Nyårsdrömmar från en svältfödd spurs-själ
Från en trea i ett gnistrande rimfrostigt västergötland går tankarna drömskt till de regntunga skyarna över de anglikanska vidderna. Kan möjligen 2009 erbjuda samma goda känslor som dagens klarblåa himmel ger när den sträcker ut sig över västra Sverige. Nyåret uppmanar vissa att avge högtflyende löften om förändring och förnyelse. Vad kan man våga önska sig inför det nya året? Mr. Borlaug drömmer en smula.
Nyårsönskelista.
1. Framgång.
Kan man uttrycka det enklare? Vinna många matcher. Och fint. Men vinna, det är vad jag vill. Det måste inte vara i en och samma turnering eller tävling bara vi vinner många matcher. Att vi efter denna 12 månadsperiod skall ha vunnit fler matcher än vi förlorat. Tänk vad skönt och få känna känslan av en winning-streak. När man laddar inför Bolton borta och vet att det finns en tilltro till den egna förmågan och ett självförtroende att dominera och vinna. Tro, jag önskar mig Tro. Inte som försätter berg och kastar oss in på topp 4, det är för mycket begärt tror jag. Bara den tro som får oss att vinna våra hemma matcher och går in i bortamatcherna mot lagen kring oss i tabellen med en tro på att vi är bättre än er, vi kommer lämna denna arena med minst en poäng. Det självförtroendet längtar jag efter i mitt älskade Spurs. Den tron önskar jag laget och oss supportrar.
2. Förlossning.
Detta hänger givetvis ihop med ovanstående punkt, men jag vill se vårt lag leverera en produkt som stämmer överens med vår kapacitet. Att kunna spela enligt potentialen mer än att låta sig dikteras av motståndarnas dåliga eller bra dag. Tänk om Bale, Hutton, Dos Santos, Taarabt, Huddlestone, Bent, Gunter, och O´Hara skulle börja prestera i enlighet med sin potential. Den potential som de supertalanger de sades vara av de scouter som uppvärderade dem och sett produkten gömma sig där inne. Likt de änglar som gömde sig djupt inne i marmorblocket som Michelangelo såg och förlöste. Inköpta för hutlösa summor på grund av att scouter värderat dem och sett att här är en spelare som med lite god uppfostran, hårt jobb, ödmjukhet och nerver-say-die-attityd mycket väl kan komma att bli inte bara Johnny Rödlund utan Stefan Pettersson. Spurs spelarmaterial idag verkar fungera långt bättre under Tommy söderberg (Jol, Redknapp) än under Lars Lagerbäck (Ramos). Detta till stor del på grund av att stämningen i laget under Ramos verkat vara allt annat än muntert. Förhoppningsvis är Redknapp mannen att mejsla ut änglarna ur marmorn. Genom lite god stämning, tro och kämpa glöd. Då blir 2009 ett gött år.
3. Frälsning.
Vi längtar efter att vinna. Vi längtar efter att våra spelare skall spela som vi vet att de kan. Men vi längtar också efter att bli frälsta. Frälsta till framgång. Många var vi som avundsjukt sett hur Pompey presterat under Redknapp och man blir nästa rörd på djupet av sitt väsen när man tänker på att de till och med lyckades vinna en av världens mest svårvunna och mest anrika tävlingar, FA-cupen. Tänk om Redknapp kunde frälsa även oss och rädda oss från det onda (Stalteri, Comolli, Spurs-Sunderland 1-2, Spurs-Hull 0-1) och förlösa all den glädje och lycka som vi under åratal varit så svältfödda på. Allt vi ber om är ett spel som är i paritet med all den lojalitet och smärta och hjärta och kärlek som de miljontals supportrar världen över lägger dagligen på det som vi kallar Tottenham Hotspur Football Club. Jag begär att vi skall vinna vackert. Det är inte bara mitt begär, det är även mitt behov. Jag behöver se det bli verklighet!
Om dessa tre saker drömmer jag och många av er med mig anar jag. Det år som flytt kan måhända varit ett av de underligare under de senaste 10 åren. Vi har sparkat två managers. Vi har tappat hela det försprång vi hade på the rest, alltså alla utom topp 4. Vi hade bakom oss två femte platser och alla pratade om topp 4. Istället fick vi inget.
Men vi har också slagit Arsenal med 5-1, slagit Chelsea i Ligacupfinalen och spelat i Europa.
Hoppas detta år skall komma att bli lika rafflande men mer framgångsrikt.
