Bolton - Legendarer
Här kan du läsa om ett urval av alla spelare som burit Boltons tröja igenom historien.
James Cassidy
Smeknamn: Jim
Född: 2 december 1869 - Kilmarnock, Skottland
År i klubben: 1889-1891, 1891-1892, 1892-1898
Matcher (Mål): 219 (101)
Landskamper (mål): ?
Position: Anfallare
Boltonkarriär
James är något så unikt som en av de allra första stora spelarna i Boltons långa historia. Men innan han kom till Bolton och förgyllde tillvaron för dess supportrar, inledde han sin karriär med att först testa på spel i bland annat Kilmarnock, Kilmarnock Athletic och Glasgow Hibernian i sitt Skottland, innan han kom som grön 20-åring till Bolton 1889 och blev en stor succé med en gång. Bortsett ifrån korta stopp i Carfin Shamrock och Celtic var han Bolton trogen i hela nio säsonger och hann på denna tid mäkta med 101 mål på 219 matcher och därmed etsa sig fast i historieböckerna som Boltons allra första målkung utav den högre skolan. Däremot fick han aldrig vinna något stort med klubben, det närmaste han kom var en finalplats i FA-Cupen 1894 då han gjorde Boltons tröstmål i 1-4 förlusten emot Notts County. Förutom detta är han kanske mest känd för är att ha gjort fem mål emot Sheffield United i ett FA-Cupmöte år 1890, i samma match gjorde en annan Boltonprofil vid namn David ”Davie” Weir fyra måli ”The Mighty Whites” förkrossande 13-0 seger. Han avslutade sin karriär i Bolton 1898 med närmare tio år av målfyrverkeri bakom sig.
Idag
Vad som hände med Cassidy efter hans tid i Bolton är inte helt klart, att han dog kan vi dock vara säkra på, men när eller hur han dog är inte känt. Det mest sannolika är att han lämnade fotbollen efter att han lämnat Bolton för att fortsätta sitt liv i en annan bana.
Joseph Smith
Smeknamn: Joe
Född: 25 juni 1889 – Dudley, England
År i klubben: 1908-1927
Matcher (Mål): 492 (277)
Landskamper (mål): 5 (1) England
Position: Anfallare
Boltonkarriär
Smith, en av de allra farligaste målskyttarna att ta på sig Boltons klubbdress, inledde faktiskt sin karriär i Bolton där han spelade under en period av enorma 19 år och hann under denna tid göra upp emot 300 mål och därmed bli en av de vassaste anfallarna i både Boltons och den engelska ligans historia. Med stor hjälp av den mycket duktige David Jack lyckades Smith slå ett dåvarande klubbrekord med sina 38 mål under säsongen 1920-1921. Han var bland annat även med att vinna två FA-Cupfinaler år 1923 samt 1926 under sin tid i Bolton innan han lämnade för spel i Stockport och därefter avslutade sin karriär i Darwen som spelande tränare under två säsonger fram till att han la av som spelare för gott 1931. Med hans 243 mål i högstadivisionen är han för tillfället den tionde bästa målskytten i den engelska historien och före namn som bland annat Bobby Charlton i och med detta. Bara en sådan sak.
Idag
Efter att Smith avslutade sin spelarkarriär fortsatte han per omgående med att vara enbart tränare i Reading och senare i sin hemstad Blackpool där han blev en stor legend fram till att han lämnade fotbollen totalt 1958 för att sedermera avlida den 11:e augusti 1971. Han blev 82 år och hann med att skapa fotbollshistoria, både som spelare och tränare och är en av de stora inom engelsk fotboll.
Edward Vizard
Smeknamn: Ted
Född: 7 juni 1889 – Cogan, Wales
År i klubben: 1910-1931
Matcher (Mål): 512 (70)
Landskamper (mål): 22 (0) Wales
Position: Försvarare/Mittfältare
Boltonkarriär
Ted är sinnebilden av en lojal spelare. Under sin mer än 20 år långa tid i Bolton var han alltid en utav de allramesta uppskattade spelarna oavsett omgivning eller medspelare. Under sin tid i klubben lyckades Bolton vinna FA-Cupen tre gånger (1923, 1926 och 1929) innan han lade av som aktiv spelare år 1931, då som 41-åring. Faktum är att Ted inte är en av de mest berömda namnen i Boltons historia, men väl en av de absolut mest betydelsefulla igenom sin fantastiska vilja och ärlighet på planen. Han gjorde visserligen inte många mål, men skapade mycket på sin vänsterkant där han trivdes som allra bäst. Sin fina lagmoral sägs han ha fått efter att ha spelat rugby med Penarth innan han anslöt till Bolton. Annan intressant kuriosa när det gäller Ted är att han deltog i första världskriget inom ”Royal Flying Corps” för att därefter komma hem till Bolton och ingå i den legendariske tränaren Charles Fowerakers lagbygge, som bland annat slog West Ham i FA-Cupfinalen år 1923.
