Ett år med Arsenal - del 4
Ett nytt år är här. Andreas Hjalmarsson och Jonas Jacobson tar er med tillbaka till 2008 för en genomgång för varje månad. Bra resultat, snygga mål, viktiga händelser samt lite ”Bergkamp och Jeffers” står på agendan.
2008 var året som började i dur, mellanlandade i någon form av blues och slutade i moll. Vill man gå ännu djupare kan man likna säsongen vid himmel, limbo och helvete eller varför inte hopp, den gyllene medelvägen och förtvivlan? Liknelserna är säkert lika många som antalet åsikter om året.
Efter varje månad kommer Bergkamp respektive Jeffers (dvs bra och dåliga saker med månaden) rankas, vi kommer även att nämna den mest minnesvärda matchen och månadens snyggaste mål.
Oktober
Månadernas torsdag inleddes med att Arsenal åkte upp till Sunderland och såg Grant Leadbitter dundra in 1-0 för hemmalaget med bara några minuter kvar. Arsenal kunde dock rädda den ära som fanns kvar tack vare ett ännu senare kvitteringsmål när Cesc Fabregas på nick (!) fick oss att känna att 1-1 mot Black Cats är ett skönt resultat.
Efter den poängen var det dags för landslagsuppehåll igen. Hur mycket man än hatar när spelare går sönder på landslagssamlingar får man inte glömma bort att landslagsfotbollen är de enda tillfällena där fotbollsspelare inte gör något för pengarnas skull, utan helt enkelt för att det är en ren och skär ära att få representera sitt land. Den sista ofläckade formen av elitfotboll.
Hur som helst, Arsenal återupptog Premier Leaguespelet igen på sämsta tänkbara sätt. Vi fick se Silvestre debutera när Arsenal tidigt släppte till 0-1 hemma mot Everton, ett resultat som stod sig halvleken ut. De nästkommande 45 minuterna var dock en fröjd att skåda. Samir Nasri, Robin van Persie och Theo Walcott fick samtliga till avslut som hjälpte till att säkra en 3-1-seger. Tyvärr får vi beteckna det som en pyrrhusseger, ty både Kolo Touré och målskytten Nasri fick kliva av på grund av skador.
Efter Everton bar det av till Turkiet och Champions Leaguefotboll. Fenerbahce stod för motståndet, och matchen blev något alldeles extra för fotbollsälskare. Arsenal var på sitt allra bästa humör och efter 10 minuter föll matchens första mål genom Adebayor. Det var knappt man hann jubla klart innan Theo Walcott ökade på och det var knappt man hann börja fokusera igen innan Diaby missade ett gyllene läge att sätta 3-0 redan efter en kvarts spel på den ökända Fenerbahcearenan. Turkarna fick några tröstmål, men i slutändan var Arsenal alldeles för överlägsna, och på övertid blev Aaron Ramsey tidernas yngsta målskytt i CL då han fastställde slutresultatet 5-2 till Gunners.
Efter den eminenta insatsen i Turkiet och en stabil 2-0-seger mot West Ham var förhoppningarna höga inför The North London Derby. Tottenham kom på besök till Emirates, presterade inte ett skit och blev totalt överkörda av Arsenal som hade 4-2 fram till 89 minuten, då Jermain Jenas av alla medelmåttor får vandra genom Arsenalförsvaret och pricka in 4-3. Vi klev in på stopptid och hela Arsenal drabbades av kollektivt uselt omdöme. Bollen vårdades som en uteliggare i Medellin och i 94 minuten fick Luka Modric iväg ett långskott som tog i stolpen och på returen kunde Aaron Lennon trycka in 4-4. Ridå, och man kände för att vandalisera allt i sin väg och gråta samtidigt. Så här får man helt enkelt inte göra mot sina fans.
Bergkamp/Jeffers
*Målskyttet blomstrade
*Aaron Ramsey – en ny stjärna tändes i Turkiet
*Noll förluster, trots allt
*4-4 mot Tottenham
*Hur försvaret agerade vid 4-4 mot Tottenham
*Hur våra offensiva spelare agerade när vi ju bara skulle hålla i bollen i 4-4-matchen mot Tottenham
Mest minnesvärda match
Tottenham vill man bara o-komma ihåg, så den mest minnesvärda matchen är 5-2-viktorian mot Fenerbahce.
Månadens mål
Alex Songs 4-1 mot Fenerbahce. Boom! Och hur ofta gör den killen mål?
November
Sällan har en månad varit så galen som november sett ur resultataspekt. Ett besök i Stoke slutade med att The Gunners fick åka hem med svansen mellan benen och helt utan poäng. Trots att Stokes enda anfallsvapen var ett lika välkänt varumärke runtom i England som en viss välkänd läskedryck är globalt. Wenger menade att Stoke förtjänade vinsten och avslöjade att dom hade tränat mycket på deras långa inkast. “We had a plan to deal with the throw-ins; we had worked on it. I am not sure the first one was touched by anybody. They fly into the box and it is difficult with 20 people in there. That sort of thing is not our greatest strength. We were punished and I believe we were unlucky as well."
