Derby County - Sheffield Wednesday 3 - 0
Derby gjorde en riktig kanonmatch hemma på Pride Park när Sheffield W besegrades med komfortabla 3 mål mot 0. Kris Commons var pigg för dagen och Miles Addison fick äntligen trycka dit bollen i mål utan att därefter, högst tvivelaktigt, bli bestulen på målet.
Paul Jewell gjorde tre förändringar sedan senaste viktorian mot Leeds i League Cup. Unge Addison ersatte Przemyslaw Kazmierczak på mittfältet där även Gary Teale fick se sig bortprioriterad till förmån för unge herr Barazite. På topp klev stekhete Rob Hulse in medan Ellington tvingades finna sig i att fylla vattenflaskor. Mer kontroversiellt än bytena var kanske att Jewells guldgosse Roy Carrol fick stå kvar i kassen. För Bywater smakade nog den bänkningen lika bra som en käftsmäll med tanke på att han under sex ligamatcher gjort riktigt bra ifrån sig.
Derby mönstrade följande elva:
Carroll; Connolly, Davis, Nyatanga, Stewart; Barazite, Addison, Green (Zadkovich, 88), Commons (Kazmierczak, 87); Hulse, Villa (Ellington, 78).
Övriga: Bywater, McEveley.
Sheffield W startade med denna startelva:
Grant; McMahon, Beevers, Wood, Spurr; Tudgay, Watson, O’Connor, McAllister (Johnson, 57); Sodje (Burton, 57), Clarke (Jeffers, 68).
Övriga: O’Donnell, Buxton.
Mötena med Sheffield W är traditionsenligt lite som en återträff från högstadiet då gästernas Grant, Burton och Tudgay (som vanligtvis gör mål på PP) har ett förflutet i Rams. Matcherna blir dock sällan lika händelselösa och dagens match blev en riktig klag- och jubelföreställningar för hemmalaget. Under inledningen hade båda lagen goda chanser att rycka åt sig ledningen men släkten är som bekant värst och Grant visade gamla Derby-takter när han två gånger om förnekade evighetsmaskinen Paul Greens fina avslut. Även Hulse höll sig framme och fick till en fin nick som Grant kunde parera med vissa besvär. I gästerna var Sodje inledningsvis relativt hungrig och kunde mycket väl noterats för ett mål om inte Claude Davies och Carrol varsin gång lyckats med fenomenala sista-minuten-avvärjningar.
Efter 31 minuter tyckte dock den blivande publikfavoriten Kris Commons att det fick vara nog på målsumpandet och kunde, med sitt enastående tillslag, skicka iväg en projektil som satte Debyfansens hopp i brand. Framspelare var faktiskt en Sheffieldkille men Addison förtjänar ett hedersomnämnande då han pressat som en hund på mittfältet och slutligen tvingat fram en svag passning från gästernas Watson. Några minuter in i andra halvlek kunde sedermera också Addison själv förpassa bollen i mål och därmed släcka ett svagt Sheffieldhopp om poäng denna afton. Han jagade själv fram bollen till Commons som tackade för ett utmärkt mittfältsspel genom att friställa den ständigt löpande Addison. Den unge mittfältaren kunde därefter iskallt rulla in sitt första mål för sin favoritklubb och publikens jubel visste inga gränser. Att Addison börjar utvecklas till en nyckelspelare och kanske även en av seriens bästa mittfältare är extra roligt då det kan ses som ett kvitto på att Derbys talangutveckling trots allt inte är helt död. Vem saknar Savage i dagsläget? Inte undertecknad i alla fall. Må han finna lyckan i Qatar framöver men i Derby tackar vi för kaffet (ett extremt dyrt kaffe skall tilläggas).
Därmed var matchen avgjord och Derby kunde spela ut. En något tillbakadragen vänsterback vid namn Jordon Stewart passade dock på att bjuda publiken på ytterligare lördagsgodis då han från, cirkus gurka, 23 meter avlossade en äkta rackarrökare.
Bollen borrade in sig bakom en hopplöst chanslös Grant. Stewart följde sedan upp med en skrattframkallande dans och den 30 000-hövdade publiken verkade mer än nöjda med underhållningen. Derby har nu förlorat endast två av sina senaste 15 matcher
och forsätter utvecklingen i samma takt är en play off-plats ingen omöjlighet i år. Frågan är dock vad som händer under transferfönstert. Blir laget starkare där kan allt hända men försvinner någon nyckelspelare tror i alla fall undertecknad att serien kan bli avslagen ganska snabbt. Dock skall man minnas att vi ännu har Barnes på skadelistan. Om han, mot all förmodan, kan komma tillbaka i gammalt gott slag innan serien summeras vågar jag påstå att Derbys mittfält är topp tre i serien.
Bakåt kändes det stabilt och Bywater hinner gissningsvis få träsmak innan nästa chans kommer. Fast Carrol kan ju blanda skador och röda kort likt en annan blandar drinkar på fredagskvällen så allt kan hända visserligen. Klart är i alla fall att Derby har två kanonmålvakter i CCC-mått mätt.
Matchens tre bästa Derbyspelare:
1. Addison
2. Commons
3. Barazite