Idag
Efter sin tid som aktiv spelare fortsatte Ted per omgående med att fokusera sig på en tränarkarriär, där han nådde relativt stora framgånger, främst hos Swindon Town, Queen’s Park Rangers och Wolverhampton Wanderers. Efter att han avslutat sin tränarkarriär ägnade han sig åt andra sysslor, såsom att arbeta på ett hotell, innan han gick bort på juldagen 1973, 84 år gammal.
David Bone Nightingale Jack
Smeknamn: David
Född: 10 september 1899 – Bolton, England
År i klubben: 1920-1928
Matcher (Mål): 295 (144)
Landskamper (mål): 9 (3) England
Position: Anfallare
Boltonkarriär
David är sannolikt mest känd för att vara den förste målskytten någonsin på Wembley, eller för att han var den förste spelaren vars övergångspris översteg 10 000 pund. Men det finns så mycket mer när det gäller David Jack. Han och en annan legendar, Joseph Smith, bildade ett anfallspar av en klass som Bolton aldrig tidigare skådat. Tillsammans var de en av dåtidens bästa anfallspar i världen och stänkte in bollar kors och tvärs. Detta genererade två FA-Cuptitlar samt ett rykte om att vara dödlig framför mål. Detta gjorde mål andra storklubbar sugna och det var Arsenal som kunde köpa honom år 1928. Bolton hade finansiella problem och var i stort sett tvungen att sälja honom. Men det är själva övergångsdiskussionen emellan Arsenals Herbert Chapman och Boltons representanter som är det intressanta i det hela. Chapman bjöd Boltons representanter på gin och tonic, samtidigt som han själv bara drack tonic. Detta gjorde att Chapman höll sig nykter samtidigt som Boltons representanter blev mycket berusade och lät sig övertalas om att sälja Jack för ett ”fyndpris”, som Chapman beskrev det.
Idag
Liksom Jack var en succé i Bolton, var han detsamma på Highbury också. Han blev omedelbart ordinarie och öste in bollar för sitt nya lag. Han stannade i Arsenal fram till 1934, då han blev tränare för Southend United och därefter Middlesbrough och Shelbourne innan han lade av och sedermera avled år 1958 som 59-åring.
Nat Lofthouse
Smeknamn: The Lion of Vienna, Lofthouse the Lionheart
Född: 27 Augusti 1925 - Bolton England
År i klubben: 1946-1960
Matcher (Mål): 452 (285)
Landskamper: 33 (30) England
Position: Central anfallare (''Centertank'')
Boltonkarriär
Den största av de stora. Bolton's absolut största legend. Ghod, Le God, kalla han vad
ni vill. Nat Lofthouse ÄR Bolton. Född och uppvuxen i staden gjorde Nat Lofthouse
debut som 15-åring i seniorlaget. Det skulle dock dröja 5 år innan han fick prova
på ligaspelet. Debuten i ligan kom 1946, då han nätade 2 gånger i 3-4 förlusten mot
Chelsea. Så sent som 1950 slog sig Lofthouse in i landslaget, trots att folk ansett
honom mer eller mindre given ett antal år tidigare. Lofthouse kom sedan att göra
30 mål på 33 landskamper (!) och förtjänade även sitt smeknamn ''The Lion of Vienna''
i landslagssammanhang. Mot Österrike (på den tiden ett bra landslag) i Wien hade Lofthouse stor uppvisning och gjorde 2 mål i 3-2 segern över österrikarna trots ett antal tuffa duster med motståndarna. En normal spelare hade brutit men Lofthouse vägrade och blev matchvinnare. Tillbaka i Bolton fortsatte framgångarna, och 1953 blev han
utsedd till ''English Footballer of the Year''. Samma år förlorade Bolton FA-Cup finalen
efter mål av Lofthouse. 1958 vann Bolton FA-Cupen efter finalseger mot Manchester United med 2-0 efter 2 mål av Lofthouse, varav det ena fortfarande är omtvistat. Lofthouse tacklade in United-målvakten Harry Gregg och bollen i mål samtidigt och domaren godkände målet. Målet är fortfarande en ''snackis'' när det vankas FA-Cup final eller Manchester-derby. I November 1958 tackade Lofthouse för sig i landslaget efter match mot Wales och i Bolton var det färdigt 1960 efter ankel- och knäskador. På 452 matcher bombade Lofthouse in otroliga 285 mål. Den störste av de alla tackade därmed för sig.