Veckan därpå väntade Fenerbahce på hemmaplan, ett lag som fått kapitulera på hemmaplan. Den här gången saknades bl.a. både Adebayor och Walcott, spelare som gjorde mål i bortamatchen. Matchen slutade 0-0 och man började på allvar fundera över om den där jäkla novemberförbannelsen som alltid verkar inträffa blivit tradition. Mitt i allt elände berömde Wenger Carlos Vela och menade att han är en kandidat till den bästa avslutaren han någonsin sett. “Carlos is an outstanding striker, he will be a top goal-scorer and is one of the best finishers I have seen.
Efter den något miserabla inledningen på månaden väntade nu stormöte på Emirates Stadium. The Clash of the Titans. Arsenal mot Manchester United på Remembrance Sunday. Arsenal spelade med broderade blommor på bröstet och en fantastisk laginsats slutade med tre poäng till The Gunners. Matchhjälten var Samir Nasri med sina två mål.
Efter att fullständigt ha krossat Sheffield United i Carling Cup väntade nu Wigan hemma i nästa runda. Jay Simpson satte två bollar och fick sitt riktiga genombrott i Arsenaltröjan inför bl.a.kollegan Jacobson en kall novemberkväll i London. I nästkommande runda lottades Wengers gossar mot Burnley. Det imponerande gänget med "Carling Kids" berömdes av Wenger som menade att flertalet av dom kan bli ordinarie spelare, vilket ju får ses som ett erkännande om något.
Hösten bjuder alltid på ett tufft matchschema och spelarna fick inte mycket vila, därför var Carling Cup-matchen välkommen så att flera av spelarna kunde få lite vila inför ännu en toppmatch på Emirates. Aston Villa kom på besök men trots vilan segrade Birminghamgänget med två mål mot noll. Det här bottennappet i en match där Arsenal inte hade mycket innebar att segern mot United varit värd lika mycket som en Darren Bent i nuvarande form - absolut ingenting.
Ett landslagsuppehåll väntade, något som alltid är lika hatat av supportrar. Värdelösa träningslandskamper innebär förutom tristess alltid en extra skaderisk för spelarna, något vi fick bevisat för oss då Theo Walcott gick i sönder på en träning med det engelska landslaget. En axelskada och vips så var vår flyfotade 19-åring borta ett par månader. Som om detta inte vore nog blev det sedan stryk på City of Manchester Stadium med hela tre mål i baken, och dessutom blev det ännu mer negativ energi i truppen då William Gallas efter ännu ett gäng av sina intelligensbefriade uttalanden fråntogs kaptensbindeln. Ny kapten: Francesc Fabregas.
Men så vände det, och vilken vändning sen. Dynamo Kiev besegrades i Champions League-gruppspelet efter ett sent mål från Nicklas Bendtner. Målet innebar att Arsenal i princip var klara för utslagsrundan. Jack Wilshere fick göra ett inhopp och blott 16 år och 329 dagar gammal var han den yngste spelaren att representera Arsenal i CL-spelet.
Dagen därpå fick klubben en ny Chief Executive. Ivan Gazidis tog över stolen där David Dein tidigare suttit och den Sydafrika-födde Gazidis hade 14 års erfarenhet från den amerikanska proffsligan, MLS, där han varit en höjdare som marknadsfört fotbollen samt skött transfers och kontraktsförhandlingar för SAMTLIGA klubbar i hela MLS. En viss erfarenhet därifrån med andra ord.
Så, hur slutade då november? Ganska bra faktiskt. Trots en usel form besegrades Chelsea på Stamford Bridge med 2-1. Robin van Persie blev matchhjälte med sina två mål och man kan gnälla hur mycket man vill om att hans första mål var offside, karma hade gjort sitt för den här gången.
Bergkamp vs. Jeffers
*Vinsterna mot United och Chelsea
*Gazidis
*Cesc som kapten
*Usel form mot övriga lag
*Theos skada
Mest minnesvärda match
Manchester United på hemmaplan. Totalt uträknade vann vi matchen, med stil.
Månadens mål
Oj. Det här blir tufft. Vi gör väl såhär:
Pang 1 och Pang 2.
December
Julemånaden började med en vacker morgon, Arsenal hade slagit Chelsea dagen innan. Härnäst väntade Carling Cup och succélaget Burnley som tidigare slagit ut både Fulham och Chelseas storsatsande a-lag. The Young Guns mötte ett taggat lag och i år tog det roliga slut i kvartsfinalen, efter 5 brända frilägen. 2-0 till Burnley och det är egentligen svårt att vara besviken på det unga lag som bjudit på så imponerande fotboll.
