Manchester United – Sunderland 1-0(0-0)
Ett managerlöst Sunderland gjorde en heroisk kämpainsats på Old Trafford. Vinstmålet föll först på övertid – mycket rättvist men samtidigt grymt – vi var ju så nära poäng!
Manchester United:
Van der Sar, Rafael, Ferdinand, Vidic, Evra, Fletcher(Anderson 67), Carrick, Ronaldo(Giggs 67), Park(Tevez 56), Berbatov, Rooney
Bänken: Kuszczak, Neville, Evans, Nani
Sunderland:
Fulöp, Chimbonda, Ferdinand, Collins, Bardsley, Yorke(Tainio 59), Malbranque, Whitehead(Edwards 75), Reid, Diouf, Cisse(Jones 68)
Bänken: Colgan, Nosworthy, Leadbitter, Murphy
Matchfakta:
1-0 Vidic(90)
Varningar: Rooney(M)
Publik: 75 400
Domare: Mark Halsey
Efter Roy Keanes avhopp i torsdags var det nog inte många som trodde på poäng på Old Trafford. Ett interimsstyre bestående av bl a Ricky Sbragia och Dwight Yorke hade fått i uppdrag att leda manskapet i denna match. Den sistnämnde hade placerat sig själv i startelvan till allmän förvåning, men faktum är att Yorke med sin rutin haft en positiv effekt på laget i just den här typen av matcher, där den förväntade matchbilden är spel mot ett mål(inte vårt…). Han gjorde inte bort sig denna gång heller…
Från matchens första minut är det hemmalaget som tar tag i taktpinnen. Sunderlands taktik är väldigt tydlig: alla man på försvarssida om bollen så fort som möjligt och dra ner på tempot. I den 12:e minuten skjuter Dimitar Berbatov ett skott som Marton Fulöp räddar, dock inte utan visst besvär. I den 15:e minuten räddar Fulöp igen, denna gång på ett skott från Wayne Rooney. Man sitter bara och väntar på ett hemmamål för dominansen är total. Sunderlands första ”målchans” kommer i den 24:e minuten. En slarvig bakåtpass är nära att ge friläge åt Djibril Cisse, men Nemanja Vidic visar sin snabbhet och hinner avvärja. United fortsätter att skapa chanser, men Sunderland försvarar sig på ett utmärkt sätt. Vår nästa ”målchans” kommer i den 41:a minuten efter att Anton Ferdinand tryckt ner El-Hadji Diouf, med frispark som följd. Denna petas av Andy Reid, till Cisse, som slarvigt skjuter i muren. Ja, ni förstår själva hur stor hemmadominansen var när man får leta efter målchanser på det här viset…. Det står dock 0-0 i paus och taktiken så här långt har varit klockren.
Den andra halvleken ser ut som om man har lagt ett kalkerpapper över den första. Uniteds bollinnehav är fortsatt mycket stort, men efterhand som tiden ökar frustrationen bland hemmaspelarna. Måltillfällena är många, men de riktigt högkaratiga chanserna lyser med sin frånvaro. Nämnas kan dock Michael Carricks vänsterskott som Fulöp räddar i den 54:e minuten, samt Ryan Giggs volleyskott över målet från nära håll i den 71:a minuten, efter Rafaels fina inlägg. De sista 10 minuterna skruvar United upp tempot ytterligare för att om möjligt få hål på den blåsvarta köttmuren av Sunderlandspelare, men det ser inte ut att lyckas. I den 90:e minuten får Sunderland sin första hörna för matchen sedan inhopparen Kenwyne Jones skott blockerats bort av Anton Ferdinand. Hörnan blir resultatlös, men det blir inte Uniteds efterföljande anfall. Carricks skott tar på Carlos Edwards och träffar Fulöps ena stolpe. Returen går ut till Vidic som från nära håll enkelt kan slå in 1-0 för United. Självklart väldigt rättvist sett till spelet, men samtidigt grymt mot de vilt kämpande Sunderlandspelarna! Man kan inte vara nöjd med spelet totalt sett, när man inte får möjlighet att spela anfallsspel. Jag vet inte om det var Unitedspelarnas överlägsenhet eller vår fega taktik som var anledningen. Hull lyckades ju göra 3 mål på United på Old Trafford för ett antal veckor sedan, vi skapade inte en enda målchans! I vilket fall som helst kunde man skönja en bättre attityd och disciplin hos Sunderlandspelarna än vad som varit fallet de senaste veckorna. Spelarna ska ha all heder av detta.
För oss alla som håller på Sunderland väntar spännande tider. Den närmaste veckan kommer spekulationerna om vem som ska bli vår kommande manager att överskugga allt annat. Vi får väl se om vi har en ny ”gaffer” till den fruktansvärt viktiga hemmamatchen mot West Bromwich nästa helg. Låt oss hoppas att så är fallet!
HAWAY THE LADS!