Idag
Efter spelarkarriären fortsatte Lofthouse som tränare och tog över Bolton mellan åren
1968-1970, och hade laget en kort period 1971. Blev sedan chefsscout för föreningen
innan han tog steget in i styrelsen. Han blev hedersmedborgare i Bolton 1989 och 1997
bestämde Wanderers att nya East Stand på Reebok Stadium därefter skulle heta Nat Lofthouse- Stand, vilket det gör än idag. Till dags dato är Nat Lofthouse hedersordförande i Wanderers. Den största legenden du kan tänka dig i staden Bolton och i fotbollsklubben Bolton Wanderers.
Edward Hopkinson
Smeknamn: Eddie
Född: 29 Oktober 1935 - Wheatley Hill England
År i klubben: 1952-1969
Matcher (Mål): 519 (0)
Landskamper:14 (0) England
Position: Målvakt
Boltonkarriär
Edward Hopkinson anslöt till Bolton 1952 från Oldham som ett stort målvaktslöfte. Det dröjde dock innan han tog över första-tröjan i kassen, men när han väl gjorde det (1956) var det inget snack om vem som var förstemålvakt. Radade upp storartade insatser i målet, och var tillsammans med Nat Lofthouse den största bidragande orsaken till att Bolton vann FA-Cupen 1958 efter finalseger mot Manchester United med 2-0. Tack vare sina fina insatser i Bolton's tröja belönades Hopkinson med en plats i landslagstruppen till Fotbolls VM i Sverige 1958, men ''Eddie'' var då placerad till bänken. Valde att tacka för sig i landslagssammanhang året efter (1959), men var ständigt Bolton trogen. Fortsatte att leverera bättre och bättre insatser ju äldre han blev, och blev en riktig publikfavorit på gamla hemmaplanen Burnden Park. Med åren samlade ''Eddie'' på sig ett antal seniormatcher i Bolton, och han har än idag klubbrekord i antalet spelade matcher (519 stycken). Han valde att lägga av med proffesionell fotboll hösten 1969, och förutom ett kort gästspel i Witton Albion (1 match) var beslutet definitivt. En sann gentleman och kanske den spelare med störst hjärta någonsin för Bolton tackade därmed för sig. Tveklöst den största målvakten någonsin i Bolton Wanderers.
Idag
Efter fotbollskarriären valde ''Eddie'' precis som många andra att prova på tränarkarriären.
Han var b.la. coach för Stockport och Bolton (vart annars?) innan han lämnade fotbolls-
branschen helt. Var även en frekvent besökare på Reebok Stadium innan han vid 68 års ålder, den 24 April 2004 lämnde jordelivet för gott. En av de största profilerna och trotjänarna i Bolton någonsin hade därmed gått ur tiden. En sann gentleman och legend som för alltid kommer leva kvar i Bolton.
Roy Hartle
Smeknamn: -
Född: 4 Oktober 1931 - Bromsgrove, England
År i klubben: 1947-1966
Matcher (Mål): 447 (11)
Landskamper: -
Position: Försvarare
Boltonkarriär
Hårdförde Roy Hartle gjorde sig ett namn i Wanderers i början av 1950-talet och tog en ordinare plats i seniorlaget under säsongen 1952-1953. Han var då en av de stora anledningarna till att Wanderers tog sig till FA-Cup final 1953, där man tyvärr föll mot Blackpool. Han var en av grundpelarna i det solida Bolton-försvaret tillsammans med sin ständige kompanjon, Tommy Banks. Många fotbolls- kunniga personer hävdar bestämt än idag att Roy Hartle är den kanske bästa försvararen någonsin som aldrig har gjort en landskamp. Uteblivna landslagsframgångar kompenserade Hartle med framgångar
i klubblaget istället. Han var given i det Bolton lag som vann FA-Cupen 1958 mot Manchester United, det kanske bästa Bolton-laget någonsin med spelare som Eddie Hopkinson, Tommy Banks, Nat Lofthouse och Roy Hartle själv. Ett svårslaget lag. Efter många framgångsrika år i Bolton, och med nära 500 matcher för klubben valde Hartle att lämna Wanderers 1966. Efter det framgångsrika 50-talet började många av stjärnorna att så sakteliga lämna laget eller lägga av, och Hartle var en av dessa. Han har dock aldrig betraktats som en svikare, utan snarare som en av de största genom tiderna. Även om
Bolton de efterföljande åren upplevde svagare säsonger så kommer alltid fansen och människorna i Bolton minnas Roy Hartle som mannen som alltid gav allt, i nära 500 matcher för klubben.
