Keanes återkomst väcker känslor
När Robbie Keane gör sitt första mål efter återkomsten lär det se ut som förr. Men kommer verkligen alla supportrar att känna för honom på samma sätt?

Keanes återkomst väcker känslor

Robbie Keane var innan han lämnade klubben supportrarnas stora favorit i Tottenham. Nu återkommer han efter bara ett halvår, och tanken är att det är han som ska rädda Spurs från det utsatta läge man har försatt sig i. Många fans hyllar honom redan som en hjälte, medan andra har svårare att förlåta.

Robbie Keane behöver ingen närmare presentation. Han har redan varit sex år i Tottenham, han har spelat 254 matcher för klubben och han har gjort 107 mål. Han har tidigare representerat Wolverhampton, Coventry, Inter och Leeds. Under halvåret i Liverpool medverkade han i 28 matcher och gjorde totalt sju mål.


White Hart Lane var Keanes spirituella hem
När Keane den 1 november återvände till White Hart Lane i Liverpools tröja möttes han av både applåder och burop. Efter halva den andra halvleken byttes han ut, och fick då stående ovationer av ganska många. Spurs kunde sedan vända 0-1 till 2-1. Ett par veckor senare möttes lagen igen, då i Ligacupen. Spurs vann även denna match, efter att fullständigt ha kört över motståndarna i den första halvleken. Keane var inte med denna gång, men på läktaren sjöng man hans namn, ”Are you watching, Robbie Keane?”.

När Keane lämnade Tottenham för Liverpool pratade han om att det var hans favoritklubb sedan barnsben som han skulle gå till, något som han alltid hade drömt om. Han fick dessutom bära nummer sju på ryggen, samma nummer som Kenny Dalglish. Han skulle få spela i Champions League och få en chans att vinna ligan. Det var i alla fall så som Keane ville att man skulle se hans flytt.

Från Tottenhams perspektiv såg det annorlunda ut. Keane hade nämligen ofta pratat om White Hart Lane som sitt spirituella hem. Det var i Tottenham han ville avsluta karriären. Ett halvår innan han lämnade hade klubben sålt Jermain Defoe som inte ville förlänga kontraktet till följd av att han inte fick tillräckligt mycket speltid. När Spurs vann Ligacupen hade Ledley King erbjudit Keane att lyfta pokalen tillsammans med honom. I ett lag där spelare har kommit och gått och där lagkaptenen har varit mer skadad än frisk har det varit Keane som har fått symbolisera Spurs. Han har varit oerhört älskad av fansen, den överlägset mest populära spelare som klubben haft på många år. Han hade dessutom nyligen skrivit på ett nytt långtidskontrakt, men när Liverpool började visa intresse för Keane talades det om en förändrad irländare. Han hade tidigare varit den som hörts mest i omklädningsrummet, den som såg till att det alltid var trevlig stämning. Men under försäsongen drog han sig undan, för att mest gå och sura. Situationen ansågs ohållbar, och Keane fick sin vilja igenom. Han fick flytta till Liverpool.


Återkomsten splittrar supportrarna
Nu är Keane alltså tillbaka i Spurs efter bara ett halvår i Liverpool. Detta trots att klubben han lämnar fortfarande är med i Champions League och i allra högsta grad är inblandad i Premier Leagues guldstrid. Inte heller har någon tagit ifrån honom tröja nummer sju. Det är en oerhört märklig flytt. Förklaringen går antagligen att finna i en intern maktkamp i Liverpool, där Rafael Benitez helt enkelt aldrig ville ha Keane. Det har även spekulerats i att Liverpool har ekonomiska problem och därför behövde pengarna. För Harry Redknapp var det ett lätt beslut att låta Keane ansluta till truppen. Redknapp vill ha starka karaktärer som vet vad som krävs för att vinna matcher i Premier League. För Spurs supportrar är det besvärligare. Många älskar återkomsten, medan andra har väldigt svårt för den. Som kortsiktig lösning kommer han säkert att fungera alldeles utmärkt, det är de flesta ense om. Men huruvida det är rätt av klubben att på detta vis legitimera Keanes agerande, samt om det är en klok långsiktig värvning med tanke på hur truppen är sammanställd, på dessa punkter kommer supportrarna inte överens.

Bror Hemmingbrorhemming@gmail.com2009-02-03 01:41:00
Author

Fler artiklar om Tottenham