Halvtidsanalys - Backar
Äntligen är det dags. Här är stunden alla fotbollscyniker såväl som människor med försvarsfetisch outtröttligt väntat på; backarna ska halvtidsanalyseras! Betygsskalan kan ni sedan tidigare. Nu sätter vi igång.
Det här är ingen tacksam uppgift. Arsenal är inget försvarande lag, men mitt uppdrag är att obarmhärtigt skicka ut signalerna att ingen människa, skogsalv eller Tottenham-supporter slipper undan granskning. Jag är lite som Sauron (det där stora ögat i Sagan om ringen, bara så att ni människor med bättre saker att fylla fritiden med också vet) på det viset att mitt evigt vaksamma öga ser igenom allting. Efter en del traumatiska och världsomskakande upplevelser väljer jag numera medvetet att totalt ignorera att titta in i omklädningsrummet de tyska kulstöterskorna använder. Det var hårväxt där det inte borde vara det, det var tre skinkor, det var ölkorv och det var krigshetsande ramsor i basröst. Nej, jag föll offer för mig egen nyfikenhet och jag gör aldrig om det.
Istället för att spionera på bayerska skönheter ska jag rikta min uppmärksamhet mot backarna inom Arsenals trupp. Det är en desto vackrare syn. Försvarsspelet är däremot någonting som tycks ha negligerats av den allvetande fransmannen in charge. Inför bortamatchen i Champions League-gruppspelet mot Fenerbahce var alla ordinarie backar skadade förutom Clichy. På presskonferensen innan matchen frågade journalister Wenger hur oroad han var över att ha blivit drabbat av ett så massivt manfall och han svarade "We are an attacking team". Då blev det tyst på dem. Men, Wengers filosofier till trots, så finns det fortfarande folk som stundtals kan kategoriseras som backar i Arsenal och dem ska nu inspekteras in i minsta detalj.
Bacary Sagna - 5
Blonda flätor på en svart fransman kan bara vara ett tecken på genialitet. 17+1 matcher i Premier League, 1 i FA-Cupen och 4 i Champions League har det blivit än så länge. Och han har genomfört varenda en med bravur. Han har fortsatt på sin egen inslagna väg genom att käka fler duracellbatterier till frukost än vanligt. Frågan är om han inte är bättre i år än vad han var ifjol. I upptakten av säsongen var jag inte den enda Goonern på den norra hemisfären som var oroad över hans form - inte för att han var dålig på något sätt, utan snarare för att hans dominans av högerflanken lyste med sin frånvaro jämfört med vad vi blivit bortskämda med tidigare år - men det visade sig bero en aning på skadan som han ådrog sig i bortamatchen mot Chelsea förra året. Samma match som han hade gjort sitt första professionella mål. Och han startade sin karriär som anfallare. Sedan blev han oturligt nog skadad, backlinjen fick omjusteras, hönsgård utbröt och Drogba kunde göra 2 mål för att vinna matchen åt Chelsea. Så viktig är han.
Denna säsong har han radat upp stormatch efter stormatch, men årets bästa match gjorde han borta mot Aston Villa, och den får mig att undra ifall vi någonsin haft en bättre högerback. Heroiskt kämpande, tacklande, springande och en minst sagt akrobatisk - för att inte säga spektakulär - cykelsparksrensning på mållinjen som gick i en komfortabel båge rakt ner i Almunias händer. Det blev inte indirekt frispark för att domaren inte trodde att någon skulle kunna klara av att göra det med flit. Men jag vet nog. The Bacattack är världens bästa högerback och varenda Gooner står nog ut med att se Eboue omskolad till högermittfält så länge Sagna spelar högerback.