Idag
Hartle är kanske en av de allra mest frekventa besökarna på Reebok av alla gamla Bolton-spelare. Håller fortfarandestenhårt på laget och syns ofta till på matchdagarna. Supportrarna är fortfarande storm-förtjusta i den legendariska1958-årgången och de får väldigt ofta ställa upp på jippon i samband med matcher. I år (2008) är det 50-års jubileum och det har uppmärksammats med middagar och diverse hyllningarna på Reebok Stadium. Vissa Bolton-färger går aldrig ur. Roy Hartle is a true hero!
Warwick Rimmer
Smeknamn: -
Född: ? 1945 - Birkenhead England
År i klubben: 1960-1974
Matcher (Mål): 510 (17)
Landskamper: -
Position: Half-back (ung: defensiv mittfältare)
Boltonkarriär
Kom upp i seniorlaget i Bolton som 15-åring efter att ha vandrat den långa vägen via ungdoms- och junior- lagen i Wanderers. Gjorde sig ordinarie under de efterföljande åren i början av 1960-talet, och gjorde sig känd som en tuff-tacklande men väldigt talangfull mittfältare. Han var länge, länge Bolton trogen och tack vare sitt stora hjärta för klubben blev han en stor publikfavorit. Han fick vara med om att åka ur 2 serier på varandra, men som den stora Bolton- älskaren han var så stannade han kvar och vann tredje divisionen 1973. Man kan här säga att Bolton's existens som proffesionell klubb räddades. Självklart var Warwick Rimmer vid denna tidpunkten också utnämnd till lagkapten, något han varit sedan slutet på 1960-talet. Rimmer's största ögonblick i fotbollskarriären var alltså när han som lagkapten för Wanderers vann tredje divisionen. Kanske inte den mest meriterade och största spelaren i Bolton's historia, men antagligen en av få spelare
som i stort sett dedikerat sin aktiva karriär och sitt liv till Wanderers. Dessa personer förtjänar omnämnda och är solklara bland legendarerna på denna sidan. Warwick Rimmer är definitivt en av dessa. Han fick även en minneplats på den gamla hemmaarena Burnden Park för sina tjänster.
Idag
Efter 14 säsonger i Bolton blev nästa klubbadress Crewe, där han tillbringade 2 säsonger innan han där avslutade sin aktiva fotbollskarriär. Idag är Warwick Rimmer ungdomstränare i Tranmere Rovers, och ansvarar för deras ungdomsutveckling. Han har där varit oerhört framgångsrik i sitt arbete och belönats med diverse olika priser och stipendier för sitt framgångsrika talangutvecklande. Warwick Rimmer kommer för alltid att vara en av de största hos oss!
Roy Greaves
Smeknamn: Roy
Född: 4 april 1947 – Farnworth, England
År i klubben: 1965 - 1980
Matcher (Mål): 495 (66)
Landskamper (mål): -
Position: Mittfältare/Anfallare
Boltonkarriär
Roy var ännu en av dessa lojala Boltonspelare som för alltid blivit ihågkommen efter sitt avsked. Skillnaden emot för många andra var han en del av Bolton då laget hade stora problem med den sportsliga biten, exempelvis då Bolton blev degraderade till tredjedivisionen för första gången i historien. Under denna tid, i början av sin karriär, spelade han som anfallare och var inte på något vis dålig. Men det var då Jimmy Armfield tog över som tränare år 1971 som han kunde kliva ned på mittfältet och börja skina på allvar. Under de nästkommande åren blev Bolton allt bättre och nådde förstadivisionen under säsongen 1977/1978. Men lyckan varade inte länge och Bolton åkte ned igen två säsonger senare, vilket innebar slutet på Greaves tid i Bolton. Men under sin drygt tio år långa tid hann han med massor allt ifrån att bli ifrågasatt till att bli hyllad samt byta spelposition. Roy må inte ha varit den bästa spelaren i Boltons historia, sett till tekniska attribut, men med vilja kommer man långt.
