Arsenal – Portsmouth 1-0 (0-0)
”One nil to the Arsenal” för hela slanten när Arsene Wenger och Tony Adams möttes på Emirates Stadium i en smått tråkig match
Tre dagar återstår av 2008, ett prövningens år för Arsenalfansen, och årets sista match stod på dagordningen. Arsenal var värd på Emirates Stadium och Tony Adams och hans Portsmouth var gäster.
Då jag såg matchen tillsammans med några vänner på vårt lokala stammisställe (där jag för övrigt avnjöt en kebabtallrik, vilket aldrig sitter fel) sågs matchen på storbild, dock utan ljud. Ryktet säger dock att Tony Adams besjöngs ett antal gånger, vilket han definitivt är värd efter alla sina år, matcher och mål i Arsenals tröja.
Arsenal tappade på annandagen sin tvåmålsledning på Villa Park och var med all säkerhet taggade att avsluta året på bästa sätt och revanschera sig. Arsene Wenger valde dock att åsidosätta Robin van Persie och istället starta med Emmanuel Adebayor som var tillbaka från sin horribla avstängning och vid hans sida danske Nicklas Bendtner som haft en minst sagt ljummen säsong.
Kolo Toure fick inte heller han förnyat förtroende utan fick sitta på bänken och istället mönstrade Le Boss en helfransk backlinje med Mikael Silvestre i mittlåset med William Gallas. På mittfältet fick Abou Diaby och Denilson förnyat förtroende. I mål fanns som vanligt den elegante och kepsiförda Manuel Almunia.
Första halvlek
Gästande Pompey stod för avsparken efter Alan Wileys signal, men det såg snarare ut som startskottet för uppjoggningen innan match snarare än början av matchen. Dom första 15 minuterna var chansfattiga och saknade tempo. Arsenal hade visserligen tre hörnor under den här första kvarten men ingen var speciellt farlig eller nämnvärd.
Bendtner och Adebayor på topp är nog inte världens mest dynamiska duo. Adebayor hämtar gärna boll eller springer offside medan Bendtner också han sjunker ner och hämtar boll men också ibland överskattar sin förmåga lite. Jag tror att han hade mått bra av en garageport att passa bollen mot.
I den 24 minuten gick matchen från iskall till vad jag skulle kalla fesljummen. Pompey körde mycket på sina långbollar och slutligen gick det vägen. Bollen gick mot Peter Crouch som alltid är farlig i luftrummet. Bollen prickar dock stolpen efter mötet med den gänglige engelsmannens panna och på returen är Mikael Silvestre där och får iväg bollen.
Temperaturen skruvades upp ytterligare ett snäpp utan att vara långt ifrån hett. En djupledsboll letar sig fram till Adebayor som såväl Sylvain Distin som gamle Gunnern Sol Campbell verkade ha tappat markeringen på. Ensam mot David James förväntade sig nästan alla 1-0, och då han också rundat engelsmannen förväntade sig varenda en Gunnersledning. Så var dock inte fallet. Efter ett långt ben från Distin och lite kamp från Campbell fick man sjunka tillbaka i stolen med jublet i halsen och ansiktet begravt i händerna. Hur gick det där till?
Samir Nasri fick äran att stå för mittfältets kreativitet i avsaknad av Cesc, något han gjorde på ett bra sätt. Fransmannen fick en fri roll och flyttade mellan kanterna och var också inne i mitten ett par gånger. Två skott fick han iväg i halvleken, men inget farligare än att det kunde styras till hörna från täckande backar.
Den första halvleken slutade mållös och de båda lagen joggade in i sina respektive omklädningsrum för att värma sig och ta ett taktiksnack. Jag tror att Tony Adams var mer nöjd med resultatet än Arsene Wenger.
Andra halvlek
Inga byten gjordes i paus och samma Arsenalelva som startade matchen sparkade igång dom sista 45 minuterna fotboll för Arsenal för i år. Samma elva, ledda av duktige Nasri, fixade också en farlig chans ganska omgående. Nasris hörna såg ofarlig ut men en ovanligt darrig James tappade bollen och Silvestre hade fritt fram. Silvestre är dock inte den där måltjuven som Arsenal ibland saknar och hans nick räddades framför mållinjen.
Gästande Pompey gör ett tidigt byte i den andra halvleken då Arsenalfostrade Richard Hughes utgår. Han ser ut att ha åkt på en smäll och med ett gult kort i bagaget från den första halvleken är det inget att laborera med. Arnold Mvuemba ersätter bredvid Sean Davis och Traktor Bouba-Diop på mittfältet.