Kolo Toure - 2
Sedan han kom tillbaka från Afrikanska mästerskapen skadad har han haft svårt att hitta tillbaka till sin bästa form. Att få Malaria under försäsongen hjälpte nog inte heller. Han är ingen liten duvunge längre men 27 år för en mittback är ingenting. Fråga bara Maldini. Han borde vara i sin livs form men tack vare skador och, ifall man vill tro på de engelska tabloiderna, inre stridigheter verkar ha bidragit till hans sviktande prestationer. Han har fått se sig nedflyttad några snäpp i näringskedjan den här säsongen och det verkar inte som att han gillar det. Men alla gillar Kolo. Han är koncentrerad prozac i afrikansk förpackning och är en av mina all-time favoriter i Arsenal, men hittills har han onekligen varit en skugga av sig själv varje gång han har spelat. Många kritiserade Gallas i säsonginledningen då förlusterna radade upp sig, men det var i min mening Kolo som var den svaga länken i det samarbetet,
Hans söta pudelaffro från tidigare i säsongen (tror inte han har kvar den nu) gör honom dock nästan värd ett högre betyg bara den, men här är det attityd och prestationer vi bedömer. Fast, det är klart, skulle Wenger gå och värva någon back med Flaminipolisonger och ett liknande hårsvall så skulle det smärta mindre att se Kolo få minskad speltid. Han är däremot den sista kvarvarande medlemmen från Invincibles-laget och ifall Toure försvinner, vilket jag verkligen inte hoppas, så försvinner ett stycke Arsenalhistoria med honom. Ingen blir gladare än mig - förutom kanske Kolo själv då - ifall han biter ihop och rättvist återtar sin plats i laget igen. Jag håller tummarna.
Matcher: 10+3 PL, 3 i CL.
William Gallas - 3
Det här är en lustig prick. Månader av äckliga uttalanden i pressen, dåligt hanterande av situationer och känsloutbrott resulterade i att Wenger insåg sitt misstag och korrigerade det genom att frånta honom kaptensbindeln. Men det var då det verkligt underliga hände. Willy har tagit sig i kragen. Jag har sagt det förut till varje person som haft oturen att befinna sig inom höravstånd men det är faktiskt värt att säga igen; Gallas har betett sig mer som en kapten sedan han blev av med kaptensbindeln.
Det skulle inte alls vara en omöjlig uppgift att skriva en löjligt tjock bok om Gallas och hans eskapader (om jag inte är helt fel ute så har han även skrivit en självbiografi vilket enbart bevisar mitt påstående, förutsatt att boken är löjligt tjock då) men det är jag inte intresserad av. Istället tar vi oss en titt på hans prestationer. 16 starter i Premier League (2 mål), 6 starter i Champions League (3 mål) och 1 start i FA-Cupen vittnar om att han lever upp till smeknamnet "The forgotten striker" och han har stundtals bidragit med enormt bra matcher. Mot Manchester United och Chelsea spelade han försvarsspel värdigt applåder och var bokstavligen en riktig titan. Sen har det varit några lågvattenmärken, men överlag har Gallas varit i bra form den här säsongen, men kombinerat med vad han åstadkommit vid sidan av planen (nattklubbsbesök och cigaretter, någon?) så blir det någonting mittemellan. Däremot är han fortfarande, enligt mig, den bästa försvararen i laget.
Johan Djourou - 5
Här har vi Arsenals defensiva framtid med en svag doft av mangokroppssmör. 193cm Schweizar-ivorian med Robinhofrilla. Och frågan är ju om han inte är och nafsar Robinho i hälarna när det gäller tekniska egenskaper också. Stor, vänlig, pratglad och bollbegåvad är han. I Carling Cup spelade han 2 matcher från start där han fick agera pappa. Han stod sysslolös och rullade tummarna mot Sheffield och beslöt sig således för att följa med ynglingarna upp och försöka göra mål (och nog kom han nära!) och raderade ut Zaki mot Wigan i nästa omgång och stod för en assist till Vela som även Fábregas varit nöjd med.
Han fick lite överraskande förtroendet från start borta mot Chelsea och gjorde självmål en bit in i första halvlek. Ånej tänkte jag, bara det här inte knäcker honom. Han låg kvar på backen och tittade upp i himlen i några sekunder varpå han ställde sig upp och fortsatte spela vidare bättre än någonsin. Chelsea hade 1 skott på mål den matchen. Sedan dess har han mer eller mindre varit förstavalet bredvid Gallas. Han följde upp med imponerande insatser irad mot Wigan, Middlesbrough, Liverpool och ute i Europa. Innan Villa-matchen blev han skadad men gjorde åter comeback i FA-Cupen mot Plymouth. Allting pekar på att han får fortsatt förtroende. Hittills ingen dålig "första" säsong för våran 21-åriga mittback.