Idag
Efter att Bolton degraderats flyttade Roy något överraskande till USA för att spela med Seattle Sounders innan han åkte tillbaka till England för att avsluta karriär hos Rochdale under säsongen 1982/1983. Till skillnad mot många andra spelare påbörjade han inte en tränarkarriär, han öppnade en pub. Den kan ni finna i Bolton, vart annars!
Paul Jones
Smeknamn: -
Född: 13 Maj 1953 - Ellesmere Port - England
År i klubben: 1970-1983
Matcher (Mål): 445 (38)
Landskamper: -
Position: Försvarare
Boltonkarriär
Paul Jones startade sin karriär i mindre klubbar runt omkring staden Bolton innan han tog steget till områdets stora klubb, Bolton, 1970 som 17 åring. Han gjorde sig känd som en skicklig försvarare som skulle komma att bli en av klubbens allra största trotjänare genom tiderna. Han spelade själv med några av de största Bolton spelarna genom tiderna såsom Warwick Rimmer, Peter Reid och Frank Worthington, ochupplevde under dessa åren både med och motgångar. Bland annat var han med om att åka ur ett par divisioner,vinna ett par och spela ett antal säsonger i högsta ligan. Bland annat var han med i det framgångsrik lag som tog sig tillbaka till högsta ligan 1978, och etablerade sig på nytt. Hos fansen blev han mer ochmer populär allteftersom han stannade kvar i laget. När Paul Jones efter säsongen 1982-1983 valde att lämnaBolton Wanderers hade han hunnit med att spela så många som 445 matcher för laget och gjort 38 mål. Hans445 matcher för klubben placerar honom bland de absolut största trotjänarna genom tiderna. Paul Jones var inte de stora rubrikernas man, men hans jobb i det tysta levererade mången framgång för Wanderers, var så säkra.
Idag
Efter Bolton blev det ett antal andra engelska lag för Paul Jones: Huddersfield, Oldham, Blackpool, Rochdaleoch slutligen Stockport där han avslutade karriären 37 år gammal 1990. Efter den aktiva karriären har hanvarit en frekvent besökare på Burnden Park/Reebok Stadium och bemöts än idag med stor respekt från såväl ung som gammal supporter.
Sam Allardyce
Smeknamn: Big Sam
Född: 19 Oktober 1954
År i klubben: 1973-1980, 1985-1986 (som spelare) 1999-2007 (som manager)
Matcher (Mål): 198 (21)
Landskamper: -
Position: Försvarare
Boltonkarriär
''Big Sam'' kom till Bolton som finnig 19-åring 1973, men lyckades trots tuff konkurrens att
etablera sig som mittback redan under sitt andra år i klubben. Var sedan gjuten i sin
mittbackspostion mellan åren 1974-1980, och nådde sin absolut största framgång som spelare när han var del i det Bolton-lag som vann division 1 säsongen 1977-1978. ''Big Sam'' valde sedan att prova lyckan i diverse olika klubbar som Sunderland, Millwall, Coventry och Huddersfield innan han återvände till Bolton för ett kort gästspel säsongen 1985-1986. Året efter var det återigen dags för ny klubb då han anslöt till Preston North End. De följande åren hattade Allardyce fram och tillbaka mellan olika klubbar innan han 1992 valde att avsluta sin aktiva karriär. Dock hade vi i Bolton inte sett det sista av Sam Allardyce..
Mangerkarriär
Efter fotbollskarriären valde Allardyce att hoppa på ett tränarjobb i Blackpool 1994. Han
gjorde sig snabbt populär i föreningen och hade en otrolig vinstprocent då han vann 43,13% av sina matcher. Han fortsatte sedan i Notts County innan han tog över Bolton i Oktober 1999. ''Big Sam'' lyckades få fart på Bolton-skutan, men missade avancemang den första säsongen. Året efter var det dock dags för högsta ligan igen! Efter två tuffa säsonger i Premier League kom så den riktiga skjutsen uppåt i tabellen säsongen 2003-2004 då man slutade åtta. Med små medel och lite gammalt blod lyckades Sam Allardyce sedan hålla kvar Bolton i toppen de följande säsongerna med slutplaceringerna 6, 8 och 7. 2 gånger kvalificerade han Bolton för UEFA-Cupen och förde laget till final i Ligacupen 2004. Den 29 April var det dock färdigt i Bolton. Efter totalt 370 matcher som manager tyckte ''Big Sam'' att de fick räcka, och i efterhand har det kommit fram att hans relation med Bolton's ägare Phil Gartside var det som fick honom att lämna. Allardyce ansåg att det satsades för lite pengar och Gartside menade att så inte var fallet. Allardyce förde laget så långt han kunde (placering 5, precis bakom ''the great four'') och tackade för sig. Utan att säga för mycket så är ''Big Sam'' den bästa och mest populära tränaren hittils i Bolton's historia. En sann legend!