För a-laget väntade sedan hemmamatch mot det lag som ungdomarna slagit ut i CC, nämligen Wigan. Det blev en match som man mest minns som gången då Eboué blev inbytt, utbytt och hånad och utbuad av de egna hemmafansen. Det är så att man skäms. En 1-0-seger skrapade dock Gunners ihop innan det var dags att bege sig till Portugal för att spela match mot Porto.
Arsenal ställde upp med ett omotiverat lag och 0-2-förlusten innebar i slutändan kanske något bättre utsikter för lottningen av Champions Leagues åttondelsfinaler. Men samma här, det man egentligen minns är Eboué. Den här gången i finare sammanhang. Efter slutsignalen gick han och tog emot ursäktande applåder från Arsenalfansen, de som bryr sig tillräckligt mycket för att åka till Porto och stötta sitt lag och inte bara nöjer sig med att käka paj och dricka vin på vanliga hemmamatcher.
Efter vardagsmatchen som resulterade i att Gunners hamnade som tvåa i sin CL-grupp var det dags för laget att åka till världens tråkigaste arena, Riverside Stadium i Middlesbrough, och tappa en 1-0-ledning inprickad av Adebayor till 1-1 och dystra miner. Så här analyserade Monsieur Wenger det hela: "There was room to win the game, especially when we were 1-0 up with plenty of chances to score a second; we were in control. I feel we were a bit unlucky on the goal we conceded but Middlesbrough played well and worked very hard.
På samma fredag sedan föll två stora nyheter: Arsenal möter äntligen Roma i vad som borde bli några av årtiondets mest välspelade och underhållande matcher, och klubbens tredje största aktieägare, Lady Nina Bracewell-Smith, en släkt med anor långt tillbaka i Arsenals topp, har röstats ut från klubbens styrelse. En chock för henne själv och alla oroliga Arsenalfans som inte vill ha en uzbekisk gangster som ägare av klubben. Ett hårt slag mot Arsenal as we know it.
Några dagar senare var det dags för match mot Liverpool i ligan. Gunners tog emot ligaledarna hemma på Emirates och öppnade matchen bra. Robin van Persie stod för ett av årets mål när han på ett magnifikt sätt lurade upp Agger på läktaren och sköt stenhårt med högerfoten in 1-0 utom räckhåll för Reina. Senda kvitterade Liverpool efter en patenterad långboll som försatte Robbie Keane i friläge med Almunia. Artonmiljonerpundsvärvningen satte till vristen och bollen flög upp i nättaket, 1-1, och trots vad alla mediemänniskor vill få en att tro så är det inte ett så kallat drömmål. Gå på några division 5-matcher så ska ni se att ni får se något liknande där. Matchen slutar hur som helst 1-1.
Sedan var det dags. Sexpoängsmatch mot Aston Villa, i Birmingham, på Boxing day. Arsenal blir totalt utspelade av ett hungrigt Villa, men för en enda gångs skull är det Gunners som har tur med avsluten. Medan Villa missar chans på chans så sätter Denilson 1-0 i slutet av första halvlek. I Början av andra ökar Diaby på till 2-0 och nog måste vi väl ha lärt oss någonting från säsongens alla tappade ledningar? Nej. Villa kommer tillbaka sent i matchen och reducerar, sedan kan Zat Knight av alla utnyttja ett chockerande lamt Arsenalförsvar på stopptid pch pricka in 2-2 till hemmafansens stora glädje. Hos alla gooners känns det hela dock oerhört uppgivet. Ytterligare en tappad ledning den här månaden.
Två dagar senare är dock turen på vår sida, när Tony Adams återigen står som nyckelfigur inför Arsenalfansen, nu som Portsmouths tränare. Pompey står upp bra men i slutet av matchen kan William Gallas skalla in 1-0 när David James missbedömt en inläggsfrispark. Till slut, seger!
Innan månaden och året var slut hann också Jay Simpson skriva på nytt kontrakt med Arsenal, och skriva på en låndeal för West Bromwich Albion som sträcker sig resten av säsongen. Bra att ”Homer” får chansen till lite Premier Leaguespel under våren.
Bergkamp/Jeffers
*Champions Leaguelottningen
*Jay Simpson – en man för framtiden
*U18-laget slog erkänt svåra Aston Villa i FA Youth Cup
*De tre tappade ledningarna
*Nina Bracewell-Smith – vad händer nu?
*Behandlingen av Eboué
*Folk lägger Keanes och van Persies mål på samma nivå
Mest minnesvärda match
Det var ett sant nöje att höra Emiratespubliken sjunga ”There's only one Tony Adams”. Att vi sedan faktiskt vann själva matchen gjorde den eftermiddagen inte sämre.
Månadens mål
Robin van Persies mottagning, vändning, skott och målgest mot Liverpool är legend stuff.
Så, då har vi gått igenom ett helt år med Arsenal. Toppar och dalar är vardag. Om ni missat någon del, eller alla delar, kan ni läsa dem här.
Del 1
Del 2
Del 3
