan.
Dessa är Tottenhams största problem, och det är också dessa problem som spökat för Tottenham sedan Premier League grundades på 90-talet. Oro bakom leden. En ledning med Jesus Gil y Gil syndromet, sparka, sparka och sparka. Det hela började med att klubben omstrukturerade och tog in en duo i hjärtat av klubben. Venables och Sugar. Dessa två började bråka omgående och i sviterna av detta inre kaos infann sig en oro och labilitet i klubben som har resulterat i alldeles för många tränare under alldeles för kort tid. Spurs är idag tillbaka på den position då vi drömde om UEFA-cupen. Minns ni den tiden?
Det finns en gräns. Alla har vi våra gränser. För Tottenhams del är den gränsen just nu väldigt nära att korsas. Och när det har hänt finns det ingen väg tillbaka. Det ryktas att fansen kommer att revoltera mot klubbledningen i matchen mot Bolton på söndag. Det kan vara början på en ny era för Tottenham som klubb och som glädje/sorgeämne för miljontals människor runt om på vår jord.
Only when it´s dark enough can you see the stars.
It´s always darkest before the dawn.
Joy comes in the morning.
Slutsats.
Diagnos: Identitetskris. Brist på ledaregenskaper. Inre oro. Håglöshet.
Recept: Ny ledning. Samma manager team. Ny Arena. Ny Lagkapten. Is i magen.
Det måste vända nu. Det bara måste göra det...