Idag
Just idag (April 2008) är Sam Allardyce arbetslös manager och expertkommentator i engelsk TV. Efter Bolton föll lotten på Newcastle, men som alla andra tränare så går det inte att trolla med spelarmaterialet och förväntingarna som finns i Newcastle. Därför blev det foten den 9 januari 2008, något som förvånade många eftersom att man ansåg att Allardyce var en mycket duktig tränare och kanske en av få som kunde få ordning på ''the Toon Army''. ''Big Sam'' var även ett ständigt återkommande namn bland tänkbara kandidater till förbundskaptensposten för Englands landslag. Nu blev det istället Fabio Capello. Istället syns Sam Allardyce allt oftare på Reebok Stadium och kollar Wanderers matcher. Kärt återseende på gång?
Peter Reid
Smeknamn: -
Född: 29 Juni 1956 - Huyton England
År i klubben: 1974 - 1982
Matcher (Mål): 226 (23)
Landskamper: 13 (0) England
Position: Mittfältare
Boltonkarriär
Peter Reid kom som 18-årig talang till Bolton från sitt ungdomslag Huyton Boys år 1974.
Han hade sedan barnsben följt laget och var således en stor supporter av laget, och för
Reid var det en stor dröm som gick i uppfyllelse när han för första gången fick dra
på sig Bolton-tröjan. Han tog plats i Bolton något år innan en viss Frank Worthington
kom till klubben. Tillsammans med ovan nämnde var han en stor publikfavorit på Burnden
Park tack vare sitt stora Bolton-hjärta. Hans största ögonblick i Bolton-tröjan kom
1978 när man vann den engelska andra divison och blev uppflyttade till högsta ligan.
Peter Reid levererade hela tiden helgjutna insatser i laget, och blev således därför
intressant för konkurrenter runt om i England. Det slutade med att Everton la ett bud
på honom 1981, men klubbarna kunde inte komma överens om en rimlig övergångssumma. Dessvärre gick Reid skadad stora delar av säsongen 1981-1982, och hans prislapp devalverades. Till slut värvade Everton honom för £60 000, en summa som var betydligt lägre än den man hade förhandlat om 1981. Everton gjorde sig i Reid ett klipp större än man kunde ana.
Idag
Efter Bolton bar det som sagt av till Everton. Där var han i högsta grad delaktig i lagets
enorma framgångar under 1980-talet då man bland annat vann ligan, FA-Cupen och den gamla Cupvinnarcupen. Han blev uttagen i det legendariska engelska laget som deltog i fotbolls-VM 1986. Hans absolut största framgång kom när han blev framröstad till Årets Spelare i Europa 1985, snacka om en tung utmärkelse. Därefter valde Reid att satsa på en kombinerad spelare-manager karriär som inleddes i Manchester City. Han valde dock att helt övergå till tränarsysslan 1995 då han tog över Sunderland. Där skulle han bli kvar tills 2002, och han hade antagligen störst del i Sunderland's framgångsrika säsonger då. Idag är han klubblös, men jobbar som expertkommentator på BBC samt som fotbollsagent.
Frank Worthington
Smeknamn: Elvis
Född: 23 November 1948 - Halifax England
År i klubben: 1977-1979
Matcher (Mål): 84 (35)
Landskamper: 8 (2) England
Position: Anfallare
Boltonkarriär
Frank Worthington anlände till Bolton från Leicester 1977. I Leicester hade han gjort sig
ett känt namn genom att vara en pålitlig anfallare som visste vart målet var beläget. Det
skulle visa sig att takterna satt i även i Bolton. Han blev tidigt en kultspelare bland fansen
tack vare sitt långa hår och sina grandiosa polisonger. Han var även känd som en person som gillade att leva ett ''high-life'', vilket troligtvis begränsat hans internationella karriär.
