Chelsea – Sunderland 5-0(3-0)
En formidabel uppvisning av Chelsea förvandlade Sunderland till statister. Det är bara att tacka för lektionen!
Chelsea:
Cech, Bosingwa, Alex, Cole(Bridge 36), Terry, Mikel, Cole(Drogba 62), Deco, Lampard, Malouda, Anelka(Mineiro 74)
Bänken: Ivanovic, Belletti, Hilario, Kalou
Sunderland:
Fulöp, Chimbonda, Nosworthy, Ferdinand, McCartney, Waghorn(Diouf 45), Malbranque(Henderson 45), Whitehead, Tainio, Richardson(Cisse 57), Jones
Bänken: Colgan, Bardsley, Reid, Meyler
Matchfakta:
1-0 Alex(26)
2-0 Anelka(29)
3-0 Anelka(45)
4-0 Lampard(50)
5-0 Anelka(52)
Varningar: Tainio(S)
Publik: 41 693
Domare: Martin Atkinson
Från första minuten tar hemmalaget Chelsea tag i matchen och Sunderland får jaga boll. Roy Keane har till denna match bl a petat Danny Collins och Dwight Yorke ur truppen, placerat Djibril Cisse och El-Hadji Diouf på bänken samt gett ynglingen Martyn Waghorn chansen från start. Att förutse nästkommande matchs startuppställning är och förbli omöjligt för en Sunderlandsupporter…. Det dröjer dock till den 16:e minuten innan Chelsea skapar en riktigt het målchans. Decos skott ser ut att via en bortaförsvarare ta i ribban, men returen kan rensas bort av Pascal Chimbonda. Efterhand som minutrarna går börjar hoppet vakna till liv. Nog borde det vara frustrerande för Chelsea att ha så mycket boll utan att få snabb utdelning? Kanske en snabb kontring av oss kan spä på frustrationen? Ack, vad fel man hade….
I den 27:e minuten tar sig Joe Cole in i straffområdet och avlossar ett inte alltför hårt skott med högerfoten. På något vis lyckas dock Marton Fulöp få bollen under sig. Den rullar vidare till Alex som en meter från mål inte kan missa. 1-0 till Chelsea och det låg såklart i luften. Bara 3 minuter senare gör Chelsea även 2-0 och målet är väldigt likt det första. Denna gång är det Frank Lampard som spelar in bollen i mitten, där först Alex och sedan Nicholas Anelka kan slå in bollen i ett återigen övergivet bortamål. Anelka är dock solklart offside och det är direkt svagt att varken domaren eller linjedomaren observerar detta. Efter detta mål känns det som en enda lång väntan på slutsignalen. Matchen är nu död och begraven och Chelsea gör som man vill när man vill. På 1 minuts övertid av första halvlek gör man 3-0 och återigen är det ett inspel från kanten som når en spelare som kan slå in bollen i tomt mål. Sist på bollen denna gång är återigen Anelka. Det ser ut som om Chimbonda borde haft frispark i situationen som föregick målet. Detta upprör Roy Keane så till den milda grad att han efter en vild diskussion med domartrion i pausen får se andra halvlek från läktaren.
Till andra halvlek har Keane dock bytt ut Waghorn och Steed Malbranque till förmån för Diouf och en annan yngling, Jordan Henderson, men det handlar egentligen nu bara om att spela av matchen och hålla siffrorna nere. I den 50:e minuten blir det 4-0 sedan Joe Cole rundar George McCartney och slår ett inlägg som Frank Lampard enkelt kan nicka in. Endast 2 minuter senare blir det även 5-0. Återigen är det Anelka, som via Fulöp kan se bollen retfullt rulla över linjen. Det känns som om det är dags att plocka fram kulramen, men tack och lov kopplar Chelsea på autopiloten och lugnar ner sig lite med målgörandet… I den 67:e minuten är den nyss inbytte Cisse faktiskt fri med Cech efter en passning från Tainio, men han får inte ordning på bollen och chansen rinner ut i sanden. Resten av matchen är egentligen inte mycket att orda om. Chelsea är flera klasser bättre än Sunderland, och vi ska vara tacksamma för att sifforna inte blev riktigt pinsamma. Någonstans känns det ändå som om vi visar en bättre glöd än i matchen mot Stoke. Om man nu ska ta med sig något positivt från denna match så får det väl vara det faktum att vi höll nollan de sista 40 minuterna. Chelsea spelar en riktigt attraktiv fotboll denna säsongen. Troligtvis kommer ligan att bli en uppgörelse mellan just Chelsea och Liverpool. För Sunderlands del finns det inte mycket annat att göra än att ta nya tag. Det finns en vecka på sig att slicka såren innan Portsmouth väntar på Stadium of Light. Roy Keanes laguttagning kommer säkert att diskuteras. Tänker man efter så har han gjort sådana här rockader förr inför möten med lag där vi på pappret inte ska ha en chans. Kanske är det så att han vill spara lite nyckelspelare i stället för att låta dem bränna krut mot storlagen? Det kanske trots allt kan visa sig vara en smart manöver i slutändan. Den som lever får se…
HAWAY THE LADS!
