Inför Wolves-Burnley
Ny toppfight i the Championship.
Det känns som att vi möter Burnley hela tiden. Vi har legat i samma serie under hela 2000-talet utom när Wolves gjorde en blixtvisit i Premier League - men den säsongen möttes vi å andra sidan i Ligacupen, så det har blivit en hel del matcher. 16 möten bara under 2000-talet.
Nu är det dags för Burnley igen, denna gång på Molineux. Nu är matchen viktigare än på länge. Wolves leder tabellen och Burnley ligger på fjärde plats. Vi har åtta poängs försprång till dem, så om vi vinner blir det maffiga elva. Tungt! Ganska viktig match, eller hur?
Wolves är serieledare, men tja, jag vet inte. Jag såg senaste matchen på TV och vi vann visserligen med 2-1, men det var inte speciellt vackert. Inga skönhetspriser direkt. Vi ledde 2-0 efter 8 minuter och sen backade vi hem i resterande 82 minuter. Det gick bra, vi vann, men....serieledare? You could have fooled me!
Wolves toppar tabellen med fyra poängs försprång till tvåan Birmingham, men känns som att man bara väntar på att något ljushuvud ska komma på oss: "Vänta, dom var ju inte så bra!". Typ "Kejsarens nya kläder" i engelsk ligafotbollstappning. Men man ska inte klaga. We are top of the league, say we are top of the league! Så länge det varar.
Vi har två grymma strikers i Sylvan Ebanks-Blake och Chris Iwelumo. Det är nästan så att vilket lag som helst skulle toppa vår serie om de hade tillgång till våra två skarprättare. De gör mål på a-l-l-t. Det är GRYMT att se. Chans? Pang, mål. Det betyder att vi inte behöver spela speciellt bra, vi behöver inte ens dominera matcherna. SEB och Iwelumo behöver inte många bollberöringar så ligger lädret och rasslar bakom motståndarnas målvakt. Det är nästan Steve Bull-1987-känsla all over again.
Burnley är precis som vanligt. Samma gamla "Clarets": hemmastarka, men svaga på bortaplan. De har en Wolvesbekant snubbe i truppen: Ade Akinbiyi, bjässen som spelade för oss säsongen 1999/2000. Jag träffade Ade sommaren 2000 under Wolves pre-seasoncamp på Irland, strax innan han såldes till Leicester. Jag var livrädd och sade "Sir" tre gånger i samma mening när jag pratade med honom. Vilken koloss!
Burnley har två raka hemmasegrar, men de lär få svårt på Molineux mot serieledarna Wolves, visserligen har Burnley fem raka matcher utan förlust (bl.a. oavgjort mot Brum och vinst mot Reading), men de ska inte rå på the mighty Wolves, det kan jag inte tänka mig. Oddsen på Svenska Spel är för övrigt: 1,70 - 2,30 - 4,40. Vi är ganska klara favoriter, och det förstår jag.
Jag har sett Wolves vs Burnley live två gånger. 28 oktober 2001 (3-0 på Molineux) och 14 februari 2006 (1-0 på Turf Moor). Jag har alltid bra feeling när vi ska möta Burnley, vi brukar vinna. Vi har 61 segrar mot Burnleys 33 i inbördes möten. Vi är alltså nästan dubbelt så bra som dom.
ATT HOPPAS PÅ
Jag hoppas på bättre spel än senast. Det håller inte att göra ett snabbt mål och sen backa hem med 11 man under resten av matchen. Men så tror jag inte att det blir heller. Det är skillnad på en mycket svår bortamatch i Wales och en hemmamatch på det gyllene fortet Molineux.
ATT SE UPP FÖR
Christopher Eagles gjorde två mål i senaste matchen och verkar vara i bra form. Sen har de Wolves-kändisen Joey Gudjonsson också. Han spelade för Wolves i Premier League 2003/04. Ade Akinbiyi lär vi förmodligen slippa, han har inte spelat på tio matcher.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Har mycket svårt att se oss förlora hemma mot Burnley, även om det är ett bra lag. Historien säger att vi brukar ha lätt för dem och så blir det imorgon också, vi vinner ganska bekvämt med 2-0. Mål av Kightly och Iwelumo.
TROLIGT WOLVES-LAG
Wolves (4-4-2 f.h): Carl Ikeme - Kevin Foley, Michael Mancienne, Richard Stearman, Stephen Ward - Michel Kightly, David Jones, Karl Henry (c), Michael Gray - Sylvan Ebanks-Blake, Chris Iwelumo.
