Birmingham-Reading 1-3
The Royals vann ytterligare ett toppmöte.
Undertecknads oro innan match visade sig vara obefogad.
Readings lag: Federici, Rosenior, Duberry, Ingimarsson, Armstrong, Henry (Gunnarsson 75), Cisse, Harper, Stephen Hunt, Doyle, Noel Hunt (Long 27)
BIRMINGHAM CITY 1 READING 3 (0-1)
Reading: Noel Hunt (13 min), Doyle (66 min), Cisse (82 min)
Birmingham: Phillips (60 min)
Publik: 19,695
Matchen började ganska avvaktande och det kändes till en början att båda lagen var rädda för att förlora. Men matchen tog fart efter dryga 10 minuter då Noel Hunt och Queudrue nickade ihop. Hunt skulle bli tvungen att byta mot Shane Long en kvart senare, men innan det lyckades han knorra en underbar frispark över muren och ner i målvakt Taylors högra hörn. Nästan otagbart, men visst var det lite fingrar på bollen?
Kan han sånt? Tydigen!
Både Hunt och Doyle hade senare hyfsade möjligheter att utöka, men 1-0 stod sig halvleken ut och det kändes mycket säkert då hemmalaget knappt hade skapat någonting.
Första kvarten var ganska stillsam och fotbollen var väl inte den bästa nu. Men plötsligt ändrades alla förutsättningar då båda våra yttermittfältare befanns sig på den högra sidan och bollen spelades in till en tvekande Cisse i mitten. Istället för att göra ett enkelt tillbakaspel till Ingimarsson, blev han av med bollen till Carsley som spelade fram till Phillips som på ett mycket fint sätt satte bollen säkert i mål från ca 20 meter.
Det kändes fruktansvärt onödigt i detta läge, och en och annan ramsa kom ur munnen.
Men bara fem minuter senare kunde skytteligaledaren Doyle nicka in en fint slagen frispark från Hunt den äldre. Jaidi kan inte vara helt nöjd med sitt jobb i den situationen.
Den reslige mittbacken skulle dock få ett ypperligt läge till revansch, men hans nick träffade istället Jerome precis framför mållinjen.
Ytterligare bra chanser från Phillips och inbytte Bent, fick Federici i målet att visa vad han kunde.
Birmingham kändes ordentligt heta i detta läge, och därför kom 1-3 som en stor befrielse.
Det var Cisse som snyggt hängde in ett kanoninlägg från Kevin Doyle, och då detta kom 10 minuter före slutet, så kändes detta som spiken.
Reading vinner, och jag tycker de gör det välförtjänt. Kvitteringschanser saknades förvisso inte, men i det stora hela så kontrollerade vi händelserna.
Vi gick i och med detta förbi Birmingham, men något säger mig att vi inte sett det sista av de blåa? Returmöte på Madejski avslutningsdagen i maj.
Up uuurrrzzzzz