I Bolton visade han dock mer prov på fotbollsspelaren-Worthington än problembarnet-Worthington. Han lyckades leverera 35 mål på 84 matcher i Bolton-tröjan, vilket får ses som starkt även med dagens mått mätt. Säsongen 1978-1979 knep han även titeln som årets skyttekung i den högsta engelska divisionen. Hans kultställning bland fansen blev ännu större och starkare när han i en match mot Ipswich 1979 gjorde ett riktigt klassiskt mål. Han tog emot bollen med ryggen mot mål, lurade bort hela Ipswich försvaret genom att kicka bollen mot låret för att därefter slå bollen över sig själv och hela backlinjen. Väl igenom backlinjen avslutade han ett konststycket med att bomba in en volley. Ett drömmål! Dock blev detta hans sista år i klubben. 1979 blev det flytt till konkurrenten Birmingham City och för Bolton och dess fans del innebar det att den stora
publikfavoriten hade gjort sina sista mål på Burnden Park
Idag
Efter Bolton blev det som sagt Birmingham City. Sejouren i Birmingham blev sådär lyckad men han gjorde trots allt 29 mål på 75 matcher. Dessvärre hade Frank problem vid sidan av banan som gjorde det svårt för honom att behålla en plats i ett lag i högsta ligan. Som en lösning på detta lånades han ut till Mjällby (!) där det blev 4 mål på 10 matcher. Om inte annat så träffade han nog ett antal damer under tiden i Sverige. Vidare blev det en utlåning till Tampa Bay. Åren som följde här efter spelade Frank i otaliga klubbar innan han 1989 slutade med fotboll. Idag är Frank en glad herre som närmar sig 60-strecket, och som har publicerat en självbiografi om sitt fotbollsspelande och livet utanför. Boken heter ''One Hump Or Two''.
John McGinlay
Smeknamn: Super-John
Född: 8 April 1964 - Inverness Skottland
År i klubben: 1992-1997
Matcher (Mål): 192 (87)
Landskamper: 13 (4) Skottland
Position: Anfallare
Boltonkarriär
''Super-John'' McGinlay hankade runt i flera mindre klubbar i England innan han hittade
''hem''. Hem i detta fallet är Bolton Wanderers, för det är här han gjort sig ett namn.
McGinlay anlände hur som helst till Wanderers från Millwall i September 1992. Redan första säsongen blev det jätte-succé då han på 39 matcher tryckte in 22 mål. Imponerande. Följande säsong (1993-1994) fortsatte hans målproduktion i den vita tröjan, och han imponerade i synnerhet i FA-Cupen då han nätade på storheter som Arsenal, Liverpool och Everton. Detta gjorde att han fick en välförtjänt plats i skottska landslaget, och där blev det 14 landskamper. Säsongen 1994-1995 blev en ännu större succé, då laget med John McGinlay i spetsen, gick till Ligacupfinal (förlust mot Liverpool) och efter en gastkramande Play-Off Final om Reading på Wembley (vinst 4-3 efter underläge 0-2) lyckade återvinna sin Premier League-status. Dessvärre för McGinlay's och Bolton's del var den följande säsongen i Premier League ingen större succé. McGinlay led av skador under säsongen och kunde inte göra sig riktig rättvisa men blev trots det bästa målskytt i laget med 6 baljor. Det blev tyvärr respass ur högsta ligan. Året efter (1996-1997) skulle bli en av McGinlays bästa säsonger i karriären då han tillsammans med anfallspartnern Nathan Blake mäktade med imponerande 54 mål. Bolton slog även poängrekord för divison 1 (98 poäng) och visiten i andraligan blev bara ettårig. ''Super- John'' gjorde bland annat det sista målet någonsin på Bolton's gamla hemmaarena Burnden Park i vinsten mot Charlton i April 1997. Bolton var alltså tillbaka i högsta ligan, vilket i mångt och mycket var McGinlays förtjänst, men någon fortsättning i klubben blev det inte. Dåvarande tränaren, Colin Todd, värvade bland annat in Dean Holdsworth och Peter Beardsley och när hans speltid inte var garanterad så valde han att lämna laget. Många supportrar sörjer än idag förlusten av ''Super-John''. Kanske hade han räddat kvar laget i högsta ligan året efter?
