"En girig, illojal och oärlig manager"
Harry Redknapp har fått en galet lyckosam inledning som manager för Tottenham. De inledningsvis kritiska rösterna om hans tillträde har mattats något och hyllningarna har de senaste dagarna duggat som ett stilla höstregn. En av Harrys hårdaste kritiker är journalisten och Tottenhamälskaren Erik Niva. White at Harts Fredrik Jonasson bad Erik att utveckla sina tankar.
F: Du är som sagt oerhört kritisk till Harry Redknapp och har sagt att han genom hela sin karriär varit en ful fisk. Den påstådda mutskandalen och övergångarna mellan Southampton och Portsmouth känner alla till, men vad finns det mer för exempel?
E: Behöver ni verkligen mer? I så fall ska ni ju läsa ”Broken Dreams” av Tom Bower, den uppmärksammade boken som vann priset som ”Sports Book of the Year” 2003. Undertiteln på boken är ”Vanity, Greed and the Souring of British Football”, och det är också en rätt bra summering av Harry Redknapp .
Boken ägnar ett helt kapitel åt Redknapp och hans metoder, och bilden som målas upp är verkligen inte smickrande. Under sina sju säsonger som West Ham-manager var Redknapp till exempel inblandad i enorma 134 spelartransfers, och enligt Bower var anledningen att han fick en nätt liten procent på många av övergångssummorna.
Han insisterade länge på att West Ham aldrig skulle sälja Rio Ferdinand så länge han var i klubben – en inställning som snabbt förändrades då han presenterades för ett koncept som gjorde att han själv skulle tjäna 300 000 pund på affären. ”At the end of the day så kommer ingen att give a monkey´s om dig när din karriär är över. Så enligt min åsikt så gäller det att tjäna stålar medan du kan”, preciserade Redknapp i en tidigare intervju.
Det stora problemet med honom är att han i första hand inte drivs av kärlek till en klubb eller ens kärlek till sporten – han drivs av en vilja att bli berömd och att tjäna pengar åt sig själv.
F: Man kunde aldrig lägga fram konkreta anklagelser mot Redknapp när det gäller de ovanstående anklagelserna om mutor och han bedömdes som oskyldig. Tror du på det och om inte, vad är det som gör att du tror att han är skyldig?
E: Alltså, i ett rättssamhälle som ska fria före det fäller så går ju väldigt många skurkar fria ”i brist på bevis”. Jag ska absolut inte påstå att jag sitter på hållfasta bevis eller oemotsägliga fakta – och ingen ska dömas oskyldig – men polisen tog ju in Redknapp med den fasta övertygelsen att han var skyldig. De lyckades sedan aldrig få fram tillräckligt för att få honom fälld, men mitt intryck är att deras övertygelse ändå kvarstår. Men med det sagt spelar det ingen större roll för mig om Redknapp är juridiskt skyldig eller inte – i min fotbollsvärld är han redan moraliskt dömd.
F: Fotbollen idag handlar mindre och mindre om lojalitet och klubbkänsla. Namn som Nicolas Anelka, Robbie Keane och Dimitar Berbatov ploppar upp mitt huvud, men det finns ju nästan oändligt med aktörer som svikit fansen för sin egen vinnings skull. Varför tycker du att Redknapp sticker ut från mängden?
E: Eftersom han är manager. En klubb skadas väldigt mycket mer av att ha en girig, illojal, oärlig manager än vad de skadas av att ha en spelare med samma egenskaper.
F: Vi lägger frågan om etik åt sidan lite. Som manager, vad anser du vara Redknapps största styrka respektive svaghet?
E: Största styrka: hans förmåga att få spelare att trivas och prestera. Största svaghet: hans taktiska oförmåga.
F: Om vi bortser från att det blev Redknapp, tycker du att det var rätt att sparka Juande Ramos och satsa på en ny manager? Hur tycker du att styrelsen med Daniel Levy i spetsen skött den uppkomna situationen?
E: Det var rätt att sparka Ramos, ja. Förfallet hade gått för långt, och det fanns inte längre något sätt för honom att vinna tillbaka omklädningsrummet. Levy och hans lakejer har ju inte direkt höljt sig själva i ära det senaste året, men med tanke på att vår förra ordförande hette Alan Sugar så känns han ju trots allt ändå fortfarande som en uppgradering.
Märkligt bara hur han investerade så enormt mycket tid och energi för att komma fram till den här sportchefsstrukturen – bara för att nu kasta den överbord på en enda dag. Jag säger nu inte att jag föredrar den, men jag säger att någonstans under hela rekryterings- och utvärderingsprocessen kring sportchefsrollen har stora misstag begåtts.
F: Ärligt, vill du att Redknapp lyckas i Spurs eller att han blir ännu ett fiasko och lämnar vår kära klubb fortare än kvickt?
E: De enda gånger jag har hoppats på förluster var under de sista, avgörande dagarna av Alan Sugars regim. Så illa är inte läget nu. Grundinställningen är att jag hellre vinner matcher med en sunkig manager än jag förlorar matcher med en sunkig manager.
