Falkens Funderingar: 27 December 2013: Om bubblor och serieledning
Jag läste en krönika om medgångssupportrar nyligen. Från Manchester Uniteds redaktion. Den var läsvärd och jag log åt den. Jag tyckte att det var skönt att United fick plågas lite. I många fall är fansen en massa lycksökare som tittar längst uppe i tabellen, är fullständigt historielösa, och gnölar när United inte leder tabellen. Men så är det. Gunners har haft precis likadant de senaste sju åren. En massa gapiga skitungar, s.k medgångssupportar, en massa historielösa FIFA14-spelande snorungar, som lever sitt liv bakom ett spel och som är världens bästa supportar när Gunners spelar bra, men som beter sig som lobotomerade idioter när det börjar knacka i spelet. Jag tror precis att ni vet vilka ni är. Jag kan klistra in delar av vårt forum från första halvlek mot West Ham, så ser ni. Jag ber er- Försvinn! och kom inte tillbaka till Gunners. Ni är inga fans; ni är en skock medgångsfår, som inte står bakom klubben när det går dåligt. Det kallas dolkstötar i historien och något som Brutus gav Caesar. Försvinn och lämna ifrån er allt det står Gunners på.
Det fullständigt outgrundliga hat och den mobbing som exempelvis just nu sker mot Giroud är inte värdigt en supporter. Fullkomligt oresonligt och oskäligt. Jag har absolut inget emot konstruktiv kritik, men när en kritik övergår mot mobbing, virtuella bu-rop eller hatramsor, så blir man bara ledsen och rädd och tyvärr. Ni är inte värdiga att vara Arsenalsupportrar, ni skall inte behandlas som Arsenalsupportrar och ni kan inte kalla er Arsenalsupportrar.
Sisådär..det kändes skönt.
Skall vi känna efter hur tre poäng mot West Ham sitter då?
Jo tack. Bubblorna försvann från Boleyn Ground. Gunners är uppe i ligaledning igen efter 18 spelade matcher och ligan har tätnat till rejät. Det kommer upp en hel hög bakifrån som tar poäng och jag undrar när ligan var så pass jämn att det låg åtta lag inom åtta poäng. Mest oroande är det att de två oljeburna pråmarna City och Chelsea vinner. På halvfart. Det känns inte heller som de direkt tar i så de kräks när de vinner. United får kämpa och avgjorde ju inte ens själva. Spurs har jag som vabligt räknat bort, men kommer att kämpa om en femteplats.Nästa match är mot formstarka Magpies, vars 5-1 mot Stoke ser kraftfullt ut, men då skall man veta att Stoke spelade med 10 man i en timme.
Men Hammers-matchen då? Jo, men det var väl en skapligt stabil match. West Ham stod emot bra och var definitivt inte ofarliga. Deras första kvart i andra halvlek var mycket bra och Carlton Cole kunde gjort mer än ett mål. Måste säga att jag gillar Matt Jarvis på kanten som är en jäkel på att få in bollarna från kanten. För något år sedan var det ett jäkla skrik efter Diamé, men han känns väl ganska medelmåttig. Wenger menade efter matchen att förmågan att hålla 0-1 och inte släppa in ett till var..."...the turning point of the game but after that we had plenty of chances in the first half, we couldn't take our chances but after that we responded very well and won the game in a convincing way."
Förvisso brändes det en del chanser; visst borde Giroud fått sin vänsterslägga på mål och visst borde Walcott fått Ramseys härliga inspel på mål, men årets Gunners skapar mycket mer än tidigare och man är numera säker på att det förr eller senare kommer ett läge som gör att det blir mål. Just den säkerheten har jag inte sett på flera år. Bollarna från Özil och Cazorla är rakare, de går in i straffområdet och även fast Giroud just nu inte gör målen, så är han som pansarkryssaren Potenkim i boxen. Han möter boll, han gör sig spelbar, skapar ytor och gör väldigt mycket nytta.Förr eller senare kommer målen och nu gjorde Walcott två stycken i snabb följd. Jag såg paniken i West Hamsspelarnas blickar när Gunners gick till attack efter 1-1. De kände att detta inte skulle gå att hålla emot. Samtidigt som matchen var jag i Jönköping och såg LHC krossa HV71 med 7-1 och det var liknande blickar i HVs försvar när LHC skickade in Arlbrandt-Hjalmarsson-Sjögren.
Skönt också att äntligen vända en match också. 0-1 till 3-1 ger självförtroende och en framgångskänsla. Viktigt att visa den mentala styrkan och det kommer att bli väldigt väsentligt framöver. Att komma tillbaka efter City och Chelsea var också fantastiskt nödvändigt. Behovet av trendbrott.
Sista halvtimmen mot West Ham var ren och skär utspelning. Bollinnehavet enormt stort, chanserna många, spelarna hungriga och jag gladdes något oerhört åt att Podolski fick näta. Lukas är en av de gladaste tyskarna som finns och hans vänsterskott är löjligt hårt och han träffar nästan alltid mål. Wenger har ett skapligt sparkapital i honom, men vet att han också har varit borta ett tag.."...He has been out for four four months, he has not played one game. I try to get him slowly back to competitiveness and he has shown he can have a huge impact because he can score and make goals - he can give assists. But on the pitch we had Podolski and Walcott and Giroud and Ozil and Cazorla you know when you lose the ball you can be a bit vulnerable but we had to go for it."
Det var ett London-derby helt efter skolböckerna. Bra inramning, bra tempo, utmärkta chanser, schysst spel och tre poäng för Gunners. Ramsey skadades och det är naturligtvis inte så bra; å andra sidan var han förtjänt av lite vila och till nästa match är Wilshere tillbaka, så det behöver inte betyda massor. Podolski såg pigg ut, Walcott fortsätter att göra mål, Cazorla var bitvis lysande och försvaret intakt. Det är det serieledning igen och kan det vara så att de där illasinnade rösterna har somnat in. Tillfälligtvis? Jag hoppas för gott. Om man håller på Gunners sjungs lovord och glädje. Nu ser vi framåt mot Magpies borta. Tre nya poäng?
