I zentemplet med Harry Houdini
Harry Redknapp har nio vinster på 13 matcher i Tottenham, ett väldigt bra facit.

I zentemplet med Harry Houdini

Är verkligen Harry ”Houdini” Redknapp så här bra? Jämförelsen med Juande Ramos talar sitt tydliga språk. Men kan ’arry vara så mycket bättre än erkänt duktige Ramos. Detta har det nog funderats en hel del kring.

Av någon anledning blir det så här i sportvärlden, lite titt som tätt, att någon underpresterare eller medelmåtta lyckas höja sitt marknadsvärde något helt extraordinärt vilket leder till, för oss som köper haijpen, jobbiga tider. Riktigt jobbiga tider.

Det började under Jol, eskalerade under Ramos. Oordning blev kaos. När Redknapp tog över fanns inget ledarskap, inget mittfält, en målvakt som alla gnällde på, det rådde total förvirring i klubben. Jag trodde att det skulle ta år att fixa. Ack så fel jag hade.

Jag tar inte på något sätt ifrån vad Redknapp gjort med THFC i jämförelsen med Ramos arbete utan tvärtom. Om vi ser till statistiken under de båda herrarnas tid i Spurs så hade Ramos en vinststatistik på strax under 40 % medan Redknapp har 70 %. Nu är det lite för tidigt att jämföra med andra tränare men 70 % är grymt bra. Det tyder ändå på att Redknapp klarat av övergången från mindre klubbar till Spurs på ett galant sätt medan Ramos inte klarade omställningen till Tottenham. Vad har då Redknapp lyckats med som inte Ramos klarade? Enligt mig; harmoni.

Den defensiv som Redknapp skapat ser man bara i välspelande storlag. Offensiven är fortfarande lidande med det är resultatet av en plan. Planen är harmoni och balans. Denna halvkriminelle wheeler dealer gubbe har en egenskap som passar THFC som handen i handsken, ”man management” (med saknad av svensk ersättning). Han verkar oerhört skicklig på att skapa bra stämning och verkar dessutom duktig på att stärka individen. Jag misstänker att om tränare som Capello eller Ferguson, två av världens bästa och mest respekterade, tagit över Spurs hade det miserabla bara fortsatt. Pusselbiten som saknades var en skön gubbe.

Tillbaka till planen. Enligt mig är planen tydlig. Först skapa harmoni i truppen sedan bygga en defensiv och sist från defensiven utveckla offensiven. Detta arbete verkar ha gått fortare än någon kunnat ana. Det är framför allt de två senaste ligamatcherna jag ser som något av ett startskott. Tottenham verkar hittat harmonin och defensiven är ypperlig. Att neutralisera West Ham är kanske inte något som ses som storverk men att nolla Man U i ett läge där de är piskade att ta poäng för att hänga på i toppen gör inga dussinlirare. Det är bara att titta på facit, Spurs har ett snitt på 0.25 insläppta de sista fyra ligamatcherna. Med det är vi bäst i Premier League och bland de bästa i Europa. Fyra matcher kanske inte säger så mycket men med de två senaste matcherna är det en stark indikation.

Nu när harmonin och den defensiva balansen är funnen ska det bli intressant att se när Redknapp börja balansera laget lite mer offensivt. Jag tror han kommer att spela så här ett tag till, kanske till och med resten av säsongen, för att sätta strukturen.

Den senaste tiden har jag hört en del misstycke om en del spelare, framför allt Bentley. För Bentley har det defensiva arbetet varit prioriterat under Redknapp och det syns. Han har gjort det superbt, från att pressa back vid offensiv hörnflagga till att vara understöd i defensiven. Vilket naturligt har lett till att offensiven blivit lidande. Samma ser man hos Modric och Lennon även om dessa är mer naturligt offensiva så har de utvecklats enormt i det defensiva arbetet, vilket faktiskt lett till att de har spelat bättre. Zokora och Jenas, de som jag skällt allra mest på, har det hänt något speciellt med. De har gått från att varit direkt urusla till skitbra. Helt enkelt! De två sistnämnda är nyckeln till balansen. En annan som fått en och annan verbal snyting är Pavlyuchenko. Det syns att Pav spelar i en obekväm roll. Men jag tror att Houdini väljer Pav före Bent för att Pav passar bättre i planen. Pav, tror jag, är mer stryktålig, springer mer och är bättre i det kollektiva arbetet. I nuläget spelar vi mer ett 4-6 istället för det mer traditionella 4-4-2 vilket lett till att Spurs täppt till defensiven.

Vad händer då framöver? Ingenting hoppas jag. Fortsätt bygga på rutinerna, bygg klart fortet.

Vi lever i en tid som är dominerad av ”instant gratification” och det leder inte till framgång. Titta på Villarreal, en liten klubb som är ute och spelar Champions League, otroligt imponerande. Jag önskar något liknande av THFC. Januarifönstret öppnar snart och det har deklarerats att det inte kommer att spenderas med mängder med pengar. I dagsläget är detta inget negativt. Kan vi få ett par hårt jobbande, lojala, lagspelare som kan stärka upp fortet plus ett offensivt yrväder som sakta kan spelas in i truppen är jag mer än nöjd. För att under sommaren balansera upp laget mer offensivt.

I England kan vi inte konkurrera med pengar, vi kan inte köpa ett topplag. Det finns klubbar med mycket djupare fickor än Spurs. Men, fortsätter vi påbörjat arbete och prioriterar balans och harmoni, fortsätter vi att bygga långsiktigt samt acceptera att det kanske kommer några dippar och se denna säsong och till och med nästa som en uppbyggnadsfas, har vi i alla fall gett oss chansen. Villarreal har jag tagit upp, det finns fler klubbar ute i Europa som jobbar på liknande sätt med stort tålamod och långsiktighet. Detta borde också vara THFC modell, harmoni och balans över tid.

Gästkrönikör Victor Åströmbrorhemming@gmail.com2008-12-16 00:18:00
Author

Fler artiklar om Tottenham