Gael Clichy - 4
Mr.Consistency har ofta varit magnifik i 88 minuter varenda match den här säsongen men koncentrations- och kommunikationsbrister har präglat dennes säsong för mycket hittills. Sammanbrottet mot Tottenham, slarvet mot Middlesbrough, luftsparken mot Man City och självmålet hemma mot Villa kommer man ihåg. Jag kommer också ihåg att han visat upp storspel, föregått med exemplarisk attityd och visat prov på kaptensegenskaper (inte bara genom att säga rätt saker i pressen hela tiden) i matcher mot Man U, Everton, Chelsea och WBA. Alldeles för mycket upp och ned för Mr.Consistency.
Sitt första mål har han också fått göra. Tyvärr kom det på ett långskott som tog 2 deflections (i brist på bättre ord) och kom under väldigt negativa omständigheter i en match där Arsenal spelade katastrofalt. Borta mot Stoke. Han klarade sig utan skador den matchen dock, det är mer än vad man kan säga om större delen av det laget som spelade då. Bara han lär sig att spela enkelt och bara dra iväg bolljäveln när han ska så blir han världens bästa vänsterback. Nu är han bara en utav dem.
Matcher: 19+1 i PL, 7 i CL.
Mikael Silvestre - 2
En ganska anonym debutsäsong i Arsenal för fishface Silvestre. Det positiva är att han bryter mönstret Arsenals övriga mittbackar bildar. Det negativa är också att han bryter det mönstret Arsenals övriga mittbackar bildar. Han är bra på huvudet, tuff som en spartan med nageltrång och no-nonsense ut i fingertopparna. Han är också bollkänslig som en spartan med nageltrång och väljer ofta att skicka bollen på en rejäl luftfärd när han borde spela in den till centrala mittfältare. Det märks vart han är hämtad ifrån. Snap!
Det har blivit begränsat med speltid men det visste han nog redan när han skrev på. Helt klart en nyttig värvning av Wenger med tanke på att han bara kostade £750,000k som säkerligen har bidragit mycket med sin ovärderliga rutin i ett överlag jätteungt lag. Det man minns bäst är hans nickmål mot Spurs. Då var han kung. Utöver det har han inte regerat särskillt mycket, men det kanske kommer med tiden. Han ska bara lära sig passningsspel först.
Matcher: 9+1 i PL, 4 i CL, 1 i Carling Cup.
Under dessa rutinerade A-lagsrävar har vi ett mycket kompetent ungdomsbetonat reservlag där spelare som Gavin Hoyte, Kieran Gibbs och Håvard Nordtveit huserar. Traoré är utlånad (spelar dock mest vänstermittfält) och imponerar stort på mig, Senderos är hos Milan och Alex Song räknas nog snarare som mittfältare numera och betygssätts därför inte här.
Gibbs har gjort en lysnade säsong. Han har debuterat i Champions League och gjorde där ett väldigt friskt inhopp i förlustmatchen mot Porto. Han har imponerat i Carling Cup och i reservlaget. Han är en rejält offensiv vänsterback numera, omskolad från hans tidigare position som han ockuperar på landslagsuppdragen - offensiv vänster- och centralmittfältare. Han kommer till skott ofta, vilket är något jag gillar. "Offensiva ytterbackar" brukar annars bara gilla att springa upp på sin kant, men Gibbs gör det med syfte och intentioner. Se upp för Kieran Gibbs i framtiden! Gavin Hoyte har startat i Premier League i år och mötte då Robinho och, under omständigheterna, gjorde det bra. Egentligen en mittback som har fått spela högerback i Carling Cup. Snabbast i laget om sprinttesterna är någonting att gå efter och går troligtvis en ljusare framtid till mötes än storebrorsan Justin som blev såld till Middlesbrough i sommar. Är nu utlånad till Wa tford. Norske Håvard hade en katastrofal säsong och avbröt sitt lån med vår spanska samarbetsklubb Salamanca som för tillfället leder spanska andradivisionen. Han användes för sällan och när han väl gjorde det så var det som defensiv mittfältare. När han återvände, flera månader innan Januari månad då man åter kan registrera spelare, så var han alltså inte tillgänglig för tävlingsmatcher för Arsenal och gick miste om viktiga speltidsminuter. Blir det nytt lån för honom eller A-lagsuppdrag under 2009? Har blivit beskriven som "den största försvarstalangen i Europa" av Norges föredetta förbundskapten, så vi förväntar oss mycket av Håvard.
Spelare som Rene Steer, Paul Rodgers, Luke Ayling och Anton Blackwood förväntas inte få förnyat proffskontrakt och är således på väg bort från klubben.