Adebayor har ytterligare en chans, men med i stort sett öppet mål lyckas han få iväg en halvvolley i burgaveln och det är inte togolesens dag. Innan dess hade Arsenal haft ytterligare hörnor, men ingen ledde till jubel, knutna nävar eller vrål i falsett.
Allt eftersom minuterna tickade och Bendtner misslyckades med det mesta skrek jag lite för att få in Robin van Persie istället för dansken, men istället väljer Wenger att plocka ut Emmanuel Eboue som gjort en bra match och istället sätta in Carlos Vela på yttermittfältet. Ett intressant byte, och bra för den delen. Med mexikanen på kanten fick vi in lite speed och finess, något som saknats emellanåt.
Våran efter bytet giftiga vänsterkant med Vela och Clichy fixar fram ännu fler hörnor och bjuder på en och en annan tunnel. Tyvärr, och som vanligt när det gäller Arsenal, blir hörnorna ofarliga och nickas oftast enkelt iväg eller blir bara totalt missriktade.
Wenger gör ett andra byte och trots att hans lag är mållöst är det Aaron Ramsey som byts in. Abou Diaby har sprungit färdigt och lufsar ut mot bänken med sina jättelika ben. Fransmannen har gjort en bra match och dom där jättelika benen besitter en hel del teknik.
”Den som väntar på något gott...” har vi nog alla hört för många gånger här i livet. Många av gångerna stämmer inte det där talesättet men idag så visade William Gallas vad det handlar om. Efter att ha haft en allmänt stabbig match med förstatouch som någon med träben är han högst på en frispark och knoppar in 1-0 till Arsenal. David James står återigen för ett darrigt ingripande och Arsenal ser ut att gå mot vinst med blott nio minuter kvar av matchen.
Pompey ser dock inte ut att ha orken kvar i benen eller mentalt och något kvitteringsmål blir det inte. Tony Adams åker hem med en alltid lika jobbig ”hedersam” förlust i bagaget och det känns tyvärr som att vår käre legend sitter löst.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 3 – Sysslolös så när som någon höjdboll att plocka ner. Såg dock lite, lite darrig ut på Crouch stolpträff i första halvleken.
Bacary Sagna 4 – Inte lika bra som senast då han var magnifik, men han gjorde en bra match och släppte inte förbi sig någon.
Mikael Silvestre 2 – Har en del att jobba på, passningsspelet bland annat. Stabbig och väldigt långt ifrån stabil i sitt spel.
William Gallas 3 – Avgör matchen, men såg liksom Silvestre både stabbig och instabil ut rent spelmässigt.
Gaël Clichy 4 – Springer, tunnlar, bryter och springer lite till. Det där, mina damer och herrar, är vardagsmat för vår käre vänsterback.
Emmanuel Eboue 3 – Stabil insats. Verkar vara på väg att hitta formen igen och har nog tystat många tvivlare senaste tiden.
Denilson 2 – Har en dålig dag på jobbet och kan nog behöva nyårsvilan från det tunga matchandet.
Abou Diaby 3 – Påminner lite om en spindel då hans ben verkar vara överallt och täcka bollen.
Samir Nasri 4 – Står för den mesta av kreativiteten idag innan Carlos Vela byttes in. Borde träna på att lägga hörnor.
Nicklas Bendtner 2 – Seriöst, det här håller inte. Tillbaka till ritbordet. Åk på lån. Träna hårdare. Vad som helst. I startelvan hör han inte hemma.
Emmanuel Adebayor 2 – Hittade inte målet idag även fast han borde ha gjort det två gånger.
Carlos Vela 3 – Gör ett bra inhopp och skaffade oss ett par hörnor och bjöd på tunnlar. Jag fick mersmak av att se honom på vänsterkanten.
Aaron Ramsey spelade för kort tid för att betygsättas. Kvar på bänken fanns Fabianski, Gibbs, Toure, Wilshere och van Persie.
Matchens utropstecken
Carlos Vela på vänsterkanten. Det tål att sägas igen. Jag fick verkligen mersmak. Allt som saknas nu är lite muskler och ett PL-mål.
Matchens frågetecken
Anfallsparet. Adebayor missar två klara chanser och Bendtner är lite som nyårsnatten innan tolvslaget. Iskall utan att blixtra till.
Det var 2008 det. Nu väntar FA-cupmöte med Plymouth den tredje januari efter lite välbehövlig vila för laget.