Idag
Efter Bolton bara det av till Bradford, men nya skadeproblem dök upp. Han nådde aldrig riktigt samma höjder som i Bolton i någon av sina efterföljande lag, utan slutade med proffesionell fotboll i laget Cincinnati Riverhawks i MLS år 2000. Efter att ha gästspelat i en radio-show i Bolton under 2004 så blev han kontaktad av sitt gamla MLS lag, Cincinnati, och verkar där idag som assisterande tränare. När han är ''hemma'' är han en trogen anhängare på Reebok Stadium. En sann hjälte bland fansen som aldrig kommer glömmas.
Guðni Bergsson
Smeknamn: Ice-Man
Född: 21 Juli 1965 - Reykjavik Island
År i klubben: 1995-2003
Matcher (Mål): 270 (22)
Landskamper: 80 (1) Island
Position: Försvarare
Boltonkarriär
Elegante Guðni Bergsson är en av de absoluta bästa och största försvarare
och lagkaptener Wanderers haft. Han anslöt till Bolton från Tottenham för
65,000£ (en summa som sedan steg till 110,000£) och gjorde sin debut
i Ligacup-Finalen mot Liverpool som slutade med förlust 1995. Vid hans första
bollberöring spelade han fram Alan Thompson till dennes mål, och sedan dess
var kärleken total mellan Bergsson och Wanderers. Han var med om att spela upp
klubben i Premier League säsongen 1995-96, och åkte ur densamma direkt. Var sedan
med om med- och motgångar under sina följande år och gjorde kanske sin största
insats när han spelade upp laget i Premier League 2001. Året efter visade han vägen
med lagkaptensbindeln på armen och höll laget kvar i högsta ligan. Premier League-
statusen behölls i sista matchen mot Middlesbrough FC hemma på Reebok Stadium då
man vann med 2-1, en match som skulle visa sig bli den sista för Guðni Bergsson i
Bolton's tröja. Trots otaliga övertalningsförsök från Sam Allardyce, (rykten talar
om att Big Sam försökt supa Guðni full och få honom att skriva på ett ett-års kontrakt!),
valde Guðni att lägga av med fotbollen efter säsongen 2002/2003.
Idag
Än idag är Guðni Bergsson högt respekterad i Bolton och Ice-Man som han kallas har
fortfarande en del kontakt med klubben. Han var bland annat en av de stora
anledningarna till att Grétar Rafn Steinsson skrev på för Bolton. Guðni Bergsson ÄR kult
i Bolton Wanderers.
Augustine Azuka Okocha
Smeknamn: Jay-Jay
Född: 14 Augusti 1973 - Enugu Nigeria
År i klubben: 2002-2006
Matcher (Mål):145 (18)
Landskamper:75 (14) Nigeria
Position: Mittfältare (Offensiv)
Boltonkarriär
Augustine ''Jay-Jay'' Okocha anslöt till Bolton från Paris Saint-Germain 2002. Värvningen
av Jay-Jay var lite ifrågasatt, då många menade att han den sista tiden inte presterat bra
i Frankrike vilket till viss del var sant. Väl på plats i Bolton slog Jay-Jay alla kritiker
på fingrarna. Vilken nytändning han fick under Sam Allardyce! Dribblingarna, farten,
passningarna och avsluten höll alltid hög kvalité under hans Bolton-era. Hur många Premier League-backar lekte han skägget av egentligen? Var en av de största anledningarna till Boltons framgångsrika säsonger, då han var lagets största kreatör och stjärna. Var ofta den som tog ansvaret för den offensiva spelet och gjorde det nästan alltid 100-procentigt. En av hans stora kvalitéer låg även i fasta situationer. En säker straffskytt och lurig frisparksläggare. Visade sig även förtjänt av lagkaptens-bindeln och ledde Bolton till final i Ligacupen 2004, då man föll mot Middlesbrough i finalen med 1-2. Samma år fick han i November utmärkelsen "FA Premier League Player of the Month''. Efter säsongen 2005/2006 lämnade publikfavoriten för Qatar SC i den penningstinna Mellanöstern-området. En sann profil hade därmed tackat för sig i Bolton-tröjan. Nummer 10 kommer alltid vara förknippat med Augustine ''Jay-Jay'' Okocha.
Idag
Spelade i Hull City av alla lag. Enligt honom själv var det högre makter som talade om för
honom att skriva på. Var mycket uppskattad av sin manager Phil Brown där. Tro fan det. Är
omåttligt populär i Bolton än idag, och det är inte omöjligt att du springer på en Bolton-
supporter med t-shirt trycket: "Jay Jay. So Good They Named Him Twice''. Det säger en del.
